Kena: Bridge of Spirits - denna generations Ryse: Son of Rome!

Medlem
Kena: Bridge of Spirits - denna generations Ryse: Son of Rome!

Ember Lab:s debut: Kena: Bridge of Spritis är här. Att det är slående vackert slog vi fast redan tidigare under veckan, frågan nu är om det är lika mästerligt att spela som det är bildskönt. Det och mycket mer får ni reda på i min recension. Häng med!

Ember Lab var från början en animationsstudio som gjorde kort- och reklamfilmer. Grundarna kan således beskrivas som veteraner från animationsbranschen. Personer som tidigare gjort animerad film alltså – inte spel. Att bryta upp och byta bransch är ofta både läskigt och svårt. Att gå från film till spel bör dock vara än svårare.

Film är något man passivt konsumerar, ett medium där berättandet står i förgrunden och vi som tittare främst ska ägna oss åt att aktivt betrakta och reflektera kring det som sker framför oss på skärmen. Spelande är en annan sak. I spelet står spelaren och dess handlingar i centrum och riktigt bra spelmekanik är många gånger viktigare än narrativet. Döm om min förvåning dock. Kena: Bridge of Spirit är bra mycket bättre som spel betraktat än som narrativ.

Spelet innehåller, som så många andra, ett fotoläge som bland annat låter dig ta selfies. Trevligt tycker Kena, rötorna och jag!

Faktum är att spelets inledning kändes så riktningslös att jag började undra om jag missat någon mellansekvens. Det hade jag inte.

Spelet tar sin början med en förklaring om att vissa själar fastnar mellan jordelivet och livet därefter. Dessa själar kan sprida röta, en röta som förgiftar moder jord och som hon måste rensas från. Därefter gameplay. Nästa mellansekvens möter jag de första sidokaraktärerna helt utan att Kena eller hennes plats i världen ges någon som helst kontext. Udda minst sagt.

Vi får senare veta att Kenas roll i historien är att söka altaret på berget: världens heligaste plats. Vägen dit blir dock inte rak då karaktärerna som Kena möter på vägen känner till själar som behöver vägledas. I utbyte mot Kenas vägledning av själarna blir hon själv lovad en guidad tur till sin destination. Det hela är dock inte riktigt så enkelt som det låter. När du väl funnit din första vilsna själ krävs tre artefakter för att framkallad densamma. För att samla en av dessa artefakter behöver du rensa fyra altare från röta. Riktningslöst, minst sagt.

Narrativ som detta kan fungera – jag menar senaste God of War handlar om Kratos och Atreyus färd mot berget där deras älskade och saknade matriarks aska skall spridas, men bara om karaktärernas resa tillåts stå i centrum och blomma ut till det egentliga narrativet. Så sker aldrig här.

Även om narrativet är riktningslöst och tunt så säger det spelmässiga en del i sig självt om Kena. Hon besitter nämligen särskilda förmågor och ett gudalikt syfte: nämligen att leda vilsna och förgångna själar in i efterlivet. Till sin hjälp kan hon använda världens uråldriga kraft och små gulliga varelser kallade rötor vilka står att finna runt om i världen. Dessa varelser fyller också diverse funktioner spelmässigt och kan användas för att flytta objekt i diverse pussel samt till att forma olika specialattacker. Mängden rötor avgör din level, och samlandet av dessa är således vad som får dig att stiga i rang och låsa upp nya köpbara färdigheter.

Omgivningarna är allt som oftast sagolikt vackra. Spelet flyter dessutom på mycket bra såväl till PC som den här generationens konsoler. Playstation 4 däremot verkar ha det desto tuffare att mäkta med.

De nya färdigheterna låses upp med spelets andra valuta: karma. Karma får du genom att hjälpa personer i världen, befria växtliv som tagits över av röta eller genom att ställa saker tillrätta i världen (ja, du går runt och städar bland nedvälta objekt). Spelet strösslar visserligen inte med karma, men den som tar sig tid att utforska och mysa runt i världen kommer att ha låst upp det mesta innan spelets slut.

De olika färdigheterna kommer vara vitala för att klara spelets strider mot minibossar och bossar på högre svårighetsgrader – även om de aldrig förändrar hur spelet spelas i grunden.

