Vem bestämmer?

Spela bara när andra vill

Även om ingen spelare såvitt känt avlidit av den frustration som Gear of War-uppehållet innebar pekar händelsen på en rad potentiella brister och säkerhetshål. Nedan ett par mer eller mindre viktiga frågor som det i dagsläget saknas bra svar på:

  • Köparna har betalat dyra pengar för spelet - bör de då inte vara garanterade att kunna avnjuta det närhelst de önskar?

  • Vad händer om företaget bakom spelet lägger ner verksamheten (konkursar, avslutar underhåll/support)?

  • DRM-teknik innebär ofta begränsningar som piratkopierare slipper. Hur ska det kunna minska piratkopierandet?

  • Användardata skickas till en autentiseringsserver ägd av ett företag. Vad händer om någon i företaget hittar på att missbruka användarnas uppgifter? Eller om företaget säljs/tas över av mindre nogräknade krafter?

Att företag, trots all badwill och trots alla potentiella bekymmer, ändå väljer att använda tekniken tyder på viss desperation - piratkopieringen är ett problem för vinstdrivande företag och det finns inget vettigt sätt att stoppa den. Huruvida den verkligen behöver stoppas är en annan diskussion, men att ta betalt för sina produkter är en grundbult hos varje sunt fungerande företag och därför lär DRM-lösningar dyka upp då och då, åtminstone tills företagen hittar en bättre modell för att tjäna pengar.

Giganter som #EA och #Ubisoft tar givetvis inga stora risker utan att noga ha tänkt igenom dem grundligt innan. Att de trots den negativa uppmärksamheten ändå väljer att använda skydd som SecuROM visar hur svårt det är att hantera den nya tidens digitala distributionsmöjligheter.

Steam, en av många DRM-lösningar

Men det finns även DRM-lösningar som inte väcker anstöt, en del av dem får rentav användarnas uppskattning. Ett av de kändaste exemplen är Steam, Valves verktyg för att sälja, distribuera (och hålla ordning på) spel och spelare. Programmet används för att skicka krypterad data, exempelvis spel innan de är släppta, och på premiärdagen kopplar programmet upp sig mot en server som aktiverar det aktuella spelet. Många är överens om att Steam är en lösning som fungerar bra. Frågan är vad folk säger om man upplyser dem om att det faktiskt är en DRM-lösning - vilket inte alla tänker på.

Ett historiskt problem

Och ingen lösning finns ännu i sikte

Den 3 februari 1976 publicerades ett öppet brev i Homebrew Computer Clubs nyhetsbrev. Titeln var "Open letter to hobbyists" och det skrevs efter en händelse på ett av klubbens möten. En av deltagarna hade gjort ett 70-tal kopior av Microsoft-programmet Altair BASIC och delat ut dessa gratis bland deltagarna. Brevets författare var Bill Gates och han hade bland annat följande att säga:

De allra flesta hemdatoranvändare vet att de flesta av er stjäl den mjukvara ni använder. Hårdvara måste man betala för, men mjukvara är något man delar med sig av. Vem bryr sig om de som jobbat med den får betalt?

Gates inställning var väldigt främmande för övriga datoranvändare. Än i dag, trettiotre år senare, är frågan lika brännande aktuell. Många håller med om att folk har rätt att få skäligt betalt för sitt arbete, oavsett om det gäller städning, bilreparationer, jobbet som statsminister eller att utveckla datormjukvara. Men hur man ska gå tillväga för att garantera att de sistnämnda faktiskt får lön för sin möda finns det fortfarande inget enkelt svar på. Alla är inte ens överens om att de faktiskt ska ha betalt, även om DRM-förespråkarna och herr Gates befinner sig rätt långt ifrån denna ståndpunkt.

DRM är hursomhelst ett försök att lösa problemet. Ett avskytt sådant, som vi lär få stå ut med tills någon kommer på en bättre lösning. Eller, som vissa av oss gör, piratkopierar oss förbi.