Diskutera - Hur tar du ut frustrationen vid spelande?
Blir faktiskt väldigt sällan riktigt frustrerad på spel nu mera när åldern har gått upp.
Visst kan det hända att man slänger ut sig nån svordom för sig själv men jag skulle aldrig börja skriva massa hat och förolämpningar till mina medspelare som man märker att många andra gillar att göra inom online spel.
Blir jag riktigt förbannad över nått spel, då slutar jag helt enkelt att spela det spelet, man ska väll spela för att ha roligt, blir jag arg och mår dåligt över ett spel då är det helt enkelt inte ett spel för mig.
Så ser jag på det i alla fall.
Jag blir inte arg eller frustrerad på spel, vad är poängen med att göra något om man blir arg och frustrerad över det?
För att det finns fler känslor än bara ilska och frustration.
Om jag känner 85% glädje, 10% ilska, och 5% sorg, borde jag inte spela spelet då bara för att det finns stunder som gör mig arg eller frustrerad?
🖥️ RTX 4090 | i9-13900KF | 64GB
Det beror på. Om jag spelar multiplayer med vänner är vi oftast arga allesammans, vilket kan vara ganska trevligt. Antingen leder det till bättre spel eller fantastiskt, barnförbjudet, skitsnack.
Om jag spelar singleplayer tar jag kort och gott en paus. Om jag är riktigt hangry kan det hända att jag slår kontrollen i soffan några gånger innan jag ger mig.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
blir inte arg eller upprörd då jag spelar. går det dåligt så kanske jag yttrar ett gud med ett leende. för mig är spel verkligen avkoppling och kul 🙂
Konsoler: Xbox One, Xbox One S (hos kompis), Xbox One X, Xbox Series X, PS4, PS4 Pro
CPU: AMD Ryzen 5 7600X
GPU: Gigabyte Geforce RTX 3060 Ti 8GB Eagle OC 2.0
MEM: Corsair 32GB (2x16GB) DDR5 6000MHz CL36 Vengeance
jag är helt immun, blir aldrig ens lite irriterad, aldrig ragequit lr liknande. jag bara kör och blir extra glad när andra dör
Då har du inte lirat CS
Då har du inte lirat CS
faktiskt var jag en av dom bättre på cs första 10 åren. men lirar ej nu mer (är för gammal, ungarna är så jävla snabba). men i tonåren var det extremt få som var bättre än mig, oavsett var jag spelade.
//monster
Jag när helt klart mer av en "knyta näven i fickan"-person när det gäller spel. Jag häpnar ju när jag hör om personer som slår sönder möss och tangentbord, men förstår att vissa kan ha svårt med självkontroll samtidigt.
Det som retar mig mest är aldrig att förlora mot en annan människa i en ärlig fight, eller mot en npc, utan vetskapen om att det bakom varje multiplayer avatar finns en tänkande människa, när denne fuskar, campar eller ägnar sig åt griefing bara för att den uppenbarligen har ett medfött tomrum där de flesta andra har en hjärna.
Jag brukar svära, och blir jag allt för frustrerad på spelet så stänger jag av det och återupptar det någon annan dag.
Nästan exakt samma här och som någon skrev, har åldern inne för att inte slå sönder saker.
Är inne på Returnal nu och får inga större utbrott.
Kan tyvärr komma på mig själv att jag låter som en liten bitch när det går dåligt. Småtjut och grinljud, typ. Ingen sönderslagen hårdvara, det är i alla fall något.
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.