Spelets tredje valuta är de små blå orberna – vilka kan hittas i diverse blålysande objekt runt om i världen. Dessa kan i sin tur användas för att köpa diverse hattar till dina smårötor. Hattarnas effekt? Ingen alls. Dessvärre. Nog finns det progression här allt. Under spelets gång blir Kena allt starkare, i takt med att färdighetspoängen trillar in samtidigt som hennes arsenal utökas med diverse nya vapen. Ett av dessa är bågen vilken också används flitigt i spelets pussel.

Den som utforskar finner. Och ja. Utforskande finns det gott om. Dessväre finns det inte särskilt mycket att finna. Kena är något av ett metroidvania-spel. Världen som förbinder spelets olika banor går att utforska relativt fritt och hänger samman i ett. Under spelets gång kommer du därför återvända till tidigare utforskade platser med nya förmågor vilka gör det möjligt för dig att samla mer karma, fler söta kompanjoner och massvis av orber. Metroidvania-upplägget är dock på gott och ont. Att backtacka i en relativt livlös värld där de verkliga belöningarna är små känns dessvärre, som spelet i övrigt, som en ganska menlös syssla.

Med vyer som den här känns det som att det borde vara lätt att förälska sig i spelvärlden. Det är det dock inte då den känns så fruktansvärt generisk. Generisk men vacker.

Kena är relativt tungt på pussel. Eller ja. Pussel och strider. Spelet har många gånger liknats vid äldre Zelda-spel. Huruvida det är befogat eller inte är jag dessvärre inte rätt man att uttala mig om då Zelda aldrig varit en av mina favoritserier. Men klart är Kena varierar pusslande med klättrande, utforskande och en rejäl dos strider. Klättrandet är sällan svårare än i valfritt Uncharted-spel.

Pusslandet å sin sida kan ibland vara relativt klurigt, men då oftast för att ledtrådarna till pusslen är väl dolda i världen. Exempelvis stöter man relativt tidigt i spelet på ett altare vilket ska rensas från röta. Tidigt står det för den uppmärksamme klart att pusslet löses genom att skjuta på fyra blåa stenar i följd (en timer hörs i bakgrunden när man skjuter på första stenen). Efter att du som spelare skjutit på samtliga fyra stenar kommer ett pling och två fiender framträder. När du dödat dessa händer ingenting. Fyra försök senare och fortsatt inget.

Lösningen till pusslet finns dock rakt framför näsan. Den som använder sin pulse-liknande förmåga vid altaret kan dock se att altarets ljus (vilka ser mycket alldagliga ut) lyser upp i en viss ordning. Självklart är det också denna ordning dina skott mot stenarna behöver följa – vilket inte är alltför enkelt att förstå när spelet inte ger någon direkt ledtråd.

Inte ett pussel till” utbrister Kena medan bildfrekvensen trillar ned till 60 bilder per sekund.

Pusslande och klättrande i all ära – men spelets huvudsakliga syssla är stridandet. Dessvärre är det sällan särskilt roligt. Missförstå mig rätt: Kena är ett kompetent actionspel. Slagen har en viss tyngd, det är möjligt att göra enklare combos och fienderna gör rejält med skada – varför du behöver vara på tå och använda både din rullförmåga såväl som din möjlighet att tajmingbaserat blockera fienders attacker – men dödsdansen når aldrig en känsla av flow. Jag vet inte om det är min frustration över hur enkelt det är att dö på de svårare svårighetsgraderna eller om det är spelets arenor det är fel på – men striderna i Kena: Bridge of Spirits blir aldrig särskilt roliga. Aldrig.

Striderna är också de sagolikt vackra. Dessvärre är de aldrig särskilt roliga. Svåra är de dock – inte minst bosstriderna. Tre slag och du är död. Om inte…

Varje spel behöver ha en tydlig egen identitet. Kena har det ifråga om den grafiska designen, men saknar det på varje annan punkt. Musiken är mysig men också alldaglig och alltför gullig. Striderna är svåra och täta men blir aldrig en spännande dödsdans. Utforskandet är slentrianmässigt, färdigheterna tämligen o-upphetsande och klättrandet banalt. Inte heller narrativet besitter någon form av stuns. Resultatet blir en kompetent men tämligen alldaglig upplevelse som trots all den grafiska flärden känns oinspirerande. Jag undrar aldrig under min tid med spelet hur historien ska sluta, jag känner aldrig pulsen stiga – utan istället sitter jag bara där och tänker ”hoppas det tar slut snart”. ”Hoppas det tar slut snart” är också något jag tänkte om och om igen under spelets sista mellansekvens vilken var cirkus 10 minuter lång.

