Det är lika bra att säga det på än gång - jag är inte världens största Halo-fan. Det första spelet var fantastiskt roligt i coop på den första krysslådan och jag drog igenom det ett par gånger när det väl släpptes till pc. Efter det blev jag något trött på serien som jag alltid tyckt haft en något upprepande bandesign. Halo 3: ODST blev jag dock intresserad av redan vid annonseringen, det görs alldeles för få spel med ickelinjär story. Efter en och en halv dags spelande hos Microsoft är jag redo att fälla min dom.

För första gången är du ingen supersoldat från Spartan-projekten men du är heller inte vanlig kanonmat. Som titeln antyder tillhör du specialstyrkan ODST, Orbital Drop Shock Troopers, som skickas ner till sina uppdrag i kapslar avfyrade från rymdskepp i omloppsbana. Som rekryt har du ännu inte blivit en i gänget och när er första gemensamma landsättning går åt pipan är du plötsligt lämnad ensam på ett jorden i fullt krig. Välkommen till New Mombasa.

Du missade uppställningen

Hoppas du inte är mörkrädd

Eftersom du tuppade av i samband med den okärleksfulla landningen har det hunnit bli natt och den afrikanska staden mörk och tyst. Kriget har rensat området på civilister och istället fyllt den med patrullerande covenants. Det blir därför inte helt lätt att ta reda på vad som hänt dina kamrater utan att bli störd av en rosa (eller grön) skottsalva i njuren. Det gäller att välja dina strider med omsorg. Efter två inledande uppdrag är staden också öppen att utforska bäst du vill. Via en kompetent översiktskarta har du hela tiden koll på vad du behöver göra men det finns ingen bestämd ordning att följa. Öppet utan att bli sladdrigt i berättandet.

Du är på jakt efter ledtrådar om vad som hänt dina vapenbröder. Ett kvarglömt gevär eller en tömd läkemedelsbehållare sparkar igång en flashback och du får själv spela igenom det som hände ett par timmar tidigare. På så sätt varieras spelmomenten friskt: vissa handlar om fordonsstrider, andra försvar och tiden på dagen varierar. Miljöerna skiftar också brett, vilket är tur för efter någon timme i New Mombasa tröttnar jag på mörkret. Halo har alltid varit superbt på att måla upp stora och mäktiga miljöer utan att tappa detaljrikedomen, det är också då jag tycker att spelet lyser som allra starkast.

Det alltid som mörkast innan soluppgången. Vill någon hålla mig i handen?

Självklart läggs inte alla korten på bordet på en gång. Ert uppdrag leds av en underrättelseofficer så räkna med ett par helomvändningar i storyn. Mer än så tänker jag inte avslöja, den är värd att uppleva på egen hand. Jag kan dock säga att det inte tog mer än sex timmar att spela igenom kampanjen, utan stress. Är mängden speltid något du väger in vid eventuellt köp kan det vara bra att veta. Samtidigt är ”spela igenom” inte rätt taktik i öppna spel, staden har ett par egna hemligheter på lager och nyfikna flanörer belönas med sidouppdrag.