"Liknar inte något annat som studion spottat ur sig tidigare"

Tango Gameworks bjuder på en hisnande åktur som inte liknar något annat som studion spottat ur sig tidigare. Borta är de tyngre, dystra anslagen med demoner och ond bråd död. deras senaste verk, Hi-Fi Rush, är raka motsatsen. En peppig, färggrann värld där det gäller att trycka plattan i mattan och följa med musiken.

Du spelar som Chai, en aspirerande rockstjärna som i sin jakt på framgång försöker bli en del av "Project Armstrong". Ett initiativ från den världsledande robottillverkaren Vandelay Technologies som väljer ut och uppgraderar lyckligt lottade personer med nya fantastiska robotdelar. Efter lite bufflande i kön och några tekniska missöden vaknar du inte bara upp med en ny robotarm – du har också fått en mp3-spelare inbakad i överkroppen.

Då "defekter" inte gillas av QA-avdelningen är det enda alternativet att lägga benen på ryggen. Lyckligtvis dyker rebellen Peppermint och robotkatten 808 upp och räddar dig. Det tar inte lång tid innan du inser att företaget toppstyrs av Kale Vandelay, med skumma avsikter. Tillsammans med dina nya vänner är det upp till er att stoppa skurkarna och blottlägga alla oegentligheter.

Robotkatten är cyborgens bäste vän.

Ibland växlar perspektivet till 2d.

Hur lyckades Tango Gameworks hålla detta hemligt?

Spelvärlden är fylld av detaljer.

Clank, är det du?

Med en musikspelare insprängd i torson har man bokstavligt talat rytmen i blodet, något som kommer väl till pass då allt gameplay bygger på att agera i takt till musiken. Robotarmen har också förmågan att magnetiskt dra till sig skrot i omgivningen så i en handvändning har Chai ett kugghjulsprytt elgitarrssubstitut att svinga mot (musik)vågor av fiender.

Grundprincipen är att hitta och hålla tempot. Lyckas du mata in knapptryck till rätt rytm får du in fler träffar och gör mer skada. För att underlätta detta finns det hjälpmedel. Allt i världen – lampor, buskar träd och så vidare – diggar i kapp och med ett knapptryck får du fram en metronom som visuellt visar när slagen kommer. Om det fortfarande känns svårt går det att sänka svårighetsgraden för att få mer svängrum i tajmingen. Efter varje sammandrabbning belönas du med ett betyg som sedan sammanställs till ett slutomdöme för hela uppdraget.

"Bokstavligt talat rytmen i blodet"

Från början var jag långt ifrån att ligga i fas med vad som skedde på skärmen och även om det var fint att titta på och rullade bra, kändes det frustrerande. Jag misstänkte att mina bluetooth-lurar inte låg synkade till hundra procent och efter att ha kopplat ur dom flöt allting så mycket bättre. Något som kan vara värt att undersöka ifall det fallerar för er hemma i stugorna. Det är alltså inte säkert att det är din taktkänsla som suger.

Under striderna flyger Chai fram likt en vettvilling och delar ut stryk i ett hejdundrande tempo. Lyckas du med tajmingen gör du mer skada samtidigt som detta ökar chanserna till högre betyg. Hi-Fi Rush kan vara aningen frustrerande ibland om man tappar tråden och flytet uteblir, men efter nån timme eller så börjar det att infinna sig allt oftare och jag längtar till nästa batalj där mina färdigheter får sättas på prov. Tack vare följeslagaren 808 kan du också kalla in dina kompanjoner för lite support, något som krävs för de lite tuffare fiendetyperna.

Inledningsvis kan de olika attacker vara svåra att memorera då alla är snarlika, men med tiden börjar dessa sitta i ryggmärgen. Upplevelsen är en ständig progression där jag hela tiden blir bättre och riffen sitter tätare. En bit in får du också tillgång till ett träningsrum där du kan öva lite extra mellan uppdragen, även om detta tyvärr är spartanskt.

Gigantiska bossar – CHECK!

Att kela med 808 innan nästa uppdrag är en självklarhet.

Höga betyg till trots, för många continues sänker slutomdömet. Hårda bud.

Mystiska dörrar finns här och var.

Det gäller att läsa det finstilta.

Spelmässigt blandar utvecklarna Jet Set Radio, Sunset Overdrive, Hellsinger och Devil May Cry. Tonen är lättsam, skämten duggar tätt och jag skrattade högt flera gånger. Chai är korkad men älskvärd och hela ensemblen känns klockren både när det gäller vänner och fiender. Några timmar in består ditt gäng av en salig blandning både mer och mindre vrickade figurer som får tankarna att vandra till Guardians of the Galaxy.

"Taktfast äventyr som gärna hade fått vara lite längre"

När eftertexterna rullat är det fritt fram att höja svårighetsgraden, återbesöka valfritt kapitel för att skaffa dig ett högre betyg, leta efter hemligheter eller ta dig an nya utmaningar som låsts upp. Det som verkade vara en förutsägbar historia levererar i slutändan en hel del överraskningar och framför allt påhittiga lösningar för vad bosstrider kan vara. På vilket sätt gör du rätt i att upptäcka på egen hand.

Vissa moment blir lite överrumplande och kan kräva flertalet försök, vilket påverkar flytet. Det påtvingade plattformshoppandet lider av kontroller som anpassats till hack and slash. Men när det kommer till kritan är Hi-Fi Rush en stor överraskning som bjuder på kunglig underhållning i ett taktfast äventyr som gärna hade fått vara lite längre.

Fotnot: Recensionen avser pc-versionen. Spelet är släppt till pc och Xbox (även via Game Pass).