Jag erkänner direkt: NHL 23 är ett förvirrande spel att recensera. Det finns såna enorma toppar och dalar att man inte riktigt vet var man ska börja. I ena stunden är det rafflande hockeymatcher med fantastisk grafik. Och i andra blir jag matchens lirare trots att jag tacklade en motståndare bakifrån efter en minut.
Dalarna är dock så grunda att jag redan nu kan erkänna att sågningen uteblir. Men de finns där. Som det faktum att det ÄNTLIGEN kommer att introduceras crossplay mellan plattformar – MEN inte förrän i november. Förhoppningsvis. Så jag kunde inte ens spela vissa online-spellägen eftersom det inte fanns nog med spelare som ville spela med/mot mig (runt 20.00 på kvällen). NHL-seriens spelarbas är rätt tunn i jämförelse med Fifas – och det är än värre till de senaste konsolerna.
NHL 23 har massa varianter och spelformer av hockey. Här: hockey.
Att de får in crossplay över huvud taget är så klart bra, men varför inte vänta lite med release tills det är klart då? När spelet släpptes till den stora massan fanns inte ens alla rookies med i laguppställningarna. Och mängder av buggar upptäcktes en efter en. Men buggar brukar ju lösa sig allt eftersom, så vi går igenom spelet med det antagandet i bakhuvudet. Och vi kan ju börja med offline-delarna.
”Be A Pro” är ett spelläge som lämnar mycket att önska. I grunden skapar man en egen liten spelaravatar som man sen ska spela sig upp i karriären med. Man pratar med agenter, tränare, lagkamrater och så vidare för att tjäna poäng så man tar sig framåt.
"Jag fick ett matchstraff i mitt första byte"
Men det är så otroligt slätstruket fortfarande. Det finns många som gillar spelläget, men jag ser ingen större skillnad i det från för till exempel två år sedan. Konversationerna är lättlästa – man kan antingen vara en lagspelare eller en diva – där det så klart oftast är bättre att vara lagspelare. Och när jag sen fick ett samtal från tränaren att jag hade en tongivande roll att hjälpa laget vinna matchen när jag fick ett matchstraff i mitt första byte, och sen flyttades upp till förstakedjan, kände jag att jag hade sett nog.
Jag förflyttade mig till ”Franchise”, som i teorin är väldigt underhållande. Man driver en klubb säsong efter säsong mot nya framgångar. Jag valde att skapa en helt ny klubb i NHL som 33:e lag, där jag fick skapa allt från namn till klubbmärke till matchtröjor, ha en expansion draft och sen dra igång säsongen med mitt helt nya egna lag. Stora events som trade deadline och draften är väldigt välgjorda, men sen ska man tydligen även se till att saker som att toaletter och kiosker hålls i bra standard, och det verkar som om man aldrig har nog med budget för att allt ska klaffa efter vad ägaren vill. Fortfarande dock ett roligt spelläge om man gillar att bygga upp klubbar, sköta trades och hantera spelarbudgetar. Det finns många detaljer som underhåller, och det har fått ett rejält lyft från tidigare säsonger.
Sådär - det är de stora spellägena offline, så vi hoppar raskt vidare till online. Det är där de flesta är numera, dessutom.
”World of Chel” är ett väldigt populärt spelläge där man bygger en spelare från grunden och tävlar mot andra hockeyfrälsta i massvis med sub-spellägen. Som EASHL där man spelar 3v3 (egentligen 4v4, de har bara döpt det fel) eller 6v6 (som är vad det heter) där man spelar hockeymatcher mot andra. Varken mer eller mindre.
Det finns även mer actionspäckade spellägen, som Pro-Am där du spelar offline för att klara olika utmaningar, eller så kan du spela en mot en mot en mot en målvakt i en kort och actionspäckad minimatch där allt är tillåtet. Allt för att tjäna in poäng för att få hockeytrunkar med olika innehåll (byxor, tröjor, klubbor med mera) och nya skills. I det stora hela har det inte hänt så mycket alls i ”Chel”. De som gillade det förra året kommer känna igen sig och gilla det även i år.
