På Salernos stränder, några mil söder om Neapel, ligger jag och mitt kompani i skydd från ett kulregn utan dess like. Några lätta musklick senare är staden befriad och jag har skapat mig ett fotfäste på den italienska stöveln.

Med Company of Heroes 3 utvecklar Relic Entertainment serien och introducerar en dynamisk kampanj. De ger dig friheten att från isometrisk vy placera ut dina trupper och själv välja din strategi framåt, för att jobba dig hela den jobbiga vägen upp till Rom. Den nya kampanjformen ger serien ett nytt liv och frångår till viss del det rätt uttjatade kapiteldrivna uppdragsnötandet.

Att själv få välja nästa steg och med vilken typ av trupper det utförs skänker ett större djup till den lite mer “pang på rödbetan”-genre som Company of Heroes-serien tillhör. Den finns dock närvarande i den åtta uppdrag långa tyska pansarkampanjen. Det är långtifrån Hearts of Iron 3, men kanske inte lika långt från MÖP-strategin i spel som Wargame. Jag kan till exempel välja att fokusera på de flexibla fallskärmsjägarna, där jag kan använda erövrade flygplatser till att släppa av mina trupper långt bakom fiendens linjer. Eller varför inte skicka in ett indiskt pansarkompani och vara lite mer rakt på sak?

Spelet innehåller bland annat fallskärmsjägare, indiskt artilleri, pansartrupper och specialstyrkor. Kompanier samlar erfarenhet och kan uppgraderas med fler typer av fordon och trupper. De kan även få tillgång till olika förmågor, och beroende på hur bra du klarar uppdragen med dess sidouppdrag får du fler erfarenhetspoäng att sätta ut.

Det är välkommet med erfarenhet både på trupp- och divisionsnivå. För efter 30 år i strategins tjänst börjar det gamla receptet bli lite uttjatat. Bygg bas, beställ trupper och attackera. Du kan det vid det här laget och någonstans måste genren gå framåt, utan att bli otillgänglig för de som vill ha sin strategi utan att behöva läsa på om olika typer av luftvärnskanoner i flera timmar.

"De har sina egna agendor och viljor"

Relic gör ett bra jobb med Company of Heroes-serien och särskilt med den nya kampanjformen. Det känns dock som om de inte vågat satsa fullt ut och trots friheten känner jag mig aningen begränsad. På spelplanen får jag uppdrag och önskemål från den amerikanska generalen Buckram, den brittiska Norton och ledaren för partisanerna – Eleonora Valenti. Spelets tre huvudfigurer, förutom du själv, tjatar hål i huvudet på en. De har sina egna agendor och viljor. Genom att följa deras önskemål vinner du deras förtroende och kan få diverse fördelar. Eleonora är inget stort fan av att du bombar städer sönder och samman. General Buckram har dock aningen större fäbless för denna typ av problemlösning. Norton är å sin sida ett fan av logistik.

Den vägledning som dessa tre starka individer ger är till en början välkommen. Det blir dock aningen tjatigt och trots att jag valt att köra på mitt egna sätt verkar det inte ha påverkat dessas gunst för mig. När eftertexterna rullar har jag låst upp alla fördelar, utan att lägga särskilt mycket tanke på att bli favoriserad.

Company of Heroes 3 är en ny take på serien. Inte för att mycket hänt på uppdragsnivå, men bara tanken på att jag kan välja mellan att attackera från luften med fallskärmstrupper eller från havet med landstigningsbåtar får nackhåren att resa sig lite. Jag får en känsla av att vara i kontroll över mitt egna spelande. Spelplanen är min, jag väljer min egna väg. Det känns dock som om Relic inte vågat gå hela vägen.

