Återfå spelglädjen
@arelion: Där är du nog något på spåren, jag kan själv relatera till detta. Jag ska faktiskt nu på direkten köra igång något och slå upp svårighetsgraden. Jag har gjort det förr i viss utsträckning men inte riktigt kopplat det till TS's problematik som jag själv "lider" av, but I shall give it a go!
"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."
PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT
Åldern spelar mycket stort roll. Äldre spelare blir blir inte lika överraskade eller imponerade som yngre spelare.
När yngre spelare spelar ett nysläppt spel kanske de upplever strax över 10+ minnesvärda ögonblick, medan en äldre spelare som spelar samma spel kanske upplever 9-10 upplevelser som känns igen ifrån tidigare spel, varav det i enstaka fall förekommer en eller två överraskningar.
Yngre spelare kommer kunna klämma ut mycket mer glädje ifrån spelet.
---
Jag ser hur min son kan leva in sig i spelet, hoppa i soffan och bli livrädd och söka skydd varje gång det blir natt i spelet (Dragonquest Builders), medan jag redan vet att vilka spöken eller monster det än må komma springer de långsammare än min gubbe så att det bara känns onödigt att söka skydd.
För han är det som: "sök skydd för helvete, annars DÖR vi (på riktigt)"
För mig är samma situation: "suck, nu kommer det fler skitmobs..."
I min erfarenhet så är sån här problematik, där man inte längre upplever samma känsla av mening hos något, inte något som kan lösas på nivån av aktiviteten/saken som sådan. Det som händer inombords - känslan av meningslöshet/brist på positiv stimulans - är i min erfarenhet/åsikt en guidande intuition som beror på fler saker. Dels är det biologiskt/fysiskt. En nyckelaspekt som får oss att tycka om att spela är för att spel stimulerar vårt dopaminsystem, vilket i längden framkallar något som kallas "desensibilisering", dvs att kroppen blir mättad på stimulin och därmed slutar reagera på det "trevliga" sättet den först gjorde när vi utförde en viss aktivitet - tex spela datorspel. Det här är ett intressant ämne i sig - dopamin desensibilisering är en grundläggande anledning till beroendeframkallande beteenden gällande aktiviteten, samtidigt som man framkallar motivationsbrist/depression gällande livet i övrigt, och varför dator/internetanvändning bör betraktas som en beroendeframkallande drog.
Den sanna lösningen är i min mening att uppnå insikt om problematikens natur på ett djupare filosofiskt/existentiellt plan, typ:
Våra kroppar är inte byggda för att uppleva stimuli på ett objektivt sätt rakt genom livet. Aktiviteter som en gång hade en viss effekt på dig kommer ofrånkomligen att sluta berika dig allt som tiden går. Om du har varma minnen av aktiviteten kommer du med tiden kunna trigga nya upplevelser, så som nostalgi och sentimentalitet, men detta hänger också på att du inte söker något annat från aktiviteten; varpå du istället riskerar att göra dig själv besviken.
I mitt eget fall så är jag 33 nu och har jag haft massor av olika hobbys sedan tonåren och numera har jag nästan inga. Jag kan ta upp gamla intressen för skoj skulle under en kort period, men det är då som sagt inte alls samma känsla, utan snarare mest en varm känsla av nostalgi.
Som jag ser det är det en del av livet att växa med det, att förstå sig på hur man själv fungerar och kunna släppa taget om saker och ting allt eftersom man naturligt "växer ur det". Det är lite deprimerande, stundtals, att se hur ens forna entusiasm och den glädje man uppnådde av saker och ting inte längre är lika lättillgänglig, men som jag ser det handlar det om att "rise to the challenge" och möta faktumet av detta; inse att man hela tiden rör sig från att vara den unga och naiva Daniel San, the karate kid, som kickar ass och vinner coola tävlingar, och istället bli Mr Miyagi, den vise Jedi Mastern, som genom visdom och erfarenhet lär sig se livet ur nya, större perspektiv och finna nya nyanser av njutning och tillfredställelse därigenom.