Du är i en av spelets huvudsakliga bosstrider – vilka ofta är lättare än minibossarna. Förvånansvärt nog.

Det är synd. Förbannat synd. Kena: Bridge of Spirits hade potential att vara en skogsbrand, dvs. ett spel som sätter eld på och bringar nytt liv till en stagnant spelvärld, men når i realiteten inte ens upp till att vara ett träd som faller i skogen. För egen del kan spelupplevelsen bäst liknas med ett höstlöv som faller mot marken. Vackert för den som ser det, men knappast något som kommer etsa sig fast i mottagarens minne. För egen del känns det därför som denna generations Ryse: Son of Rome. Ett kompetent men ack så själlöst spel vars största styrka ligger i det grafiska. En inte alldeles smickrande jämförelse.

Ember Lab:s debutspel Kena: Bridge of Spirits är sammanfattningsvis slående vackert och kompetent utfört i varje enskild beståndsdel. Stridssystemet är fullt funktionellt, klättrandet kompetent och pusslen ibland snillrika. Spelupplevelsen som helhet lämnar dock en hel del i övrigt att önska. Narrativet griper aldrig tag och saknar driv - samtidigt som det spelmässiga aldrig kommer samman till en helhet. Resultatet är ett spel som är sämre än summan av de enskilda beståndsdelarna och som jag aldrig hade särskilt roligt med. Betyget blir därefter.

Fler bilder från min genomspelning hittar du här!

Kena: Bridge of Spirits
2
Tveksamt
+
Skönheten, odjuren och den tekniska kompetensen
-
Själlösheten, det oinspirerande narrativet och den ojämna svårighetsgraden
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Än så länge ligger spelet för mig på en stabil fyra
Så annorlunda mot det jag för det mesta annars spelar

Medlem
Skrivet av AndyZedd:

Än så länge ligger spelet för mig på en stabil fyra
Så annorlunda mot det jag för det mesta annars spelar

Håller med, lutar lite åt en 5a med. Helt fantastiskt spel. Så kan inte hålla med denna recension alls.

Skribent

Härlig recension!

Personligen ligger jag nog på en fyra hittills (men då har jag bara lirat några timmar). Det är även roligt att se hur annorlunda man kan se på saker – jag gillar till exempel typen av inledning där man får sätta igång att lira direkt, och sedan fylls bakgrund och handling på allt eftersom.

Men jag har som sagt bara hunnit lira några timmar, och det är möjligt att helhetsintrycket sjunker ett snäpp innan jag är klar.

Medlem

Håller med denna recension. Kunde inte se om du nämnde det, men att man fastnar i en animation för öppna kistor med mera är sjukt störande och bara det sänker betyget från min del. Combaten är inte heller speciellt rolig som du säger, mer irriterande moment bara.

Medlem

Vore intressant om ni delade med er av vad det är som gör att spelet kommer samman för er. För mig saknar det som sagt sammanhang och driv - men smaken är som bekant som baken: delad!

Medlem
Skrivet av noreason:

Håller med denna recension. Kunde inte se om du nämnde det, men att man fastnar i en animation för öppna kistor med mera är sjukt störande och bara det sänker betyget från min del. Combaten är inte heller speciellt rolig som du säger, mer irriterande moment bara.

Helt enig med dig. Att öppna lådor eller ”plocka upp” rötar bryter upp flowet pga. animationerna.

Medlem

Låter som ett supertrist spel. Bra recension!


Memento Mori

Medlem

Väntar nog med detta tills det faller lite på rea (kanske fram till julhandeln)?


Who are you if im not me?

Medlem

Kommer det som fysiskt spel eller bara digitalt?

Medlem
Skrivet av Vampir:

Kommer det som fysiskt spel eller bara digitalt?

I november enlig denna sida

Kena physical release

Killmonday Games

Tycker spelet är en hård 2a också! Såg så fram emot det men det verkar som fokuset har lagts mest på grafiken, vilket är sjukt snyggt, och narrativet hamnade helt åt sidan. När ett spel bara börjar och du ska göra massa saker utan motivation så sjunker tålamodet otroligt snabbt, så det är svårt att plocka upp det igen om den där "motivationen" kommer fram efter 3-4 timmars platformande.


