Det finns något hos oss människor som gör att vi gillar att planera och organisera. Månne ser vårt hem ut som ett bombnedslag, men det kommer likväl ett rys av välbehag när blocken i Tetris rensas bort systematiskt. Satisfactory är ett av de mest passande namnen jag stött på i spelvärlden. Storheten i titeln kommer man heller inte fullt förstå innan man suttit med spelet och upptäckt att fyra timmar känns som fyra minuter.
"Upptäckt att fyra timmar känns som fyra minuter"
Satisfactory handlar inte om att rensa bort saker. Det handlar däremot om att planera, organisera och bygga fungerande fabriksled. Järnmalmen ska brytas och smältas för att bli till järnplattor för att sedan bli järnrör som blir en del av nästa maskineri. Den behöver dock kopparcylindrar och då behöver jag givetvis en kedja av koppartillverkning. Maskinerna i sig behöver också el från byggda kraftverk som i sin tur behöver bränsle. Bränslet är gjort av löv och trä som måste samlas för egen maskin. Man kan bygga transportband mellan de olika maskinerna som transporterar råvarorna utan att behöva flytta dem manuellt.
Doften av ny fabrik är svårslagen.
Mål och story gör Satisfactory välkomnande för nya spelare.
En gång låg här oröd, vild natur. Det var då det.
Detta är bara början då man senare kan ha lastbilar, tåg och andra fordon för att transportera resurser. Spelet har enormt med innehåll. Så mycket att det näst intill blir svårt att greppa. Men som du hör handlar detta om att skapa ett ekosystem och ju mer självgående man kan göra det, desto mer får jag känslan av det där välbehaget. Känslan av att ha lyckats med något storartat.
Satisfactory kliver nu ur sin drygt fyra år långa early access-period och landar tryggt i 1.0. Detta innebär att spelet nu är "färdigt". I och med detta kommer det förstås lite uppdateringar. Främst kanske buggfixar, men även nya saker att tillverka. En av de stora nyheterna är att man nu kan forska på "Mercer Spheres" som finns utspridda över världen. På så vis kan man låsa upp utomjordisk teknologi. Vad sägs om förvaringsenheten "dimensional depot" som förvara saker i molnet (läs: en annan dimension)?
En annan nyhet är att spelet numer har en story som låses upp genom att slutföra olika mål. Berättelsen är för all del välskriven, men den är samtidigt inte så stor del av spelet att den stör sandlådemekaniken. Men med handen på hjärtat: jag bryr mig faktiskt inte nämnvärt om berättelsen. Allt jag egentligen vill är få mitt fabriksimperium att fungera helt automatiserat.
För alla som följt spelet sedan start är nog det mesta bekant. Personligen har jag spelat det lite här och där under early access så jag har inte full koll exakt när saker introducerades. Men det går nu att göra ritningar över byggnader så att man slipper bygga dem bit för bit om man ska göra fler, och andra quality of life-grejor som gör livet lättare. Det uppskattas också att få en ordentlig tutorial som förklarar hela konceptet och hjälper spelaren första timmarna. En del sandlådespel har inte detta och det gör att de kan bli rätt svåra att komma in i. Ni vet det här med att vakna naken på en strand...
Jag har mestadels spelat ensam under recensionsfasen. Detta då 1.0 legat under ett embargo och det har varit svårt att hitta spelare. Satisfactory är förstås anpassat för att spela med vänner och att döma från tidigare versioner så är detta också fantastiskt roligt. Det kan dock skapa lite dragningar i gruppen om folk börjar bygga saker utan strategiskt tänk då det snabbt blir rörigt om ingen plan finns. Fördelen är dock att det är mycket enklare att ha koll på allt med flera personer, då vi kan fördela arbetsuppgifterna och vara chefer över olika produktionsled.
Säg det problem som inte kan lösas med en motorsåg?
Ett imperium byggs.
Effektivisera mera.
"Känslan av att ha lyckats med något storartat"
Innan spelet på riktigt inleds får du välja mellan några olika typer av planeter som skog, öken och berg. Förutom det estetiska (skogen är ju trevligare än öknen) har alla planeter olika fördelar och nackdelar. I öknen är det till exempel platt och lätt att bygga, men vatten är en bristvara (duh?). I skogen däremot blir det svårare att bygga, men där finns det i stället nästan oändlig tillgång av växtlighet för att göra bränsle till maskinerna. Planeterna har också ett djurliv där vissa djur är fredliga medan andra vill äta upp dig. Givetvis finns det vapen att bygga för att försvara sig, men detta är inte spelets starka sida. Striderna känns som bäst "ok" och det är något med dem som inte lirar väl med mig. Men spelet är ju heller ingen förstapersonsskjutare så jag kan trots allt ha lite överseende med detta.
Skövdegänget på Coffee Stain har gjort ett fantastiskt jobb med Satisfactory. Även hur spelet behandlats under early access ska rosas då utvecklarna varit transparanta. Det finns fortfarande lite buggar här och där. Spelet är relativt bra optimerat men när jag börjar ha en mindre mindre stad med fabriker börjar det bli segt. Detta är dock inget som har stört min upplevelse märkbart. Det kan också vara min dator vi ska skylla på. Summa summarum är att vi i Satisfactory har en välgjord produkt som rullat ut från fabriken – vilket inte alltid är självklart i dagens spelindustri.
Testdator: i7-9750H CPU 2,60 GHz, GTX 1660 Ti, 16 GB RAM
