Med träffsäkra toner och sällsynt pixelvärme lyckas Rhythm Thief stjäla en stor del av våra hjärtan.

#Rhythm Thief bjuder upp till dans – och måtte äventyret aldrig släppa taget. Det är en pixelvarm saga som med taktfasta toner i ett färgsprakande Paris gör mig barnsligt glad och ständigt sugen på nya strapatser, musikaliska minispel och sockertoppade samtal. Det må vara stöpt i den nötta Layton-formen men benen spelet står på är egna och dessutom mer dansanta än vår gode professors.

Raphael är vid första anblick lik vilken tonårsgrabb som helst, men under ytan hittar vi en gråtmild historia om en död mor och en försvunnen far. Raphael har också ett alter ego i form av den redan legendariske tjuven, "Phantom R". Han som stjäl ovärderliga museiföremål med den udda twisten att stöldgodset återlämnas. Men så är syftet också betydligt noblare än snabba cash; Raphael vill hitta sin pappa.

Segas rytmiska stjärnskott stjäl både skatter och våra hjärtan.

Premissen spelar på banala men ändå rätt slags känslosträngar och den varma sagan samsas sida vid sida med kittlande mystik äventyret igenom. Ganska snart trappas spänningen upp och inkluderar både månskensprinsessor och försvunna kejsarlik.

Att peka sig fram längs stadens gator och skutta bland Seines gyllene småbåtar är en meditativ upplevelse. Därmed inte sagt att den är seg. Fartfyllda minispel väntar vid nästan varje gathörn – och alltid är det taktkänslan som prövas. Det som gör mig gladast och allra mest förvånad är hur lustigheterna vävs in i historien. Även om Layton-spelen är fantastiska förebilder kan vi knappast anklaga pusslen för att komma till oss naturligt. Det är: "Hej och välkommen. Här får du ett pussel." Eller: "Vilket fint väder. Det får mig att tänka på ett pussel!" Och så kör de ner det i halsen på oss.

Möt 3DS-våren i Paris.

I Rhythm Thief är storyn nästan alltid knuten till vad som händer på de dubbla skärmarna. Du spelar på violinsträngar med stylusen, flyr längs takåsarna och väjer för rullskridskofarande poliser med A- och B-knapparna. Under ett inbrott gömmer du dig bakom sinnrikt utformade statyer och antar exakt form genom att peka på fyra olika färg- och figurkombinationer. Musiken hjälper dig att hålla takten; att trycka på rätt knapp är bara halva jobbet då du också måste tajma i takt. Melodierna i sin tur växlar friskt mellan stillsamma tongångar och tempofriska varianter.

#Segas nya rytmstjärna är ett gjutet exempel på en upplevelse där varje detalj känns genomarbetad, där värmen i både historien och dess huvudpersoner drar mig framåt. Det är kanske inte äventyret du alltid kommer minnas, inte heller är det särskilt svårt, men här och nu – i ett småruggigt april-Sverige – träffar det precis rätt toner. Jag tror inte att någon med puls kan tycka illa om det stora lilla äventyret.

Skicka en rättelse