Gegen.

Redaktör

Tack för recensionen! Vore intressant med en "motrecension" från någon av er som håller det betydligt högre. I pluralismens namn!

Medlem

Håller med en hel del faktiskt. Spelet är mysigt och har fantastiska miljöer men det saknas innehåll och djup. Du går fram och tillbaks och gör det ena efter det andra men thats it. Det finns en funktion för att samla valuta för att låsa upp nya skills som är helt meningslösa då själva fightingen är helkass. Sedan samlar du hattar och pengar för att köpa hattarna till dina rot. Det är gulligt men menlöst.
De borde lagt mer krut på att kunna ändra utseende både på dig själv och dina rot. Men visst det hade inte funkat med de för-renderade filmsekvenserna. Och det är helt klart de som är snyggast i spelet.

Animationerna känns också som de behöver lite finlir. När man öppnar kistor eller använder tree seed så låser sig ibland vissa rörelser under en längre tid. Ett rent ful exempel är animationen när man simmar. Det finns även en fall-animation som låser dig i flera sekunder.

Det finns även en del buggar i PC versionen iallafall. Man trillar genom världen, fastnar på ytor när man slänger sig eller kastas av fienden. Klättrandet funkar inte heller super. Ibland när du hoppar till kanter så glider du bara längs med den utan att Kena tar tag i kanten. Ibland när du ska släppa en kant för att ta en under dig så gör Kena ett knasigt sidohopp och faller ner och dör.

Jag skulle säga en 3/5 med behov för patcher. Jag skulle även vilja se betydligt mer innehåll och ett ombyggt skills/fight system.
Men jag gillar stilen och stämningen. Det känns bara väldigt tomt. Jag hade väntat till rea om jag vetat det jag gör idag.

Medlem

Påminner väldigt mycket om Biomutant. Fint att se på och har potential, men faller platt på den ”fylliga” delen.

Bra recension för övrigt.

Medlem
Skrivet av Lirilesh:

Påminner väldigt mycket om Biomutant. Fint att se på och har potential, men faller platt på den ”fylliga” delen.

Bra recension för övrigt.

Jämförde det igår med Biomutant i en konversation med några vänner. Biomutant har dock större problem ifråga om stridssystemet men känns också riktningslöst. Mest irriterande med det är dock berättarrösten som nu mera dock - tack och lov - går att stänga av…

Medlem

Tack för recension.
Varit delad på att skaffa detta eller Iki island till ghost of tsushima. Tror det blir sistnämnda då jag varit lite rädd för att kena endast är ett spel som är fint att titta på.


🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX

Medlem

Spelet är en kandidat till GOTY. Älskar alla delar av det. Är det för att jag är soulsborne-fantast? Det verkar som att några klagar på combat, men den är ju helt amazing. Parry i rätt ögonblick för att snabbt kunna mothugga är riktigt nice. 10/10

Grafiken, den tillhör nog det snyggaste jag någonsin sett alla kategorier. Då jämnför jag tillexempel med rift apart som också är väldigt vackert. 10/10

Ljud/Musik. Storslaget, älskar musiken som anpassar sig i realtid beroende på vad du pysslar med i spelet. Sjukt hög kvalitet på sfx-ljuden med. 10/10

Ha med sig massa små supersöta rots som också hjälper en i combat. 10/10

Storyn. Den är alldeles lagom för mig, inte för mycket kanske _aningen_ för lite. 8/10

Pussel. PERFEKT svårt. 10/10

Sedan är det så att recensenten inte gillar Zelda. Och detta spel skulle jag säga är en blandning mellan Zelda och Souls.


psn: Boosing

eld
Medlem

Det är en välskriven recension, det uppskattar man!

Men påminnelse till alla som direkt hoppar av efter denna är att man alltid bör läsa fler recensioner då åsikter ofta kan variera

Skrivet av Joakim Bennet:

Tack för recensionen! Vore intressant med en "motrecension" från någon av er som håller det betydligt högre. I pluralismens namn!

Det här är väl motrecensionen. Spelet snittar väldigt högt överallt?

82 av recensenter och 91 hos spelare.

Medlem
Skrivet av Löfbergs lila:

Det här är väl motrecensionen. Spelet snittar väldigt högt överallt?

