Thomas Arnroth fruktar att en gammal favorit slitits hårt av tidens gång, och han tvekar inför att möta ett av världens bästa spel igen.

I helgen är det Retro Gathering i Västerås. Jag önskar att jag hade väntat med att köpa #Grim Fandango till dess, jag föreställer mig att någon där kommer att sälja ett exemplar i mint condition. Att spelets premiärår 1998 knappt ens räknas som retro struntar jag i, mitt älsklingsspel skulle säkert finnas där.

Men jag väntade inte. Jag köpte Grim Fandango Remastered i tisdags. Det är torsdag när detta skrivs, och jag har fortfarande inte vågat klicka på startikonen.

Jag hade egentligen en rätt bra plan från början, nämligen att köpa det gamla datorspelet till Playstation 4 istället för på Steam. Tanken var följande: Om jag spelar det på konsolen och är missnöjd så kan det skyllas på handkontrollen och att det ju inte är ett konsolspel egentligen. Men planen sprack på att det släpptes två dagar senare där än på Steam.

Alltså köpte jag det där. Till ingen nytta. Jag har ju inte börjat spela det än. Varför?

Jag vågar inte.

Grim Fandango – bland det bästa du kan spela.

Jag är så rädd att få ett av mina finaste och viktigaste spelminnen i livet förstört. För hur ska en remake av mitt fina, roliga och överraskande Grim Fandango någonsin kunna leva upp till minnet av det som hände för snart 17 år sedan?

Jag är lite nybränd. I somras hittade jag boken Den vassa eggen av W. Somerset Maugham. Det är nog få av er läsare som känner till den, än färre, om ens någon, som läst den. Jag fick den av en nära vän när jag gick sista året i gymnasiet. Vi snackar anno 1983, året efter C64 lanserades, när det fanns ett datorrum på skolan med ABC-datorer och tre år innan #Nintendo 8-bitars lanserades i Sverige.

"Om jag spelar det på konsolen och är missnöjd så kan det skyllas på handkontrollen"

Jag blev alldeles tagen av romanens hjälte, Larry Darrell, en ung amerikan som, enligt baksidestexten på utgåvan från 1945, "isolerar sig från sin omgivning, offrar sin kärlek och helt ägnar sig åt att utforska det inre livet och söka sin väg till frälsning", detta genom att resa mellan "Paris, Rivieran, Amerika, Tyskland och framför allt Indien."

Jag kan fatta att det lockade 18-åringen i mig, men när jag plockade upp det där slitna exemplaret på loppisen ringde varningsklockorna i den 50-åring jag blivit. Jag ignorerade dem. Nostalgitarmen drog för mycket. Så jag läste, tänkte att det ändå skulle vara fint att försöka fånga känslan boken gav mig då för 32 år sedan.

Den gick inget bra, för att uttrycka mig milt.

Föregående Nästa
Jag ville så väldigt gärna spela igenom detta när det först kom men hade ingen PC. När jag väl skaffade PC hade det gått så lång tid att det bara inte blev av, men spelet har alltid funnits i baktankarna. Du känner avundsjuka mot mig som inte spelat det... 06/02 "det fanns ett datorrum på skolan med ABC-datorer" Ni på Lärka hade ju den sanslösa lyxen med färgskärmar till ABC-806!!! (50 000:- per arbetsstation). Då kunde du ju spela "Dog Fight", "Masken" eller "Pac Man" i färg! Ni hade roligare än på Haga! :-) 03/02 Bra krönika och jag förstår precis. Men Jag tycker ändå att det finns ett värde i av att peta i gamla spel då och då. Även sådana som man tidigare hade jätteupplevelser med. Det ska inte behöva förringa minnet alls tycker jag. Det borde kunna kännas som... 02/02 Jag är bara glad att andra får chansen att uppleva det nu, och även om jag är nostalgisk över det så vet jag gånger då nostalgin varit bekräftad sam obekräftad men FF7 visade mig att spel man en gång förälskat sig i kan slå upp som en gammal flamma igen... 02/02 Själv spelade jag igenom grim fandango för bara några år sedan och tyckte det var hur bra som hellst, så jag älskar det med noll nostalgi :O 01/02 Måste säga att jag älskade spelet "journalist", som förgyllde en månad i sommarstugan som ung tonåring. Jag kommer ihåg när Warcraft III precis släppts och jag funderade på om jag skulle köpa det till MAC eller PC. Farsans Mac fanns i sommarstugan, då... 01/02 Finns få spel som håller och de få som gör det, gör det p.g.a sin berättelse. 99.9% av alla gamla favoriter faller på uråldrig spelmekanik och usel grafik. 01/02 Ett bra spel, är alltid bra. Jag "köpte" Theme hospital på origin för 0 kr och jag tycker det är lika roligt idag som för 18 år sen. 01/02 jag måste vara dneenda i värden som inte fattar spelet...knappt spelat det och tycker det verkar vara super kasst:( 31/01 talar väl om gubben såklart ;) haha nah spelet faktiskt, aldrig sätt eller hört talas om, kanske man ska spela igenom det :D 31/01
Skicka en rättelse