Metro 2033

Moskva är sprängt till ruiner efter ett kärnvapenkrig. Trots detta finns det människor som lever kvar i staden, men de bor under jord. I stadens tunnelbana – metro – har flera små städer och samhällen vuxit fram men människorna är inte ensamma. De delar tunnelsystemen med en mängd skrämmande mutanter, ett resultat av den radioaktiva strålningen.

Metro 2033 bygger på en bok med samma namn. Den skrevs av den ryske journalisten och sci-fi-författaren Dmitry Glukhovsky och ursprungligen släpptes den som en interaktiv roman på nätet. Tyvärr har jag ännu inte hunnit läsa den, men eftersom jag gillar den postapokalyptiska genren blev jag självklart intresserad när jag såg att de ukrainska utvecklarna #4A Games gör spel av den.

Se upp för mutanter i tunnelbanan

Du spelar som Artyom, en ung man som vuxit upp i tunnelsystemet och som inte känner till något annat liv. När spelet tar sin början får Artyom och hans far besök av en man vid namn Hunter, som kommer tillbaka efter att ha varit uppe på markytan. Vad han inte vet är att han blivit förföljd av mutanter och när portarna slås upp till den underjordiska staden hotas hela dess existens. Hunter ger sig in i tunnlarna för att förgöra mutanterna, men innan han ger sig av ber han Artyom om en tjänst: om Hunter inte är tillbaka inom tjugofyra timmar måste Artyom bege sig till staden Polis och söka upp en man vid namn Miller. Det är här din resa börjar.

Skyttegravsstämning. Redo för mutantattack.

Metro 2033 är en blandning av förstaperson och skräck. I ditt sökande efter Miller måste du slåss mot ett antal varelser, och även mot andra människor. Som om inte detta vore nog pågår ett regelrätt krig i tunnlarna; ett krig mellan kommunister och nazister! För att spelet inte ska bli alltför lätt måste du ta dig från den kommunistiska fronten, genom frontlinjen och in på nazistisk mark och du riskerar hela tiden att bli angripen. Dessutom måste du, så snart du kommer upp till markytan, akta dig för den radioaktiva strålningen. Gasmask är ett måste om du ska överleva där.

Taktik kan rädda ditt liv

I städerna finns marknader där du köper olika vapen, bomber och skyddsvästar. Du betalar med ammunition tillverkad före kriget. Därför måste du vara strategisk när du stöter på fiender, att gå till attack är inte alltid den rätta vägen. Bristen på ammunition gör att du ibland måste smyga dig förbi fienderna.

Grafiken är bra och detaljerna är mycket snygga. De mörka och dunkla tunnlarna påminner ibland om första världskrigets skyttegravar och marknadsplatserna känns som en trygg zon i en annars hotfull miljö. Tyvärr är spelet väldigt linjärt med lite variation. Det finns knappast något utrymme alls för att utforska omgivningarna, och du saknar den frihet som finns i exempelvis #Fallout 3. Istället tar du dig mellan punkt A och B på väldigt detaljerade banor. Spelet är uppbyggt med checkpoints och det går inte att spara själv. Detta kan bli problematiskt när man precis tagit död på alla fiender och sedan själv dör i en fälla. Då måste man starta om spelet på senaste checkpoint.

Väldetaljerade karaktärer.

En besvikelse är att det lagts för lite tyngd på själva storyn, tonvikten ligger istället på den faktiska resan. Actionscenerna är förvisso snygga, men jag hade velat ha lite mer handling - spelet bygger ju trots allt på en bok. Lite trist är också att det bara spelas i singleplayer.

Trots bristerna är Metro 2033 ett bra spel, särskilt för dem som gillar skräck och den post-apokalyptiska stämning man finner i filmer som Reign of Fire och The Road Warrior. Skräckstämningen är faktiskt superb. Det är genuint otäckt mellan varven och du kan riktigt känna att du är iakttagen av någon som vill dig ont. Spelet är också på sina ställen så pass svårt att det kräver en hel del skicklighet och taktik. Det gör spelglädjen desto större när man väl har klarat av en svår situation.

[video=4611]