"Jag köpte 30 NHL-spel och allt jag fick var den här väskan."
Nästa onlineläge är så klart HUT – Hockey Ultimate Team. Där det inte hänt så mycket heller egentligen. Men ändå väldigt mycket i ett rent jämställdhetsperspektiv. EA har nämligen valt att inkludera kvinnliga hockeyspelare att använda i sina lag. Och vi pratar inte om dåliga kort heller, jag lyckades till exempel få Natalie Spooner med ett kort i level 85 ganska tidigt, och det kommer hålla att spela med länge. Oklart om de även kommer få specialkort under spelets gång men än så länge sticker de ut med att vara lite snabbare men mindre kraftfulla (och har dessutom galler i spelet).
"Jag undrar när gamingjurister (om de finns) ska börja titta närmare på detta"
I övrigt har inte mycket hänt i det mest spelade spelläget. Som vanligt spelar man olika spellägen för att tjäna paket och mynt, för att köpa bättre spelare (eller spelarkort) för att få ett bättre lag för att vinna mer matcher och på så sätt tjäna ännu mer paket och mynt. Och som alltid i EA Sports spel (eller EA:s generellt, antar jag) kan man i stort sett köpa sig till framgångar genom att betala för paket med riktiga pengar. Det har normaliserats numera, men jag undrar när gamingjurister (om de finns) ska börja titta närmare på detta i Sverige.
”Rivals” är det vanliga HUT-läget, där det till en början handlar om att spela ganska korta matcher för att kvala sig in i ”Champs” som man spelar på helger för att vinna ännu bättre priser. Sen finns det arkad-liret i ”Rush” (skulle kunna bara spela det, sjukt underhållande), offlineläget ”Squad Battles” och ett till offlineläge i ”Challenges”.
"Målvakterna känns riktigt stabila i år"
Folk kommer känna igen sig i NHL 23 om man spelade NHL 22 – förutom kanske damhockeyn då. Men den viktigaste frågan är väl kanske hur själva matcherna liras? Och där har utvecklarna verkligen jobbat hårt. Det är ett snyggt paketerat och väldesignat hockeyspel vi blir serverade. Animationerna och spelarnas rörelser är verkligen snygga. Det är ett ”skönt flow” (i brist på annan term, sorry) när man skejtar fram i offensiv zon, och försvarsmässigt behöver man ha bra timing och spelkänsla för att inte släppa till något.
Så – om vi struntar i alla spellägen och hockeykort och belöningar och mikrotransaktioner – så har vi ändå i grunden ett riktigt bra hockeyspel. De har lagt till mängder med animationer (publiken känns mycket mer som en… publik) och tillägget med att man kan slänga sig i sista sekunden för att stöta in pucken (bland annat) ger lite extra spelkänsla. Och målvakterna känns riktigt stabila i år, det vill säga de känns faktiskt riktigt verklighetstrogna – jag har inte hittat en glitch mot dem än så länge.
Lägg därtill ett helt underbart soundtrack fyllt av riktigt bra hårdrock, såsom det varit i NHL-spelen tidigare men inte på senare tid. Muse, Ghost, Korn, Kasabian, Panic! At The Disco och en massa annat ger en härlig inramning jämfört med de senaste säsongerna där jag valt att stänga av musiken helt.
Men trots den sköna hockeyn som man kan spela och grym musik är det svårt att blunda för alla blunders och bristen på nytt innehåll. Franchise har visserligen fått ett lyft men är fortfarande ganska tunt om man gillar manager-spel. Spelar du Be A Pro så kan du lika gärna fortsätta med NHL 22, eller 21 för den delen. Och online har inte mycket hänt heller. Jag har sagt det förut – att släppa de här spelen år efter år hade lika gärna kunnat göras i en billigare uppdatering.
Fotnot: NHL 23 är släppt till PS5, Xbox Series, PS4 och Xbox One. Testat på PS5.