Jag följer fortfarande spelkulturen med intresse. Tycker det är kul att se vad för ny teknik som kommer och när nåt spel verkar intressant kan jag kolla lite let's plays eller någon review/analys. Men att faktiskt spela dras jag väldigt sällan till längre - som du säger så stimulerar det mig inte längre alls på samma sätt som det en gång gjorde.
Men jag förstår varför, så jag har accepterat det och med varmt hjärta tackat för det som varit och gått vidare för att utforska andra, nya sätt att spendera min tid på.
Huvudet på spiken
Själv har ja fasnat för PUBG, en ny upplevelse
@whoo: Känner igen mig helt och hållet i det du skriver. Jag har också blivit mer kräsen med åldern, framförallt med tanke på hur fort spelindustrin har utvecklats och utbudet.
Men jag märker även samma sak med filmer och serier. Är det ingen bra story eller något specifikt som lockar så blir det lätt "Next" knappen. Biofilmer är likadant, man vill inte lägga pengar på en b-film eller en film som är minst lika bra hemma i soffan.
Den bästa lösningen som fungerade för mig var en lång paus/break från spelandet. Hitta något annat, lätta på spelberoendet. När det gäller köp av spel så hade jag bara köpt ett och hållit mig till det, tills att jag tröttnar. Är det ett spel som du verkligen inte hade tänkt dig så byt ut det men håll dig bara till ett hela tiden. I min erfarenhet är det enklare att uppskatta saker, inte minst spel man har få utav än om du har massa till hands att välja mellan.
Du nämnde Witcher 3, det är en varm rekommendation från mig. Du har i princip allting i ett enda stort paket + expansioner vilket är månader med spelmaterial av hög kvalité. Spela helst på svåraste svårighetsgrad för att utmana dig själv, åtminstone ett steg svårare än normal för annars lär du tröttna fort om du får tillgång till allt för snabbt och tidigt. Jag gjorde precis detta misstag och upplevde att det blev för lätt och man tog saker för givet så jag bytte till svåraste och märkte av fort vilken skillnad i spelupplevelse det gav.
FYI, jag tog 6 månaders break och det var lite tufft de första två veckorna med min s.k spelabstinens men det gick bra sen efter det.
The Cold is my teacher! ❄
Tänkte flika in lite med mina erfarenheter som gammal gamer med många år på nacken.
Dels stämmer jag in i kören att det är svårare att få den där "aha" upplevelsen eftersom man har såpass stor erfarenhet och har upplevt allt redan.
Jag brukar dra parallellen till filmkritiker , där recensenten sett allt och ger de icke nyskapande filmerna medelbetyg medans den obskyra filmen filmad med mobilkamera i avloppsystemet i Gambia och som ingen förstår meningen med får toppbetyg för att den faktiskt är nåt "nytt" för recensenten.
Iallafall , jag faller i kören med råd och tips och ger härmed mina:
* Ta en paus.
Att ta en paus från allt spelande tills du känner suget att lira igen. Det är steg 1. Det är bara du som vet hur lång denna paus blir och vad du skall sysselsätta dig med så länge.
* Lär känna dig själv.
Du vet ju vid det här laget vad för spel du gillar , håll koll på marknaden och sortera snabbt bort spel som innehåller saker du inte gillar. Med tanke på hur bevakningen är av spel nuförtiden är det inte så svårt att läsa/titta sig till. Nuförtiden är det saker som lootboxes . För min egen del försvinner multiplayerspel och spel som har användarinterface jag inte gillar (läs: krav på handkontroll). Allt detta är högst personligt och har inverkan på ut-sorteringsprocessen.
* Gör en priolista
Jag gör alltid en lista på kommande spel och prioriterar dem efter mitt eget intresse , tar även med tidsaspekten där då småspel/ indiespel går ofta snabbare. I den listan har jag även släppta spel och i vilken prio jag tänkt mig ta an dessa.