I min senaste runda valde jag att fokusera på fallskärmstrupper och att snabbt ta över flygplatser för att ha hubbar att snabbt förflytta mig mellan. Mindre städer tar jag snabbt över med trupperna, som rör sig likt pjäser över kampanjkartan. Klicka och högerklicka på den mindre staden som ska tas över, och det sker utan större bekymmer. Uppdrag och städer med fiendepjäser måste jag slåss om på klassiskt RTS-vis. Det ger en bra variation. Det hade varit döden att varenda stad skulle utmynna i en match på 30 minuter.

För dig som spelat Company of Heroes förut är det som att cykla. Blanda trupper till en perfekt stridsgrupp och ta över segerpunkter eller flaggor som ger dig förnödenheter. Köp sedan nya trupper eller beställ in understöd för poängen du tjänat. Du kan även låna efterlämnad utrustning från fiender som flytt fältet. Basspelande är trevligt, trots att inte mycket nytt hänt. Har du stödtrupper likt slagskepp och flygplan inom räckhåll kan du även få hjälp av dessa.

Något som däremot är nytt, det är nya möjligheten att göra en taktisk paus. När du har tio trupper på fältet kan det bli svårt att hålla reda på allt som händer. Genom att trycka på space pausar spelet och jag kan ge trupperna individuella ordrar som sedan genomförs när jag trycker på space igen. En bra kombination är att bomba skiten ur fienden med artilleri för att sedan storma dess befästningar. Men som den erfarna CoH-spelare jag är och med svårighetsgraden satt på standard behövde denna funktion dock inte användas särskilt flitigt. När jag snart beger mig ut i en tredje omgång spelande på nästa svårighetsgrad, kan jag nästan känna hur utnött den blir.

"Svårt att inte falla för Company of Heroes 3"

Det är aningen oklart vad mina handlingar faktiskt resulterar i. Jag rör mig med få trupper större delen av kampanjen och när jag väl har möjlighet att kalla in fler, ja då ligger nästan Rom för mina fötter redan. Även fasta uppdrag verkar till synes opåverkade av mina handlingar. Ett exempel är flygplatsen Foggia, som jag testat att inta. Ena gången gick jag rakt på utan förarbete, andra gången skar jag av den från kringliggande områden kontrollerade av axelmakterna, och även flygplanen hade lämnat basen för att vara närmre Rom. Trots detta var gameplayet detsamma.

Även om jag önskar mig mer djup och att kunna påverka mer är det svårt att inte falla för Company of Heroes 3. Visst hade Relic kunnat skippa den tyska kampanjen och istället satsat mer på den dynamiska. Samtidigt vet alla den dragning RTS-nördarna har till den suave Hugo Boss-klädda män har. Det hade varit tjänstefel att helt utesluta Nazityskland. Med detta sagt har Relic Entertainment presenterat RTS-seriens framtid, och den är lika ljus som ett svampmoln.

Multiplayer

Det är svårt att inse hur fel man haft i sin recension. Jag sa att jag var lite trött på samma gamla strategirecept, men med nya flerspelarläget får jag inse mitt misstag. De två lägena med victory points och total annihilation är enkla i sin utforming, men jag är fast. Att spela online två timmar efter skarpt släpp visar sig vara stabilt och det går snabbt att hitta motspelare. Tillsammans med Sveriges bästa, icke FZ-sanktionerade, streamer Figgehn ger jag mig ut på slagfältet och får så jäkla mycket pisk att hälften hade varit nog. Jag njuter dock hela vägen mot min för tidiga grav.

Relic visar upp sig i högform och stöter inte på några som helst problem med lagg, nätkodsproblem eller långa köer. En fullträff så att säga. Dock får jag inse att det är tillbaka till skirmish-läget mot AI som gäller.

Company of Heroes 3
4
Mycket bra
+
Dynamic Campaign Map må vara oslipad, men ett bra tillägg
+
Taktisk paus är välkommet när det blir som mest hektiskt
+
Att kunna skräddarsy sina trupper
+
Steam Workshop-stöd är alltid trevligt
-
Oklart hur mycket dina handlingar faktiskt påverkar
Det här betyder betygen på FZ