Order of War

Spel utvecklade i de gamla Sovjetstaterna kännetecknas tyvärr ofta av att vara buggiga och överösta med dåligt röstskådespeleri. Däremot är deras detaljrikedom och realism oslagbar. Order of War är det senaste spelet från Wargaming.net. Likt vår svenska motsvarighet #Paradox Interactive är de nästan helt och hållet inriktade på strategi. En annan rolig sak är att det är japanska #Square Enix som distribuerar spelet.

Total War möter World in Conflict

En förening som fungerar?

Året är 1944 och du antar rollen som befälhavare över dina arméer på slagfältet. Låter det bekant? Vid en första blick känns det mesta igen. I kampanjläget kan du leda den amerikanska armén och - för ovanlighetens skull - Tyskland mot Sovjetstyrkornas motoffensiver under sommaren 1944. Totalt ingår nio uppdrag för varje sida i kampanjen. I flerspelarläget och i skirmish kan du däremot spela som Tyskland, Sovjet eller USA.

Upplägget är enkelt, nästan på gränsen till för enkelt. Du kontrollerar nämligen dina trupper gruppvis, stridsvagnar och soldater kan inte väljas individuellt. Det hela påminner väldigt mycket om valfritt Total War-spel där du klickar på dina enheter och förflyttar dem, klickar för att attackera och väljer åt vilket håll de ska vända sig. Större kontroll över dina enheter än så har du inte. Du kan till exempel inte beordra dem att ta skydd eller bevaka ett område. Då spelplanen är förhållandevis stor och mycket händer samtidigt kan det vara svårt att ha full pejl på allt som sker på slagfältet. Turligt nog finns en pausfunktion som underlättar truppförflyttningar och anfallsplaner.

Kartorna är uppbyggda av kontrollpunkter som måste ockuperas för att du ska stå som vinnare. Ju fler du har, desto snabbare får du tillgång till förstärkningar och understöd i form av artilleri eller bombflyg. Förstärkningar väljs från en meny och placeras ut genom att högerklicka på kartan. Enkelhet är som sagt ett genomgående tema i Order of War. När du anfaller känns det som det endast är två saker som avgör om du vinner eller försvinner: antal och typ av motstånd. Stridsvagnar och andra enheter är för jämnt balanserade vilket leder till att vissa specialenheter blir meningslösa.

Enkelhet

Av ondo?

Röstskådespeleri får knappt godkänt och alla röster är på engelska och tyska; ryssarna får nöja sig med att prata engelska. Musiken är pompös och doftar av höga produktionkostnader. Inzoomade stridsvagnar och soldater skvallrar om medelmåttig grafik som ändå ser förvånansvärt bra ut på längre avstånd. Landskapen består består av det gamla vanliga: sönderskjutna byggnader, snårig skog och öppna landskap. Med andra ord utmärker sig inte spelet speciellt mycket på grafik- och ljudfronten men det håller ändå den nivå man kan förvänta sig av genren.

Flerspelarläget bjuder på snabbare action när du inte längre har möjligeten att pausa spelet. Fyra spelare kan mötas på slagfältet. Precis som i skirmish-läget kan du spela som amerikanarna, ryssarna eller tyskarna. De enda övriga inställningar innan start är de som rör resurser i sessionens inledning och det övre tak som kan nås under spelets gång.

Order of War har inte på något sätt utlovats som ett tungt RTS. Enkelheten skiner igenom i spelets alla hörn och kanter. Det enkla upplägget, den icke-existerande strategin och det tunna innehållet gör inte spelet till någon vinnare men kan säkerligen bjuda på flera underhållande timmar för strateger under perioder av speltorka.