En achievements-jägares bekännelser
Jag har 5 barn och sambo samt driver eget företag.
Så bryr mig inte alls om achievements/trophies. Jag har aldrig brytt mig om det och kommer mest troligt aldrig att göra det heller. Om det går så stänger jag av notifikationer både på datorn, Playstation, och Xbox då jag inte vill ha några notifikationer för achivements/trophies ploppa upp när jag väl sätter mig ner och spelar ett spel då det stör upplevelsen.
Vad andra gör på sin fritid angår inte mig. De får göra vad de vill så att de har roligt och förhoppningsvis gör något som förgyller deras liv.
Jag har en kollega som gillar att vara ute i naturen och spenderar massor med tid med att bara sitta och vara och lyssna på fåglar. Jag har en kollega som älskar sin familj (sambo och barn) samt sina hästar. Hon rider sina hästar varje dag och det är vad som gör henne glad.
En annan kollega lägger mycket tid på släktforskning, att virka och sticka saker, att läsa böcker, och att göra saker ihop med sina vänner då hon är väldigt social av sig.
I vissa spel tillför det nya mål när man redan är klar med spelet i övrigt. Jag älskar till exempel Dark Souls mycket, och när man är klar med huvudstoryn är det kul att gå tillbaks och klara alla achievements och samtidigt testa nya builds.
Likaså Helldivers var riktigt kul att plocka alla achievements.
Ibland är det väldigt uppfriskande att spela på Nintendos system då man kan släppa att tänka på achievements helt och hållet.
Men generellt sett lägger jag väldigt lite värde på att ha mycket "points" osv då man lätt kan fuska till sig poäng på alla plattformar
Spelade World of Warcraft från beta till WoD under 10 år ungefär och spelade jävligt mycket! När achievements implementerades i slutet av Burning Crusade (om jag minns rätt) så blev jag fast direkt, sedan var jag nog topp 5 på min server i typ sju år. Tyckte det var sjukt kul som sidosysslor till raids och pvp (som också hade achievements),
Sedan kom livet emellan med sambo, barn och hus, men jag ångrar inte alla tusentals timmar jag lagt på det för jag har nog aldrig haft så roligt i ett spel. Med det sagt så skiter jag i achieves i alla andra spel för jag har gjort mitt så att säga.
Men hela den här sjuka subgenren av spel som bara finns för att ge folk achievements är ju total galenskap tycker jag. Fattar att det är coolt att platinuma Elden Ring eller nåt för "bragging rights", men att bara få en högre score tack vare nåt icke-spel är ju sorgligt och osunt.
Jag försöker nästan alltid gå in för 100% completion också, när jag var yngre tror jag det mest var för att man ville uppleva allt som spelet hade att erbjuda. Nuförtiden är det mer en rolig utmaning, då det ofta får en att ändra sitt spelsätt för att achievementet ska slutföras. Kan vara rätt skönt som en påminnelse att inte bara spela för att min/maxa, och kan ibland vara en rolig upplevelse även för motståndaren/motståndarna man spelar med också.
Tycker mest det är ett praktiskt sätt att hålla koll på vad man spelat eller ej. Och även om något är värt att spela igen. En 4% säger kanske inte allt, men det säger en del.
Är spelet bara kul nog så kan jag ibland ge mig på även dryga pokaler. Men att bara samla på lätta "deltagit trofér" ser jag inget som helst nöje i.
Där kan de hurtiga notifieringarna rentav sticka i ögonen. Bryta berättelsens magi.
Ja den sortens spel gör kanske bäst i att spara de flesta, eller allihopa, till eftertexterna. Vet inte hur vanligt det är, men de finns ju.
Undrar även om det finns någon möjlighet för utvecklaren att inte visa dem när de händer oavsett vad som ställts in i systemet.
När det börjar bli som i Demon's Souls till PS5 att man måste kolla upp guides för att ens ha en vettig chans att hitta och göra allt då skiter jag i det.
Och det är ändå ingenting mot DS på PS3... ;D
Haha, det där känner jag igen. I Season Two fick man 100% bara genom att klara ut spelet. Du har nätt och jämnt flytt undan en zombiehjord med livet i behåll och hör slafset och plågade skrik från din kära vän som är fullt upptagen med att bli mat. Ovanpå detta en glad notis som gratulerar att du har klarat ut kapitel 3.
