Till och med tomten har övergivit Alma. Vad ska man annars tro om den sorgliga uppenbarelse som det fristående expansionspaketet till F.E.A.R. uppvisar?

Misstolka mig rätt nu, det är inget större fel på F.E.A.R. Files förutom att det inte är nytt och den ena delen är ungefär lika intressant som att räkna får i hagen. Där Monolith avslutade snyggt och gav oss mardrömmar i månader har TimeGate Studios tyvärr skjutit sig i stortån. F.E.A.R. Files innehåller nämligen en ganska bra expansion (Extraction Point ) och en riktigt usel (Perseus Mandate).

Extraction Point tar vid där originalet slutade. Den stora explosionen i huvudbyggnaden tvingar helikoptern att gå ner i höjd, varför du blir tvungen att ta dig till en närliggande byggnad där du möter en uppsjö fulingar. Paxton Fettel och invånarna må vara dödade men likt Särimner har de återuppstått och väntar på den nya dagens härjningar. Givetvis är Alma tillbaka i all sin forna glans och det är ditt jobb att få saker i ordning igen. Denna del har mycket action, många fiender och nya vapen.

Den andra expansionen, Persus Mandate, känns väldigt platt och omotiverad. Du får visserligen spela en ny karaktär som ingår i F.E.A.R.-gruppens andra lag, och nu följer du samma handling fast vid sidan av originalet och Extraction Point. Tyvärr känns det bara repetitivt och tråkigt, jag blir aldrig rädd och jag känner mig malplacerad i historien - den drar inte in mig. Kort sagt förstår jag inte varför någon skulle välja att betala för den här delen.

Alma i bustagen

Precis som i originalet är det skjuta soldater, vakter och annat skoj som gäller. Du kommer också att känna igen en del av Almas små spöktricks och minnesbilder, men tyvärr kan det, precis som i originalspelet, gå otroligt lång tid innan du kommer framåt i handlingen. Ibland går du i långa korridorer i något som känns som ett år innan tre fiender dyker upp, och när du skjutit dem är det bara att ta promenadskorna på och traska vidare till nästa fiendehub. För att ta dig vidare i storyn får du läsa laptops och svara i telefoner men tyvärr är handlingen i dessa expansioner, som sagt, inte i närheten av samma kvalitet som i originalet.

Timegate Studios har inte gjort Monoliths original rättvisa. De har dock lyckats med mycket, bland annat är det lite fler storskaliga slag som framträder. De nya vapnen är roliga och det finns lite små godsaker som skulle förstöra din spelupplevelse om jag avslöjade dem. Men, eftersom kvaliteten på de båda expansionerna varierar så mycket är det sätta ett betyg som rättvist sammanfattar båda delarna i det här paketet.

Spelets gameplay är i sig fortfarande lysande, ljudet håller samma goda klass som i originalet, och även om den nu ganska gamla grafiken känns förlegad är det inte något som stör helheten alltför mycket. Multiplayer är dock tyvärr exakt samma sak som det var i originalet. Visst har man lagt till lite kartor och alla nya vapen är med, men det är inget som kommer i närheten av de andra stora onlinesläppen den här hösten. Om du verkligen, verkligen gillar originalets multiplayer så kan du köpa spelet för den sakens skull, men annars är det nog bättre att vänta på rean.

Baksmälla och slutsummering

I grund och botten är expansionen ett okej köp. Det är fortfarande ett bra och välbalanserat spel. Fighterna är roliga och omväxlande, men tyvärr faller det på att de båda expansionerna håller så olika kvalitet. Extraction Point är ett gediget bygge med själ och hjärta från grundspelet. Perseus Mandate, däremot, påminner mer om en misslyckad kväll på krogen när man bränt alla stålar på sprit och istället för att vara rusigt glad står med huvudet i papperskorgen för att kräkas.

Skicka en rättelse