Recension – GTR: FIA GT Racing Game

Den som vill ratta bil i skrivbordsmiljö har ett relativt väldukat smörgåsbord att plocka ifrån, men för det mesta rör det sig om mer eller mindre arkaddoftande historier. Få utvecklare satsar på genuin simulation i bemärkelsen "Så verklighetsnära som möjligt". Än ovanligare är att tävlingsformer som få utanför de genuint motorfrälstas krets agerar förebild. Det var alltså ett vågat kliv de delvis svenska utvecklarna SimBin tog när man valde att satsa på en fullfjädrad simulator baserad på FIA GT, en banracingserie som mitt måttliga motorsportintresse inte hört talas om innan GTR - FIA GT Racing Game presenterades för ungefär ett år sedan.

De mest inbitna FIA GT-anhängare retar sig möjligen på att GTR återger 2003 års säsong. Alla andra lär vara fullt nöjda över att få sätta tänderna i brutalt snabba kärror, där namn som Lamborghini, Ferrari, Porsche och Lotus får oljenaglade gossar att andas tungt. Huvudklasserna NGT och GT (450 respektive 600 hästkrafter) har sällskap av en flock underklasser med diverse smått obskyra åk, samtliga med fler kusar än landets stuterier vågar drömma om. I huvudläget Championship körs säsongens tio lopp i förutbestämd ordning, komplett med poängräkning, kvalheat, straffvikter för ledarna och så vidare. Säsongen, som kan sparas närhelst du önskar, har sällskap av två kortare spellägen: Race Weekend och Open Practice. Det förra fungerar som huvudläget - träning, kval med mer - men bil- och banval är öppna. I träningsläget får du stifta bekantskap med bilar och banor utan störande medtrafikanter.

Om du tycker Need for Speed är svårkört eller verklighetsnära kommer GTR kännas som en präktig käftsmäll. Detta är en fullvuxen simulator som utvecklats i samarbete med förare från den aktuella racingcirkusen. Såvida du inte är Kenny Bräck kommer du ha stora svårigheter att nå placeringar värda att nämna i dina första lopp, inte minst om du vågar dig på de högre svårighetsgraderna. Därmed inte sagt att endast racingfanatiker äro kallade, ett antal hjälpmedel (styr-, broms- och stabilitetshjälp, sladd- och spinnhämmare, avstängning av skador) gör kärrorna körbara också för fartdårar utan talang. Ditt första menyval är en av tre svårighetsgrader/körlägen: Arcade, Semi-pro eller Simulation. Det första innehåller fyra fördefinierade spelformer (varierande svårighetsgrad, antal varv och motståndare) som passar bra för alla skicklighetsnivåer och snabbt låter dig komma igång, både offline och över nätet. De båda andra innehåller ovannämnda spellägen och namnen avslöjar skillnaden - hyfsat verklighetsnära/svårkört eller genuin hardcore.

Oavsett svårighetsgrad är körkänslan knäckande verklighetstrogen, blott avsaknaden av g-krafter och oljedoft bräcker illusionen av att faktiskt ratta en pojkdröm. Denna fantastiska känsla uppnås genom gediget hantverk på flera områden - bilarnas beteende är såvitt jag kan bedöma duktigt nära förebilderna; kameran skakar, studsar och kränger (hur mycket kan ställas in), inte alls olikt hur skallen beter sig vid studsig färd i hög hastighet; ljudet är inspelat från de verkliga bilarna och således brutalt tungt. Addera tonvis med inställningsmöjligheter (garageinställningar, förarstolens position, tid på dygnet, väderlek), en fyllig mekanikerguide med tips från förarna, stöd för "vyverktyget" TrackIR och ett gediget statistikverktyg - innehållsmässigt är GTR varje sann bilentusiasts... tja... Rolls Royce.

Utseendemässigt når spelet inte upp till samma fullmatade nivåer som innehållsdelen. Duktigt detaljerade bilar och finfin torr asfalt samsas med mindre imponerande miljöer och bilinteriörer, livlösa banor vid regn, vissa clippingproblem och vagnar som på nära håll tycks sväva en bit ovanför marken. Grafiken flyter överlag bra, men med många bilar på skärmen samtidigt (maxantalet kan ställas in - bra!) sjunker bilduppdateringsfrekvensen påtagligt. På det hela taget finns inga större saker att klaga på, grafiken gör sitt jobb.

Det tar ett tag innan man funnit inställningar som passar ens körkunskaper, men när du hittar rätt är det en glädjefest att blåsa fram i upp till hysteriska 350 blås. De datorkontrollerade motståndarna är i vanlig ordning inte perfekta, oavsett om du väljer den timida och enkla sorten eller aggressiva racingess, men de duger gott som träningspartners. Om du ledsnar på deras tendens att tvärstanna när du är på väg in på banan igen efter avkörning, är det bara att hoppa in i den inbyggda serverbrowsern, skapa ett konto och gasa dig fördärvad online. Upp till 56 spelare kan mötas, även om de flesta servrar nöjer sig med omkring 30 personer som mest. Arkadlägets fördefinierade svårighetsgrader ger mindre meriterade förare en rimlig chans att komma igång med äran i behåll medan realismförespråkare med lätthet finner en Nemesis på servrar med fuskrestriktionerna påslagna.

Att denna recension hittills mest bestått av hyllningar beror på det enkla faktum att jag saknar underlag för grövre kritik. Innan vi avrundar ska dock några smärre irritationsmoment lyftas fram, kanske främst det ganska röriga menysystemet. Uppbyggnaden är snygg och tydlig, men vissa alternativ är ologiskt placerade, vilket innebär en del letande. Vidare kan du inte ha flera säsonger igång samtidigt för en profil, något som enkelt hade lösts med en vanlig spara-funktion. Det sistnämnda gäller också repriserna, som nu autosparas enligt ett regelverk jag inte lyckats lista ut hur det lyder. Slutligen är den tryckta manualen onödigt snål. En .pdf-handbok på 74 biffiga sidor medföljer så det är ingen katastrof, men att svälta den tryckta till blott 20 känns onödigt sniket. Möjligen kan också kopieringsskyddet Starforce skrivas in i denna avdelning. För mig fungerar det dock bra och i det officiella forumet beskrivs hur man går tillväga om problem uppstår.

De små skavankerna glöms snabbt bort när man betraktar helheten. Spelet är precis samma sak som de praktverk det simulerar - en rejäl dos fartglädje av absolut världsklass. Redan när en högst ofärdig pressdemo läckte ut förra våren anade vi att SimBin hade något alldeles extra på gång, och med facit i hand är det bara att kapitulera - GTR är ett mästerverk. Körkänslan är enastående, inställningsmöjligheterna borgar för timtals meckande och onlineläget har potential att skapa skilsmässor hos racingfreaks. Det är inte lätt, men förbaskat kul. Ett välförtjänt maxbetyg och en vacker FZ-guldmedalj. Tack och grattis, SimBin!