Det är lite som i verkligheten.
"Tråkigt det här med att alla dina klasskamrater dog, och benet du blev av med. Men här, en fin medalj värd 50kr! Barnbarnen kanske kan visa den på Antikrundan. . . . Jaha, så du blev av med den där också alltså.. Ja det kan hända den bäste. : /"
Har alltid tyckt trophies/achievements varit kul sedan Xbox introducerade det med Xbox 360. Men först på senare år är det något som jag aktivt brytt mig om. Går alltid för 100% completion, något som i de flesta fall gjort att jag uppskattar spelen mer. Såklart finns det spel man undrar varför man gav sig in på. Men än oftare spel som jag tidigare förmodligen gett upp på efter någon timme men som jag istället kommit att uppskatta desto mer efter att jag blivit klar.
Det är inte ett Microsoft-påhitt. Vilket är tur, för då hade det garanterat varit patenterat fram till ungefär idag.
Det fanns liknande system långt innan. Men de fungerade mer som retro-achievements gör idag.
Respekt att du slog Lingering Will! Jag gav tyvärr upp på den bossen, riktigt svår tyckte jag i alla fall där och då. Det tar mig även till ett problem jag har med achievements/trophies där ett spel finns i flera versioner. De två första Kingdom Hearts spelen kom till PS2 långt innan konsoler var online och då spelade jag igenom spelen, sen kom det en remaster till PS3 och då spelade jag även igenom den och tog lite trophies, inte alla. Sen kommer det även remaster till PS4 men jag kan ändå inte synka ihop tidigare trophies, utan den ska ha sin egen nya lista? Det tycker jag är riktigt dåligt faktiskt.
Tekniskt sätt kan jag kanske förstå att det är två "olika" spel men ändå, det är samma lista och saker du förväntas göra. En annan fuling är i FF VII Remake som jag spelade till PS4, när jag sedan ville synka med PS5 uppgradering, ja då har den också sin egen trophy-lista. Det borde vara enkelt att bara synka trophies och ha en lista.
Ledsen för #rant On topic så tycker jag att det kan ge ett mervärde men ibland är det bra irriterande också!
Tycker mest det är ett praktiskt sätt att hålla koll på vad man spelat eller ej. Och även om något är värt att spela igen. En 4% säger kanske inte allt, men det säger en del.
Är spelet bara kul nog så kan jag ibland ge mig på även dryga pokaler. Men att bara samla på lätta "deltagit trofér" ser jag inget som helst nöje i.
Ja den sortens spel gör kanske bäst i att spara de flesta, eller allihopa, till eftertexterna. Vet inte hur vanligt det är, men de finns ju.
Undrar även om det finns någon möjlighet för utvecklaren att inte visa dem när de händer oavsett vad som ställts in i systemet.
Och det är ändå ingenting mot DS på PS3... ;D
Det är lite som i verkligheten.
"Tråkigt det här med att alla dina klasskamrater dog, och benet du blev av med. Men här, en fin medalj värd 50kr! Barnbarnen kanske kan visa den på Antikrundan. . . . Jaha, så du blev av med den där också alltså.. Ja det kan hända den bäste. : /"
Det är inte ett Microsoft-påhitt. Vilket är tur, för då hade det garanterat varit patenterat fram till ungefär idag.
Det fanns liknande system långt innan. Men de fungerade mer som retro-achievements gör idag.
Menade inte att det var Microsoft som skapade det vilket jag ser att det kunde tolkas som utan att det var då jag fick upp ögonen för det och till viss del började intressera mig för det.
Jag har 5 barn och sambo samt driver eget företag.
Där har du achievements som heter duga!
Var en period när jag spelade Xbox 360 som jag och en kompis tävlade lite mot varandra i achievements och då var det kul att jaga efter dom. Nu bryr jag mig inte alls på den nivån men jag tycker fortfarande det kan vara kul att försöka låsa upp i vissa spel. Kan också vara en kul indikator för att kunna se vad kompisar klarat i spel och så.
Stort fan av achievements och började jaga Platinums för 2 år sedan, så har inte så många.
Men kommer det achievements i något meningslöst multiplayerläge, i ett singelplayer spel (Tomb Raider, Last of us etc) eller att jag måste spela om spelet på olika svårighetsgrader, så lägger jag ner försöket med Platinum direkt.
