Eric Chahi.
Eric Chahi har aldrig varit intresserad av framgång, berömmelse eller rikedom. Han har gått sin egen väg ända sedan han började utveckla spel 1983. Efter att han färdigställt de egensinniga mästerverken #Another World och #Heart of Darkness på nittiotalet kände han sig klar med tv-spel. Istället började han fotografera, illustrera, måla och spela teater.
Efter ett antal expeditioner till vulkanstinna trakter (bland annat Etna i Italien) där han fotograferade utbrotten och dess efterdyningar förälskade han sig allt mer i Moder Jord och vad den kunde åstadkomma på egen hand. Ett frö slog rot hos Chahi. Detta frö var #From Dust, en gudsimulator som tar fasta på naturens krafter. Nu, fyra år senare, är Chahi redo att visa spelet.
Chahilicious
Det första som slår mig när jag träffar Eric Chahi är hur liten och späd han ser ut. Det jag minns när jag lämnar honom och presentationen av From Dust är en väldigt glad människa, så oerhört tillfreds med livet, harmonisk och tillbakadragen. Där och då är han inte längre bara en levande legend i mina ögon, utan även en hjälte.
Du kan bygga, förstöra, förändra världen precis som du vill. I samarbete med Moder Natur självklart.
Vad handlar då hans spel om? Tja, inte så mycket alls egentligen. Spelarens mål, om det nu är rätt ord att beskriva den här kontemplativa anrättningen med, är att leda en liten primitiv stam rätt här i livet, skydda dem från faror och se till att de sprider sig över världen. Till skillnad från andra gudsimulatorer utvecklas aldrig människorna i From Dust och det är inte heller meningen.
Makten och härligheten
I rollen som Gud kan du forma världen som du vill. Chahi visar hur lätt det är att plocka upp en näve jord från marken (vilket motsvarar några lastbilar jord i verkligheten) och formge landet. Alla de olika materialen reagerar på sina egna sätt för sig och i samspel med andra. En hög med sand som placeras över ett träd rinner sakta ut mot sidorna och blottar strax toppen av trädet. Havet rinner snabbt in på ett mindre landområde när Chahi gör ett hål i vallen. Det flödar vackert. Lavan som strömmar intill stelnar långsamt till. Snart nog står ett mindre berg där. Jag frågar om det går att bygga enorma berg och han skakar roat på huvudet. Sedan ändrar han sig: ”Du kan inte göra Mount Everest men bergen har potentialen att bli riktigt höga.”
Ett storslaget skådespel.
Vi vänder blicken mot en liten by i närheten. Maskklädda, halvnakna människor går runt och pysslar med sina bestyr, trähyddor står utplacerade lite huller om buller. Chahi låter oss veta att en annalkande katastrof snart kommer påverka byn i form av en tsunami. Det kan dock motverkas. Man kan välja ut en shaman som får gå på pilgrimsfärd mot en plats på kartan där en stor sten med ett inneboende magiskt budskap står och väntar i hopp om att ett par nyfikna ögon ska ta sig en kik.
Vägen dit är dock spärrad av vatten, branta sluttningar och lava. Så för att undvika en massa jobbiga omvägar är det smartare att helt enkelt skapa en väg med de knep som står en till buds. En stenig trappa som leder till stenen trycks snabbt upp. På tillbakavägen tvingas shamanen ner i vattnet och han simmar tillbaka till byn med hjälp av strömmen. Ett berg av sand skjuter upp under henne vid byns ingång som effektivt placerar henne på torra land igen.
Var snäll mot varandra
När tsunamin så drabbar den lilla ön är byborna förberedda. De har lärt sig vattnets magi och shamanens dans skapar en sköld runt byn. Tsunamin är en fantastisk syn. Den sköljer över allt på ön och skapar med ens ett nytt landskap att förhålla sig till. För att ytterligare påvisa hur mycket naturen själv är med och påverkar spelet klickar Chahi på en knapp som stannar tiden. Sedan gräver han djupa gropar i det stelnade vattnet, placerar sand i dem och sätter sedan igång tiden igen. Stilla löses sanden upp.
From Dust ser bra ut. Grafiken ger intrycket att vara väldigt påkostad trots att det ”bara” är ett nedladdningsbart spel. Vattnet strömmar fint, lavan kokar och ser läskigt farlig ut medan det formligen spritter av livsglädje i träden och buskarna som man kan måla med. Huruvida spelet har faktiskt djup eller bara bygger på en rolig gimmick med begränsat underhållningsvärde är svårare att säga. Men innerligt och behjärtansvärt är det sannerligen. Och något annat hade jag inte väntat mig.
