Recension – Jagged Alliance 2: Unfinished Business

Mycket har hänt sedan du sista lämnade Arulco. Landets granne i norr, Tracona, har i princip blivit övertaget av det fruktade företaget Ricci Mining and Exploration, samma företag som ägde gruvorna i Arulco innan du hjälpte landet att vinna det förra inbördeskriget mot Ricci. Företaget har nu bestämt sig för att än en gång kontrollera Arulco, och därför vill de nu ha tillbaka "sina" gruvor. För att dessutom visa att de menar allvar så har de anfallit civila delar av Arulco med flera missilattacker, och det börjar nu bli väldigt bråttom. Du måste samla ihop ett gäng legosoldater, utrusta er och sedan ge er av till andra sidan gränsen. Väl i Tracona så är uppdraget att infiltrera ett kraftigt förstärkt fort. Invånarna i Arulcos öden vilar i dina händer. Misslyckas du så måste de underkasta sig slaveriet än en gång.

När Jagged Alliance 2 kom så blev det genast älskat av många. "Strategi och realism som inget annat spel" var en rätt så vanlig kommentar. Jag minns själv att jag rent av njöt när jag spelade det. Behållningen var enorm och minuterna blev snabbt till timmar och dagar. De som spelat Jagged Alliance 2 kommer också känna igen sig i JA2: UB. Det är just det som är felet...

Jagged Alliance 2: Unfinished Business var från början tänkt av SirTech att bli ett missionpack till den utmärkta föregångaren. Tanken var god och utvecklingen sattes igång. Men bristen på arbetskraft och produktionstempo gjorde att utvecklingen försenades kraftigt. När Unfinished Business närmade sig sin guldgång så hade det gått så pass lång tid att många glömt bort orginalspelet och ytterst få spelbutiker hade kvar det på hyllorna. SirTech hade bara ett val kvar, och det var att sälja det som ett komplett spel.

Gränssnittet känns igen

Känslan av bekantskap sprider sig direkt när man startar spelet. Gränssnittet är näst intill exakt kopierat från det förra spelet, både på gott och ont. Å ena sidan hade man redan från början en bra layout för spelaren, men jämfört med de andra spel som finns i dagsläget så känns JA2:s gränssnitt föråldrat. Faktum är att jag minns JA2 som ett grafiskt välutvecklat spel men när jag drog igång JA2: UB så blev jag bara besviken. Var det så här fult i orginalspelet också?

Men trots den föråldrade grafiken så finns en hel del godbitar kvar i spelet. Den artificiella intelligensen är något förbättrad, och ett par nya kommandon har lagts till, bland annat ett som låter dig se var någonstans det finns bra skydd mot upptäckt. Fienderna tar som vanligt skydd bakom träd och buskar och lägger sig ner när de blir träffade. Det hela bidrar starkt till den känsla av realism som SirTech hela tiden strävat efter. Den stora frågan är om man som speltokig tolererar att ett spel har så pass dålig grafik för att det ska bli så pass realistiskt? Kanske man istället för "äventyr" skulle klassificera JA2: UB som "simulator"?

Pang pang i stereo

Precis som föregångaren så är ljudet ett av de element som gör spelet värt att stå ut med. De realistiska vapenljuden och ricochetterna får nackhåret att resa sig och när kulorna gått nära förbi ett par gånger så går det snart inte att undvika att bli träffad längre. Ett saftigt plaffs uppstår när 9mm-kulorna från fiendens HK MP5 träffar din legosoldats huvud. En stor blodpöl bildas under honom och strax är din grupp decimerad.

Någon musik finns det inte att tala om. De bristfälliga musikstycken som spelas upp lite då och då bidrar inte särskilt till stämningen. Det ska tydligen finnas möjlighet att spela upp egen musik, men sådan lathet från utvecklarnas sida att inte ens ta fram ordentlig musik till spelet, det står i alla fall inte jag ut med.

Undermålig medelmåtta

Ska man då köpa Jagged Alliance 2: Unfinished Business? Nja, jag vet inte riktigt. Om du tokdiggade orginalspelet, det vill säga JA2, då har du definitivt något att hämta. Övriga blir nog uttråkade snabbare än jag installerar skräpprogram på Phats nya servrar. Och ni som önskar lika snygga loading-skärmar som i JA2, oroa er inte, de finns kvar!