Av olika skäl har jag börjat spela Minecraft igen. En sak som slog mig här om kvällen är hur hårt jag jobbar. Första dygnet med Steve: Jag hugger trä, gräver upp sand, försöker hittar bergarter, slår ihjäl en gris, gräver ett hål in i en jordhög, bygger hackor, spadar, yxor, glasrutor och en dörr. När solen gått ner och jag stängt in mig i jordhögen passar jag på att göra rummet större. Ingen rast och ro för Steve inte, men det är skitkul. Det är raka motsatsen till det där Jack skriver i The shining: "All work and no play makes Jack a dull boy."

"spel per definition är motsatsen till depression"

Framtidsforskaren Jane McGonigal har skrivit boken Reality is broken (se hennes TED-snack här, red.anm.). Där visar hon att spelande inte alls är att slöa, utan tvärt om just att arbeta och till på köpet arbeta hårt. Hon menar till och med att arbetandet i spel är så smart utformat att vanliga jobb borde vara som i spel, att arbetsgivare runt om i världen borde lära sig av spel (Hon menar för övrigt också att spel per definition är motsatsen till depression, vilket ju är en vacker sak bara det).

Nu kommer vi ju snubblande nära det där som Nordqvist inte gillade, att spel behöver vara något annat än kul. Jag håller med. Men jag håller å andra sidan med McGonigal också; att spela är att jobba hårt. Det behöver inte vara någon motsatts, hårt arbete kan vara roligt. Och det är därför man lätt blir så upptagen med spel. Man vill helt enkelt inte bli störd med man jobbar så hårt.

Hus bygger inte sig själva

Och då kan det för stunden vara svårt att samtidigt vara svara på frågor eller, om man är barn eller en sådan som får allt serverat för sig, orka bry sig om vad det blir för mat. Det är klart att man som vuxen måste ta ansvar för vad man gör, för att bete sig så under längre perioder är ju osocialt, ansvarslöst och ytterst opraktiskt.

Men poängen är att spel snarare än att vara något för den slöa eller passiva, är för den som vill jobba hårt på ett roligt sätt. Ska man snacka om någon form av beroende så är det väl där det ligger; att man gillar att jobba hårt och bli belönad för det.

Köp godis men ingen får äta

Men för att återknyta till den där rapporten om föräldrars syn på barnens spelande, här finns också något annat mycket märkligt i ekvationen föräldrar, barn och spel: Det är vuxna som gör spel så att de ska vara så roliga och belönande att barn vill spela länge. Det är vuxna som köper spelen till barnen, som de spelar på konsoler eller datorer som vuxna också köpt åt dem. Men när barnen spelar mycket säger vuxna att det är dåligt.

Det är, minst sagt, motsägelsefullt.

Själv har jag heller aldrig riktigt fattat problemet. Precis som man säger till ett barn att nej, du får inte äta mer godis nu eller nej, du får inte se den där otäcka filmen, så kan man ju säga att nej, nu får du inte spela mer.

Problemet behöver inte vara större än så. Klart de vill spela, det är ju så kul. Precis som det ska vara.

Och det räcker faktiskt så.