Men annars är det en morot att försöka samla på mig så många som möjligt
Jag har inget emot achievements, men har slutat jaga efter de eftersom en del är bara löjliga och då känns det mera som tidslöseri än att det är meningsful eller kul. Bryr mig ej om att visa upp trofäer/achievements eftersom i slutändan är det ingen som bryr sig. I bästa fall en "oh, du har gjort xzy? grattis". Det jag själv har åstakommit, det vet jag även utan achievments, typ som IRL, jag visar inte upp medaljer eller liknande där heller.
Jag och en kompis pratade senast häromdagen om de forna dagarna när vi var achievement hunters. Under begynnelsen av XBOX 360-eran, när achievements var något nytt och spännande. Detta var en bekymmerslös epok där tid var obegränsad och endast hölls tillbaka av halvslöa gymnasiestudier. Långt före familjebyggande och karriär.
Kompisen lyckades få ”traveller” på sin första genomspelning av Dragon Age: Origins (besök varenda vrå av spelvärlden). Han häcklade mig för att jag varvade spelet 5 gånger innan jag lyckades få det där eftertraktade priset och kunde lämna spelet bakom mig.
Tycker definitivt att det kan va kul emellanåt men jag jagar väldigt sällan aktivt. Vissa gånger kan det ge mig en extra sporre att återvända till ett spel jag klarat tidigare som jag gärna vill återvända till men att jag kanske känner att tiden inte riktigt räcker till och att backloggen borde prioriteras istället (av någon outgrundlig anledning🙃).
Ett sånt exempel är Shadow of the Colossus. Jag har ju fortfarande inte tagit alla troféer i det spelet trots en väldans massa genomspelningar men det var inte jättemånga kvar senast jag drog igång det och det fick mig iaf att starta det igen och njuta en stund till.
Jag tog ju ingen ny trofé under den senaste sessionen ska tilläggas, men vad gjorde det? <3.
Jag är nog 50/50%
Ibland så är denna process något som får mig att slutföra spelet.
Dock om att få 100% är 200+ timmar så ger jag fan i det.
Att spela om ett spel och "göra allt rätt" för att få en 100`% är också något jag inte lägger tid på.
Tycker dock att personer som är noggranna att se saker och hitta dolda saker under sin första genomgång bör belönas med en 100% Trophy. Vill utvecklarna att man ska hitta absolut allt? Det är deras stycke och rättvist via dem.
Dock tror jag inte att man vinner mängden spelare på att vara en person med "ADHD" kasta inte skit på mig nu då min bror har detta. Så jag är fullt medveten om allt detta omger.
Jag har 5 barn och sambo samt driver eget företag.
Jo, du gillar att nämna det XD
När det gäller achievements, tycker de är kul och föredrar ett spel med dem än utan.
Men det blir bara tjatigt när de delas ut varannan minut för att man startat sitt första spel, ändrat en menyinställning en gång, klarat ut tutorials etc...
De ska vara få och kräva något av spelaren, då tycker jag de höjer spelglädjen.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
"Mein Leiben" i Wolfenstein NC. (att behöva plöjja ett spel på 15h i en sittning med mellansekvenser som inte går att skippa och där du är död på någon mikrosekund från ett misstag är inte ens en riktigt svår trofee, det är ett dåligt skämt från utvecklarna)
Den tog jag på Xbox. Tar 2-3 timmar att köra igenom kampanjen vill jag minnas. Kan ha använt nån glitch men tror inte det. Blir ju att man speedrunnar till slut. Men visst var den jobbig. Dog mot slutet flera flera gånger. Sammanlagt satt jag säkert 50h med den achievementen.
Gillar achievements men har lugnat ner mig med åren. Peakade på 360-tiden. Nuförtiden släpps så mycket dynga där man kan fixa 1000GS på fem minuter. Pay to win. Tråkig utveckling som förtar hela grejen. På 360-tiden var 100 000GS respekt. Nu kan du fixa det på en vecka om du bara är beredd att betala en slant.
Dark Souls 1 var det första spelet som fick mig att bry mig om achievements. Jag ville göra allt, anta varje utmaning i spelet och då blev det logiskt att sikta på 100%. Det var på Steam. Därefter började jag gå mot 100% i alla spel som faktiskt kändes roliga att utforska och nöta.
