Forza Motorsport, Project Cars och Gran Turismo i all ära – dessa välpolerade banracers bleknar mot löftet att få ratta buckliga reliker med bullriga motorer, spraylackade eldflames och impotent fjädring. Nära fem år tog det Bugbear att infria löftet. Det var väntan värd. Men de hade behövt mer tid.

För Wreckfests buckliga retrobilar bjuder skamlöst mycket underhållning. De balanserar skickligt på en slak lina mellan arkadröj och trovärdig körkänsla. Kliv in i den där Volvo 245-klonen (inga licensierade bilar, men inspirationskällorna kan omöjligt missas) och låt bakdäcken sladda dig igenom kurvan som om 70-talet aldrig tog slut. Och när andra bilar närmar sig kofångaren - gasa! Dels för att krascher belönas, dels för att sätta krockfysiken i arbete. Bildelar lägger sig som regnvåta höstlöv på banan, och får snart sällskap av rykande stålvrak – förhoppningsvis inte ditt.

Bugbear gillar Saab. Den här 96:an fanns med redan i 2002 års Rally Trophy.

Det här är ingen ren Flatout-fortsättning: galna, fysikbaserade minispel saknas helt, boost likaså. Men likheterna finns där, och tankarna går även till Bugbears utmärkta gamla Rally Trophy (Saab 96-klonen hjälper till). Framförallt körkänslan skvallrar om vilka som skött kodandet - samma trovärdiga arkad som finnarna brukar bjuda på. Som bonus har spelet riktigt bra gamepad-styrning, något åtminstone jag uppskattar när suget efter ett par snabba varv inte bärs upp av viljan att släpa fram ratten. Men ja, ratt är det bättre valet. Som när någon plötsligt rammar dig och ett par twitchiga ryck i ratten får däcken att omfamna asfalten innan katastrofen är ett faktum. Eller när man känner sig fram till rätt mängd gas och styrutslag för att kränga sig igenom högfartskurvor med precis lagom ställ – underbart!

"Man känner sig fram till rätt mängd gas och styrutslag för att kränga sig igenom högfartskurvor"

Wreckfest har ett klassiskt karriärupplägg. Race ska vinnas för att få pengar och XP-poäng nog att låsa upp fortsättningen, samt köpa bilar och uppgraderingar till dem. Destruction Derby ger reguljärracen viss variation, även om spelformen hade gjort sig bättre utanför karriären. Det gäller särskilt ett par specialformer som körs med åkgräsklippare, trehjuliga bilar och bakhjulsstyrda skördetröskor – underhållande, men inte särskilt bra. Jag saknar också split screen, även om de befintliga multiplayer-lägena gör sitt jobb med klassisk serverbläddrare och allt. Upp till 24 pers kan mötas, och bottar fyller upp tomma platser. Dessvärre får bottarna jobba rätt hårt, för det är sannerligen inte trångt online.

Karriären borde ha fått mer omsorg. Nu handlar det mest om att köra snarlika race med liknande bilar på banor som inte skiljer sig våldsamt mycket från varandra, även om många är riktigt bra. Köp bättre delar för att trimma, eller spara ihop till en snabbare i nästa klass. Det är rätt spartanskt, och jag hade gärna kunnat handla bättre väghållning vid sidan av prestanda och tålighet.

"Belöningen kom i form av ett blodbad"

Jag har hamnat i limbo efter att ha köpt fel bil och inte fått köra race som låser upp fortsättningen. Bilar kan inte säljas, så det blev att köra tiotalet extralopp för att samla pengar till rätt kärra. Fördelen var att jag motiverades att leka runt med setupen av egna race, och belöningen kom i form av ett blodbad. En musklig V8-jänkare mot 23 lätta gräsklippare på en bana där vi möts någon ynka meter ifrån varandra. Kroppar och brinnande maskiner överallt – kunde ha varit en gräsklipparkonferens i Dresden senvintern 1945.

Andra brister är svårare att älska. Exempelvis det ibland kassa motorljudet, buggar och instabilitet. Vid en av många spelkrascher försvann en timmes karriär, och molnsparande finns eller funkar inte. Ej heller funkar prislappen: 45 euro vill man ha. Känns saftigt med tanke på innehållet och hur opolerat det fortfarande är.

Å andra sidan har inget av Bugbears bilspel varit helgjutet. Men bristerna undantagna så gör de rå, uppriktig racing där allt är tillåtet och underhållningsvärdet skyhögt. Varje titel funkar som programförklaring: "Vi gör bilspel för folk med oljiga händer – inget glittrigt jävla sportbilslarv!" Jag har svårt att inte älska den attityden.

Till syvende och sist är Wreckfest Bugbears finaste stund så här långt, ett lysande stycke hillbilly-racing med rätt mix av galenskap och seriös (nåja) bilkörning. Efter mycket funderande kring för- och nackdelar blir betyget till slut ändå en fyra. Med en jäkla massa förbehåll, ska understrykas. Men trots allt en fyra - för när det är bra är det så lysande att det förtjänar att belönas rikligt.

Fotnot: Spelat med Intel Core i7-4790K, Geforce GTX 1080, 16 GB RAM, 4K-skärm från Aoc.
Wreckfest finns på Steam nu, släpps till PS4 och Xbox One den 20 november.

Wreckfest
4
Mycket bra
+
Bilarna, racen, stämningen
+
Rått, skitigt och galet kul
+
Spektakulära lopp på 8-formade banor
+
Körkänslan!
-
Buggigt och ännu ofärdigt
-
Lite för dyrt
Det här betyder betygen på FZ