När Microsoft först hamnade i domstol - ett historiskt mål mellan världens mest framgångsrika mjukvarutillverkare och en rejäl portion av USAs delstater (för att inte nämna självaste justitiedepartementet) - var det många som jublade. "Wow, stora eleka Microsoft kommer att splittras, snart kommer Linux att ta över världen!" skrek man hela vägen från Slashdot till HardOCP. Nu närmar sig rättegången sitt slut (kanske) och en sak är säker: Det blev inte riktigt vad Microsofts fiender hade hoppats på.

För er som tappade intresset för Microsofts såpoperaliknande turer i USAs domstolssalar kan jag meddela att följande har hänt: Domare Jackson, en man som älskade att jämföra Bill Gates med Napoleon och var fast besluten att splittra Microsoft i två halvor, blev avstängd från fallet då en annan domstol kom fram till att han var starkt partisk. Istället sattes en kvinnlig domare vid namn Kollar-Kotelly in, ganska lagom till att Bush tog över presidentposten och mer eller mindre beordrade justitiedepartementet att "sluta tjafsa" med Microsoft. Kort sagt började bägge sidor jobba på en lösning vilken skulle accepteras av de som krävde att Microsoft skulle få betala dyrt för sina mer eller mindre olagliga monopolistfasoner men samtidigt lämna företaget tillräckligt oskadat för att kunna fortsätta göra affärer.

Resultatet blev vad många har kallat en kapitulation för justitiedepartementet och en seger för Microsoft, "besten i Redmond": För att göra en lång historia kort så utgörs uppgörelsen av att Microsoft skulle ingå ett avtal, gällande fem år, vilket förlängs med två år om de skulle försöka fuska och bryta mot reglerna. Avtalet skulle innebära att Microsoft måste sluta tvinga PC-tillverkare som säljer andra operativsystem än Windows att betala mera, eller begränsa sig till enbart Windows. Microsoft skulle också tvingas erbjuda PC-tillverkare varianter av Windows utan inbyggda Microsoft-program såsom Windows Media Player och MSN Messenger. Delar av källkoden till Microsofts program skulle också göras tillgänglig för (av Microsoft) utvalda mjukvaru- och hårdvaruföretag.

Så vad innebär detta? Enkelt uttryckt, folket på Microsoft har all anledning att vara mycket glada. Avtalet innebär nämligen inte att Microsoft måste sluta inkludera ytterligare program med Windows, eller ändra på Windows XP (eller sluta sälja det), vilket tidigare varit aktuellt. Visst måste Microsoft visa lite av sin kod, men det är långt ifrån den fullständiga dokumentation av applikationsgränssnitt (API), protokoll och säkerhetsfunktioner som dess konkurrenter så gärna vill ha för att kunna skriva ordbehandlare som läser Word-dokument eller nätverksprogram som använder Microsofts säkerhetsprotokoll. Avtalet hindrar heller inte att Microsoft även i framtiden utnyttjar sin dominanta ställning för att konkurrera ut eller köpa upp andra företag, eller deras teknologier.

Ni som nu ser domedagen nalkas då allt inklusive lättmjölk och gympaskor har en Microsoft-logga på sig kan dock få tröst av att detta avtal har många motståndare - bland dem de sjutton delstater som fortfarande är med i rättegången. Det finns därför en verklig möjlighet att målet fortsätter även efter att justitiedepartementet och Microsoft skrivit på. Chansen att detta inträffar anses av många vara mycket stor och underströks dessutom av att domstolsdokumenten numera talar om bägge sidor i singularis - det finns fortfarande en åtalad (Microsoft) men den åtalande sidans antal har, åtminstone i dokumenten, reducerats till en: Justitiedepartementet. Huruvida de sjutton delstaterna går sin egen väg eller inte, och hur bra de lyckas med att tvinga Microsoft till ytterligare uppoffringar, återstår dock att se - deras resurser är begränsade och ett antal stater har redan hoppat av målet; det är inte helt osannolikt att flera gör det om justitiedepartementet drar sig ur. En sak är dock säker: Som det ser ut nu, har Microsoft vunnit .. men såpoperor har, som vi alla vet, ofta oväntade slut.

Skicka en rättelse