Recension – Rollercoaster Tycoon 3

Nöjesfält tilltalar ju både gammal som ung, så det borde väl vara legitimt (även för en hardcore-wannabe) att erkänna att både originalet och uppföljaren alltid har haft en given plats på spelhyllan. De har, tillsammans med Sim Golf, varit spel att plocka fram någon gång då och då när inget annat känts lockande för stunden. Förutom någon udda böjelse för att se små filurer utnyttja ens byggnadsverk, är det gissningsvis den lättsamma strategiska och kreativa spelstilen som gör att det går att återkomma till dessa lir flera år efter bäst-före-datum. Plus att de är så totalt icke-linjära.

Två dimensioner har blivit tre, något som vi fick prova på redan för några år sedan i konkurrenten Theme Park World. Annars är konceptet i Rollercoaster Tycoon 3 i det närmaste oförändrat sedan föregångarna. Det gäller att bygga och driva nöjesparker så framgångsrikt som möjligt, men ändringar i spelstrukturen har gjort att taktiken som fungerade tidigare inte nödvändigtvis får samma resultat nu.

Glass och sockervadd

Grunden till popularitet är karuseller, kiosker, äventyrsfulla miljöer och sist, men absolut inte minst, berg-och-dalbanor. Marken böljar mjukt och kan höjas, sänkas och jämnas ut helt steglöst. Borta är kantigheten och rutorna från tidigare spel i serien. Men rutmönstret finns där att plocka fram om skulle behövas.

Gångvägar ska anläggas, kiosker och andra faciliteter placeras ut på strategiska platser. Mekaniker, vaktmästare, säkerthetsvakter och underhållare måste anställas. De färdiga åkattraktionerna, som likt övrigt innehåll måste "forskas fram", byggs på sedvanligt vis med några enkla klick. Som en extra krydda kan spelaren skapa egna färgsprakande fyrverkerishower genom att placera ut avfyrningsanordningar och lägga in effekter i ett rullande schema.

Allt eftersom nöjesfältet utvecklas så finns det mer och mer att sälja till besökarna. Ett hamburgerstånd får exempelvis fler olika storlekar på burgarna, och mängden pålägg bestämmer du själv. Liksom priserna, förstås. Det är hela tiden en balansgång mellan popularitet och lönsamhet. Jag saknar dock det samband mellan olika produkter som fanns i Theme Park, där mer salt på stripsen gjorde besökarna mer törstiga - med bättre försäljning av dricka som följd. Något sådant har jag inte märkt av här.

Besökarna, som du kan skapa själv, är indelade i barn, tonåringar samt vuxna och kan komma ensamma, tillsammans med vänner eller med hela familjen. I de senare fallen håller de ihop i grupp. Statistiken över önskemål och vad de har spenderat pengar på är som tidigare relativt omfattande och nu reagerar de även positivt på en estetiskt bra utformning av parken. Att göra stickprovskontroller kan löna sig, liksom att se till att det finns tillräckligt med underhållning åt alla - stora som små. Ibland dyker det dessutom upp VIP-personer med speciella krav på parken.

Grafik och gränssnitt

Den stora, och mest uppenbara, nyheten i RCT3 är att nöjesparken nu är i full 3D. Det medför att du kan vrida och vända på perspektivet precis som du vill och zooma in till marknivå för att se parken som besökarna ser den. Dagsljus och kvällsmörker, då attraktionernas pulserande lampor kommer till sin rätt, följer dygnscykeln. Rent tekniskt sett är grafiken ganska simpel, så den som prompt måste ha tusentals polygoner och högupplösta texturer på varje modell lär bli besviken. Men för just detta spel råder en perfekt symbios mellan utseende och prestanda, med tanke på att det är ett spel som tilltalar den breda massan och kommer spelas på allt från vätskekylda monster till datorer nära pensionsåldern. Dessutom är en hög uppdateringsfrekvens i det närmaste ett måste, för den som vill ha någon glädje av kameraläget som gör det möjligt att åka med i parkens attraktioner - för det kan gå undan, vill jag lova. Färgstarka effekter av ljus, skuggor och speglingar i vattenytor gör dessutom att man inte tänker lika mycket på att besökarna ser ut att vara skapade av en femåring.

