Recension – Glory of the Roman Empire

Grundkonceptet i spelet är inte alls olikt det man sett många gånger tidigare. Man börjar med ett stadshus som även fungerar som resurslagerplats. Sedan smäller man upp några enkla, men funktionsdugliga bostäder. Därefter behöver man fylla på sin mest vitala resurs med hjälp av en skogshuggare. För att föda sina än så länge enkla invånare får man snart sätta upp ett vetefält och en brunn.

Sedan gör sig religionen påmind och man blir tvingad att konstruera ett enkelt altare. Det kräver sten vilket framtvingar den första gruvan. Då kommer husen troligen uppgraderas till nästa nivå, vilket är ett av de grundläggande målen i spelet. Med fler och bättre hus får man olika belöningar från Rom och kan börja konstruera nya byggnader. Men invånarnas krav ökar samtidigt. Plötsligt behöver man producera korv, bröd och kläder. Med en bagare får man bröd, en grisuppfödare samt ett slakteri ger korv och ett linfält med en klädmakare upfyller det sista behovet.

Det blir mer komplicerat

Så här ser spelet genomgående ut, men än så länge är det relativt enkelt att ha en överblick och platsbristen gör sig inte riktigt påmind ännu. När invånarna blir mer sofistikerade måste man bygga större tempel, bad och teatrar samtidigt som man måste producera fler lyxartiklar. Utöver det märker man snart ett större behov av andra samhällsbyggnader. För att klara av bränder och upplopp måste man sätta upp prefekturer. Vill man expandera inåt land krävs stora akvedukter för att förse sina kolonier med vatten.

Det räcker inte med att hushållen ligger inom räckhåll av exempelvis en slaktare för att bli försedda med korv. De måste helt enkelt vandra iväg själva och plocka på sig varorna för att kunna nyttja dem. Under den tiden kan de inte jobba och därför blir det viktigt att försöka ha alla varor de behöver i närheten. Men för att slippa placera vetefält och grisuppfödare mitt i centrala Rom kan man använda sig av marknader. Alla produkter som fraktas till en marknad kan sedan kommas åt via alla andra marknader i staden. På så sätt kan man ha grisuppfödning och annan produktion utanför staden och endast ha marknader i centrum.

Barbarer

Ett annat problem som stör stadsbyggandet är krigiska barbarer. Emellanåt är stammarna vänligt inställda och kan agera handelspartner. Är de inte lika trevliga riskerar man dock att hamna i bråk. Försvarstorn ger ett statiskt försvar men vill man ta hand om problemet en gång för alla kan man bygga baracker och träna soldater. Här krävs det dock en lång kedja för att producera vapen och skydd vilket både tar plats, resurser och arbetskraft.

Slavdrivare

Slavar är, precis som i Rom, en väldigt central del av Glory of the Roman Empire. Förutom att samla resurser och konstruera byggnader är det de som fraktar varor inom staden och ser till att alla hus underhålls regelbundet. Slavar kostar däremot pengar så man måste se till att på något sätt tillskansa sig guld, antingen genom handel eller via guldgruvor.

När allt fungerar väl tänker man inte så värst mycket på slavarna, när de blir för få så lär man däremot snabbt märka av det. Förutom att varorna inte hinner levereras ut till marknaderna och andra byggnader, riskerar man att underhållet av byggnaderna hamnar efter och i värsta fall gör slavarna uppror. Att se till att man har ordentligt med pengar så man kan hålla sig med många slavar gör stadsbyggarlivet mycket enklare (var inte romarriket härligt?).

Ibland något repetitivt

Det är möjligt det inte endast är den här titeln utan en krämpa som hela genren dras med. Efter ett tiotal uppdrag så känner man klart igen sig ganska i spelstilen. Målen kan variera men de uppnås oftast på liknande sätt. Efter några omgångar hittar man också sitt eget favoritsätt att planera städerna på och håller sig till det. Glory of the Roman Empire försöker dock lösa det på ett ganska lyckat sätt genom att ge spelaren flera kortare uppdrag i olika städer. Detta gör att man oftast inte spendera för lång tid i en och samma stad i följd utan istället återvänder till staden i ett senare skede och fortsätter byggandet.

Slutord

Glory of the Roman Empire är en riktigt vacker stadssimulator som på många sätt kan fånga spelarens intresse. Det urskiljer sig inte särskilt från andra spel inom genren, men är i grunden väldigt välgjort. Gillar man stadssimulatorer så kommer Glory of the Roman Empire ge många timmars glädje, men förvänta er inga stora innovationer och nyheter.