82 av recensenter och 91 hos spelare.

Helt sjukt hur folk bara bländas av det grafiska i spelet. Tyckte inte heller om detta spel så mycket, men det är fortfarande bättre än Breath of The Wild, satan vilket tråkigt spel det var.

Medlem
Skrivet av theBoosing:

Sedan är det så att recensenten inte gillar Zelda. Och detta spel skulle jag säga är en blandning mellan Zelda och Souls.

Liknar det lite Fable också kanske?

Var detta recensionen du nämnde tidigare Thomas (@16) ? Eller kommer ni ut med en egen på FZ?

Hur tusan taggar man folk med mellanrum i namnet? Jag försöker skriva "@Thomas Helenius" men det går ju inte. Is he a ghost? *drum roll*

Medlem

Spelat ungefär 4h och skulle tippa på att jag kommit halvvägs och hittils så är det GOTY-vibbar för mig! Tycker till och med att det kanske kan va bättre än Ratchet and Clank!
SVINSNYGGT!

Jag kan tycka enkelheten i ett så pass kort spel som Kena är kan vara skönt! Bandesign och bossar påminner om God of War och pusslen är tillfredsställande. Lagom för att man inte ska tröttna på dom! Det ända jag kan sakna är loot som rustningar och stavar och dylikt. Hade varit kul om man hade kunnat ändra utseende på Kena!
Annars så är det hittils supermysigt!

Medlem

Var köpte folk spelet (om ni valde att köpa det någonannanstans ifrån än PS Store. Är det legit att göra så?

Medlem
Skrivet av Rakoon:

Helt sjukt hur folk bara bländas av det grafiska i spelet. Tyckte inte heller om detta spel så mycket, men det är fortfarande bättre än Breath of The Wild, satan vilket tråkigt spel det var.

Gillade inte heller Botw! Vapen går sönder för ofta😂 Dock så tycker jag inte Kena är så likt Zelda som folk säger.

Medlem
Skrivet av Fatmajk:

Var köpte folk spelet (om ni valde att köpa det någonannanstans ifrån än PS Store. Är det legit att göra så?

Kommer på skiva i november, nu finns det endast på playstation store. Lätt värt 1000 kr i mina ögon, nu kostar det bara 400.


psn: Boosing

Redaktör
Skrivet av Löfbergs lila:

Det här är väl motrecensionen. Spelet snittar väldigt högt överallt?

82 av recensenter och 91 hos spelare.

Jag menade såklart en medlemsrecension här på sajten, men det förstod du säkert.

Medlem
Skrivet av theBoosing:

Kommer på skiva i november, nu finns det endast på playstation store. Lätt värt 1000 kr i mina ögon, nu kostar det bara 400.

Jag lyssnade på IGN's review på Youtube och blev mindre sugen på att köpa det nu. Känns som spelet har många brister i både combat, weapon upgrades och storytelling. Men då detta var bland de högst upp på min önskelista så blir det nog ett köp ändå, det ser ju enormt mysigt ut att spela.

Gen
Medlem

Väldigt bra recension. Jag förköpte det faktiskt på PS5 då jag trodde det skulle vara mer åt BOTW hållet med utrustning, prylar och annat att samla men samlandet är som du säger näst intill meningslöst, eller iaf de blåa orberna. Spelet är bra, ser bra ut och låter bra men det är ändå något som tar emot och det är väl eventuellt att det inte är värt att utforska, att generell gameplay börjar kännas lite repetitiv och att det fanns någon form av character progression dvs det känns inte som man gör mer skada. Hade personligen önskat ett lite större "parry fönster" då man verkligen måste parrya exakt när fienden slår. Finns ens lock on target? Spelet var lite väl lätt i början på normal men har börjat träffa meleebossar som inte är speciellt snälla.

Medlem
Skrivet av Rakoon:

Helt sjukt hur folk bara bländas av det grafiska i spelet. Tyckte inte heller om detta spel så mycket, men det är fortfarande bättre än Breath of The Wild, satan vilket tråkigt spel det var.

Vi börjar se detta oftare. Ser spelet bra ut så är det automatiskt 10/10.

Sen förstår jag för övrigt inte hur recensenter runt om i världen ger spel 10/10. Menar det att spelet är fullkomligt perfekt och inte har några brister? Känns som att allt det senaste varit fullpott..

123
Skriv svar