Diskussion: Läskigaste spelet någonsin
Resident Evil 2
Silent Hill
Eternal Darkness
Dead Space 1
Soma
Vet inte om ska säga de ger en skräck feelings men de här spelen är kusliga. Atmosfären i dem gör jag lever mig in i dem som tusan. Och särskilt Resident Evil 2 tyckte jag var banbrytande när det kom, även om ettan också var ett sanslöst bra spel för sin tid.
Gillade även att någon nämnde Phantasmagoria. Älskade det spelet!
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Finns så många typer av skräck eller rädsla, hjärtat pumpar rätt hårt i spel som dark souls när man knappt har liv kvar och kämpar för att inte dö, även om det inte är ett läskigt spel. En annan skräck när man blir jagad av något och känner stressen, som monstret som inte kan dödas i dead space.
Är inte speciellt rädd av mig men min värsta jumpscare någonsin, oavsett film, spel eller verklighet är ganska tidigt i första bioshock när en kropp försvinner från en brits efter att rummet blivit dimmigt, jag missade hela den poängen för att jag letade loot så när jagvände mig om och jäveln står bakom mig kände jag kalla kårar ila genom hela kroppen, var tvungen att stänga av efter det. Har aldrig hänt innan eller efter det men det påverkade mig säkert en vecka efteråt.
P.T. måste nog varit det som skrämt mig mest. Annars har F.E.A.R. satt många spår när det kom. Spelade demot som tioåring från PC-gamer DVD:n och efter det vart jag traumatiserad med många mardrömmar. Blev även traumatiserad av Max Payne efter att sett brorsan spelat Ragnarok nivån och de psykadeliska drömmarna. Jävligt mörkt spel för övrigt.
Spelade även nyligen remastern av Resident Evil på ps4:an och det kunde ge mig panik för att är så pass begränsad. Konstigt att de kan skrämma slag på mig medan titlar som Outlast och SOMA inte gör det.
Realms of the Haunting. Oförtjänt okänt spel med riktigt skön stämning. Satt med hörlurar i kolmörker, sprang synnerligen oväntat på en fiende, skrek rakt ut.
Condemned: Criminal Origins har jag i likhet med många andra skrämts av, både av jumpscares och av de enormt obehagliga skyltdockorna.
Skulle först säga: AvP2 som Marine! Kommer Ihåg en bana där rörelsesensorn bara får spel och man bar springer som en galning och bara sprejar med pulse riflen bakom en mot skuggor på väggarna! Skitläskigt!
Men sen kom jag att tänka på att jag aldrig spelat klart HL2: Episode One för många år sedan då jag inte pallade att vänta på hissen!!!
Måste börja med två av mina favoriter:
1) "Clive Barker's Undying" - Första gången man ser familjetavlorna i läge två, fy f.....
2) "System Shock 2" - No description needed!
3) "Resident Evil" - Den där j-vla hunden... Musiken var klockren också.
Få av de mer moderna skräckspelen har tyvärr haft någon större inverkan på mig. Man har väl blivit lite avtrubbad. Jag har dock kvar att spela "Alien Isolation", kan tänka mig att det faktiskt fungerar riktigt bra jämfört med mycket annat (Dead Space m.m.).
Silent Hill-spelen har aldrig funkat för mig. De gav mig bara mardrömmar (the bad kind). Lite som Alan Wake måste erkännas. Stämningen där var tämligen mörk rakt igenom.
Cptn BaseballBatBoy!
Jag skulle säga F.E.A.R. (2005) som det läskigaste.. man var ung och dum, spelade det i ett riktigt mörk rum med hög volym i lurarna. Grymt spel.
Spelar inte skräck spel alls idag då det inte är något som jag tycker är speciellt bra. Där emot kunde jag inte låta bli The Park, det hade sina moments.. hög volym och mörkt rum får det lilla att växa.
1. F.E.A.R. (2005)
2. The Park
Jag har ett flertal spel som har påverkat sinnena med skrämsel/adrenalin genom åren.
Crystal Dragon: Amiga.
Detta spel utspelar sig i klassisk RPG-miljö och i ett 23 nivåer stort slott med varierande storlek på kartorna. Till skrämseln hör 3 av nivåerna. En av dessa är en becksvart nivå där du bara kan se något med hjälp av en "helm of infravision". Till saken hör att det är starka jättemonster där inne som dundrar fram utan att du ser dom. Dom andra två nivåerna har beholders som är rätt farliga så adrenalinpumpen kör på.