* Sätt mål
Själv har jag som grundmål att alltid spela klart hela spelet om det inte är allt för dåligt. Det finns andra mål man kan sätta , tex som redan nämnts att öka svårigheten för att få lite utmaning eller klara av Achievments mm.
* Sortera ofta
Var inte rädd att flytta om i dina prioriteringar , om ett spel är kul så har ju det alltid prio. Det är ju inte så att spel har nåt "bäst före datum" snarare tvärsom då många spel mår bra av att bli patchade i några månader innan man spelar.
* Ha inte bråttom
Som sades innan , det är ingen tävling detta utan allt är för ditt eget nöje. Njut av de spel du tycker är roliga så länge det går.
Moddar och DLC utökar livslängden på spel man gillar så det roliga bara fortsätter.
För att återknyta till steg 1. Börja bara spela nästa spel då du känner suget att göra detta.
* Få inte panik av din backlog
Det är lätt att samla på sig , grejen är att om ett spel ligger i backlog länge och du sedan helt glömmer av det så gör det inget. Två saker kan hända. 1: Spelet var nog inte kul 2: Några år senare blir du påmind av nån anledning att spelet finns , du redan har det , börjar spela och har skitkul.
Lycka till med spelandet!
Eftersom spelen idag nått många av de målen man ville skulle hända på 80 och 90 talet så måste man nog sätta upp nya mål skulle jag tro.
Eftersom minecraft blev en sån succé oavsett kvalitén på grafiken så tror jag spel utvecklaren var nåt på spåren. Total kontroll från spelaren. Att inte bara se en vägg utan att kunna bygga/förstöra den också.
Många spelare idag vill inte bara se kulisser för det är "old News". Man vill kunna ändra och personifiera området. Helst med andra om det är möjligt.
Jag tror faktiskt det är anledningen till varför star citizen fått typ över 1.8 miljoner backare innan spelet är långt ifrån färdigt eftersom det verkar på pappret vara det ultimata spelet för den som vill ha frihet och göra vad man vill i en digital värld.
Den andra saken som är viktig enligt mej är en bra grupp att lira ihop med. Man kan ta vilket skitspel som helst och göra roligt, bara man har rätt gruppsammansättning och helst via voip. Att gå med i en spelförening är oftast gratis och jag kan verkligen rekommendera det!
Star citizen - swedish umbrella. Ett ideellt svenskt nätverk mellan organisationer och enskilda spelare.
https://robertsspaceindustries.com/orgs/SWEUMB
Discord:
https://discord.gg/apN3dqYGM7
@whoo: ledsen läste inte allt, men ett tips som funkade för mig i samma läge var att skita helt i vad andra spelar/pratar om. Sluta läs recensioner, sluta låts dig förpestas av förväntningar, tänk så här "vad känner jag för att göra nu:
Exempel:
Köra bil
Lösa pussel
Få en historia berättad för mig
Se fina saker/miljöer
Skjuta/slakta/mörda
Chill-klicka
Flyga
Hoppa och försöka tajma
Döda den där jävla bossen jag körde fast på för 6 mån sen
Osv.....
Det finns alltid ett par spel då som glänser till i högen (jag har en lika stor hög + samma köp-"problem" som dig)
Detta att alla spelar spel bara för att göra det samtidigt som alla andra, är inte för dig och mig. Man kan komma "snett in" i ett spel, där man tvångsmässigt gör det, utan att ens vara särskilt sugen. Det är att kissa på mediat. Man ska inte spela för att bli inspirerad, man ska vara inspirerad redan, och spela på den "viben" man är på. Typ, du klev just ut från biografen och såg Bladerunner, du kanske egentligen "borde" samla skinn och shards i Horizon så att du kan uppgradera dina gears, men nu har du cyberpunk feeling, så därför kör du deus ex eller observer lite istället.
Du fattar... Detta funkar för mig, men jag önskar lite ibland att jag kunde hålla mig till ett spel tills det är klart, men det är nåt med det som blir en "chore" då. IPOTY #ilandsproblemoftheyear