Alla spelar på olika sätt. Jag har inte lika mycket tid som en tonåring som spelar ranked på valfritt FPS/ARPG. Det tar tid för mig att ens hitta rätt mindset för att spela och verkligen koppla bort allt annat i stunden. Många kan tycka att det låter underligt att jag då vill jaga platinum på PS5, men för mig har det öppnat upp nya vägar till harmoni.
Jag vill känna mig utmanad i spel. Jag vill känna att jag utvecklats under resans gång och blivit mer "skillad" oberoende av om det är single player eller co-op. Jag vill verkligen utforska spelen jag knyter an till och ibland är det bara roligt att "städa undan" achievements även efter man har klarat spelet för att upptäcka easter eggs, nya strategier, nya cutscenes etc.
Det är helt irrelevant för mig vad andra har för achievements, jag gör det för min egen resas skull. När jag gör spelbokslut och bläddrar genom listan över vad jag spelat under året kommer jag minnas de svåraste passagerna men också se om urvalet jag gjorde motsvarade mina förväntningar. Har jag inte 100% eller i varje fall Platinum så hjälper det mig sortera bort liknande spel i framtida urval. Spel jag vet att jag aldrig kommer spela eller uppskatta claimar jag inte ens om de är gratis, för jag vill ha som ambition att spela genom hela loggen. På Steam är det lite annorlunda än på PS5 eftersom det fuskas så oerhört mycket mer på PC, vilket indirekt påverkar min känsla av accomplishment (trots att det inte borde spela någon roll).
För varje gamer finns det en individuell inställning till spelande. Jag dömer ingen och jag skiter högaktningsfullt i dem som nedvärderar andras spelande utifrån hur de anser att spel bör spelas. Det är ett beteende som går igen i nästan allt oavsett om det handlar om privatekonomi, konsumtion, underhållning, dialekter, musikpreferenser, osv osv.
Jag kan leva med att vara en completionist. Det är oerhört mycket skönare än att vara bitter
Det tråkiga är ju open world-spel med achievements. Samla dessa tusen föremålen för att få 100% i achievements. Tar bara 20 timmar till av grindande. 😐
Så achievement är kul om dom är rimliga, är det löjligt mycket jobb för dom så blir jag lack o lägger inte ned mödan. Klara av spelet på normal och man har typ 300/1000 achievements. Då är det bara fuck off!
Achivements är en rolig ide men jag får inget stort driv av dom, men det beror även på om det är "bra achivements". Dvs att de inte handlar om o utföra massa hjärndöda uppgifter..
Jag kan känna t.ex att spela ut ett spel i new game+ är en bra achivement för det driver mig ännu mer att uppleva upplevelsen en gång till.
Jag använder GOG Galaxy rätt flitigt. Det är något speciellt med deras achievement-ljud. Man blir lite glad när man hör det. Jag brukar i regel inte jaga achievements men det är något tillfredsställande med det när man väl får dem ändå.
"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."
PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT
Min form av achievments är att samla på alla häftiga vapen och potions och spara "tills de behövs"; samtidigt ser jag det som ett misslyckande att behöva dem så det har hänt mer än en gång att jag inte använt de där roliga vapnen eller potionsena (sic) ens mot slutbossen, och så har jag varit lite sur efteråt. Men i moderna spel strösslas det ju med vapen och roliga saker så nu börjar jag använda dem oftare. Har mindre tålamod också, orkar inte nöta spel.
Moderna achievments i form av badges i spelbutiker har jag nog nästan inga. Vet inte. Kollar inte sådant, totalt ointressant (för mig).
Cool och gullig artikel. Trodde inte en medlem av redaktionen skulle ha tid och tålamod att mangla trophies.
Själv fnös jag åt dem när de kom, men blev förtjust, hooked och jagade Platinums på PS3 ca 2010 under ett par år.
Idag känns det omöjligt att få tiden att räcka. Jag hoppas istället att själva spelet ska ge tillräcklig utmaning, annars stänger jag av (jag tittar på dig Dragon's Dogma 2, fasen att det här mästerverket ska vara lika jäkla lätt precis som ettan!).
Memento Mori