Faciliteter, färdiga attraktioner och landskapsföremål roteras och placeras ut med några enkla klick, som sagt. Det bygge som kan orsaka en viss frustation är gångvägar som inte ligger direkt på marken. Då blir det inte alltid som det var tänkt. Men om man, istället för att klicka direkt på platsen där nästa bit ska ligga, använder pilsystemet som dyker upp i nederkanten av skärmen så går det smidigare.

På samma sätt går det till att bygga berg-och-dalbanor, även om det finns färdiga konstruktioner att använda även här. Pilar och symboler bestämmer svängradie, lutning och om det ska tippa åt någon sida. I en rullista finns de olika specialbitar som den aktuella typen av bana kan använda. Allt från loopar och korkskruvar till fotokameror.

Hela tillvägagångssättet känns igen av de som spelat något tidigare spel i serien och nykomlingar lär snabbt känna sig bekväma efter en liten stunds experimenterande. En mycket välkommen funktion är möjligheten att testköra banan "på låtsas" samtidigt som bygget pågår. Genom att låta de genomskinliga tågen köra om och om igen under skapandet så märker du direkt om den senaste kullen blev lite för hög, så farten tar slut. Banan kan slutföras automatiskt, fast då blir det ofta lite hur som helst. Sparade konstruktioner från de två tidigare spelen kan konverteras och laddas in till din nya, moderna park.

Spelsätt och omdöme

Det finns en lång rad nya detaljrika attraktioner, berg-och-dalbanor och landskapsföremål. Allt är indelat i spelets fem olika teman och att utforma sin park så att den har olika områden där allt passar ihop kan vara ett framgångsrecept. Exempelvis en tropisk ö, med rörliga piratdockor som "avfyrar" kanoner, Gröna Lund-klassikern Piratskeppet och stånd som säljer kokosnötsdrinkar, eller en vilda västernstad med stuntshow, bisonburgare och elektrisk tjurridning.

Karriärläget tar fasta på detta, men då är det oftast ett enda tema i hela parken. Olika uppsatta mål måste nås för att låsa upp ytterligare scenarier att sätta tänderna i. Detta är ingen större svårighet, men att lyckas skapa en riktigt stor nöjespark som går med vinst är desto tuffare. Yngre spelare lär därför ha mest glädje av sandlådeläget, där de slipper begränsas av pengar, eller egenhändigt skapade scenarier med ett skyhögt startkapital. Det är annars lätt hänt att det byggs för mycket, för fort. Pengarna tar slut och dyra lån äter upp den eventuella vinsten. Besluten är många, kanske är det mer ekonomiskt att satsa på fler kortare berg-och-dalbanor än någon enstaka gigantisk.

Rollercoaster Tycoon 3 håller fast vid gamla beprövade vanor, men tar också de steg framåt som förväntas av en uppföljare. Extrafunktioner som att använda sin egen favoritmusik i attraktionerna och spela in videosnuttar känns rätt i tiden. Ett fåtal grafik- och kamerabuggar går att stå ut med, vad värre är att jag råkat ut för att besökare fastnar och sägs vara "vilse", fast de står i kön till attraktioner eller på gångvägar, ibland bara två meter från utgången. Dessutom händer det att spänning- och intensitetsvärdena för berg-och-dalbanor droppat ner till strax över noll.

Det finns en första patch att ladda hem som tar itu med dessa problem. Den justerar också spelets funktioner i flera avseenden och gör besökarna mer benägna att åka attraktionerna, som inte går sönder lika ofta heller.

Ett användarvänligt gränssnitt, på svenska om man så vill, och en utförlig manual bidrar ytterligare till att göra RCT3 till ett lättillgängligt spel för alla åldrar - och kön - från tre år står det på kartongen, själv är jag 28. Kanske inget som snurrar sig varmt i cd-läsaren varje dag, efter att nyhetens behag har lagt sig. Nöjespark nummer fem i ordningen är trots allt också det en nöjespark och det riskerar att bli lite Sim City-enformigt efter en tids spelande. Men då och då, när barnasinnet rinner till och den smått sadistiske berg-och-dalbanekonstruktören inom mig känner för att pressa naturens krafter till max så är det här ett spel som lätt sväljer ett par timmar på ett avstressande och förnöjsamt vis. Tillslut kommer man på sig själv med att bara sitta och studera aktiviteterna i ens park, med tindrande ögon. RCT3 tror jag är en given succé under granen för de runt tio år - eller trettio?