Trash Panic är rätt igenom en Tetris-klon på amfetamin. Ett löpande band för fram sopor till en soptunna av begränsade proportioner, och det är ditt jobb att se till så soporna håller sig inom tunnans gränser. För att underlätta det hela kan välja att "smälla" ner objekten i soptunnan för att på så vis ta sönder och finfördela skräpet.
Under hela återvinningscykeln kommer du kunna skynda på processen genom att elda upp de objekt som är brännbara. "Kanon", tänker du och hämta bensindunken i garaget för att tutta eld på hela rasket. Men innan du gör detta bör du betänka att miljön kan påverkas negativt. Du kan förvisso elda upp det mesta men vissa saker skapar koldioxidutsläpp, vilket ger dig så kallade ego-poäng. Spelet har nämligen berikats med två mätare varav den ena heter Eco och den andra just Ego. Eco-poäng erhålls om man gör en så naturlig återvinningsprocess som möjligt. Ego-poäng får man däremot om man föredrar att tutta eld på allt i sin väg för att på så vis få undan skräpet du ansvarar för.
Tänk efter före
eller få fan efter
Det kan låta som att det här är det ultimata återvinningsspelet för alla de två miljöpartister som sitter med en PS3:a, men låt oss inte glömma att det faktiskt i grund och botten är ett pusselspel. Ett japanskt sådant. Och vad kännetecknar ett japanskt pusselspel? Bossar naturligtvis, och bossar finns det således i Trash Panic. I slutet av varje bana kommer du få ett riktigt kraftigt föremål som du inom tio sekunder måste förstöra. Och när bossen är på väg mot tunnan är det bäst för dig att du varit flitig när du krossat de tidigare objekten. Om inte lär soporna rinna över och "game over"-texten gör entré.
En ny bana kännetecknas av att soptunnan befinner sig i en ny miljö, med sopor som formats av densamma. Olika objekt har olika tålighet och kräver därför mer kraft för att krossa. Ett antal gånger kom jag på mig själv med att vara lika miljövänlig som ett tunnelbygge genom Hallandsåsen då jag allt för många gånger valt att sätta elda på hela rasket för att undvika ett blödande magsår. Men kul är det. Lite för kul. Under min recensionstid har jag tillbringat mer tid med detta spel än vad jag gjort med #GTA IV sedan det anlände i min brevlåda på releasdagen. Det säger en hel del.