Resident Evil
Det är många tillfällen i det spelet man nästan åkte på blöjbyte. Hundarna, dom gröna hoppetossorna och låsta kameravinklar gör saken biff
Condemned: Criminal origins.
Som andra redan nämnt i tråden håller jag med. Kanonspel,
Sist och bäst är i mitt tycke Amnesia: The dark descent.
Få spel får en att sitta på helspänn. Ljuden, musiken och känslan av att vara helt utlämnad var en ny upplevelse. Ingen möjlighet att plocka fram arsenalen av vapen och det enda skydd du har är att gömma dig i mörkret som du även blir galen av att vistas i.
Top notch!!
C-64, 64kb RAM, The Final Cartridge III, 5,25" 1541-II, WICO Bathandle <---In action Spelmusik
Resident Evil till PS1.
Alltså det första Resident Evil. Det var för sin tid ett otroligt bra och banbrytande spel. Jag minns hur jag och kompisarna satt och spelade på helspänn hela tiden. Minns en sekvens när man gick i en korridor i herrgården, när plötsligt hundar med ett brak hoppade in genom fönstret utifrån. Jag sket nästan på mig.
"Ibland brukar det första Resident Evil-spelet från 1996 tillskrivas positionen som det första skräckspelet."
Öhh va? Av vem då? Alone in the dark kom ju redan 1992 av Infogrames. Fick ju t o m utmärkelse i Guinnes records gamer edition 2008 som "First Ever 3D Survival Horror Game".
Clive Barker's Undying, kanske inte det läskigaste man sett men som yngling ihop med några kamrater som satt runt en vid datorn adrenalinstinna som fan och bara skrek rakt ut när det hände grejer. sömnproblem nätterna efter och så vågade man ju inte riktigt prata med morsan och farsan om att man spelade den typen av spel heller, det va en inre kamp. Rörde aldrig spelet efter det..
Måste har överhypat Amnesia i skräck för jag tyckte inte de var så läskigt. Annars har jag min lilla lista.
Alone in the Dark (PC-CD) [1992]
Jävlar vad gammalt det var. Måste tillläggas att jag inte var så gammal när jag spelade detta. Minns att jag och brorsan knappt kunde sova efter att vi spelat det. CD-versionen rekommenderas då musiken och ljudet är mycket bra.
AvP [1999]
Som marine var man lämnad åt sitt öde. Alla aliens var de lurigaste fienderna man stött på, kommer från allahåll och kanter, snabba som fan, dödar en på 1sek och dödar man dem så riskerar man att själv dö snabbt. Det spelade ingen roll om man hade smarguns, miniguns, granatkastare, rörelsemätare mm. Varje gång rörelsemätaren pep så gick pulsen upp!
Silent Hill 2 [2001]
Ångest över tid. Fy fan vad detta tog hårt på en. Monster som man inte riktigt vet vad de är eller hur man dödar dem.
FEAR [2005]
Jävlar vad den där lilla tjejen jävlades med en i diverse syner, ljud och fiender. Efter ett tag tror man att synerna man ser inte kan skada en men vips, så dör man. Riktigt roligt actionspel också.
Dead Space 1 och 2
Kanske inte ett skräckspel i sig utan ett väldigt stressigt obehagligt spel. Dör man dör man riktigt jävla hårt. Fienden som ser ut som något ur The Thing med intressant AI. Dagisbanan i 2an är bara störd på så många sätt. Glöm att 3an ens finns.
Ja, fan vad man satt och skrek framför datorn till AvP, det var min första lite dyrare dator, så det gick att spela med maxinställningar.
Nu är det väldigt längesen man spelade vissa av dessa titlarna, så det är möjligt att man inte hade påverkats lika mycket idag som man gjorde då, när man var lite yngre.
Personligen klarade jag inte att spela Silent Hill 3 mer än en timme åt gången p.g.a den tryckande, mörka och deprimerande känslan. Första condemned gjorde det också väldigt bra!
När jag var liten var nog Diablo 1 det som skrämde mig mest. Våga ju inte gå längre ner...
J*vla getmän...
Haha, jag är beredd att hålla med! Väldigt mörk och obehaglig stämning i det spelet.
Panikkänslan som uppstod första gången jag öppnade dörren in till Butcher och hör hans kända fras är rätt svårslagen.