Jag är en dum jävel. Det är lugnt, möter du mig på gatan så kan du skratta åt mig med gott samvete, jag förstår varför. Jag har ägt såväl #Street Fighter II, #Street Fighter II Turbo och #Super Street Fighter II. Hade jag haft en 3DO eller någon annan av de skumma konsoler som Super Street Fighter II Turbo släpptes till så hade jag med all sannolikhet ägt det också.
#Capcom kopplade ett mycket framgångsrikt (penga-) punggrepp på mig i mitten av nittiotalet och det är inte utan en viss bitterhet som jag tänker tillbaka på min Street Fighter II-sejour. Att betala sexhundra spänn för samma spel plus fyra nya karaktärer (som tuggat i sig en boostsvamp) två gånger om är ju egentligen bara korkat.
Hakan klämmer åt C. Viper. Inför varje rond tömmer den rödlätte brottaren en tunna olja över sig själv “för en mer effektiv touch”.
Men när det Osaka-baserade företaget nu släpper #Super Street Fighter IV så gör det faktiskt det mesta rätt. Med tio nya karaktärer, en stilig finputsning av de gamla och en ny ultra till samtliga gör man skäl för epitetet “super”. Det bästa av allt? Det släpps inte som en fullpristitel. Det kallar jag fanservice.
Hakan och hakan
Andra iakttagelser man kan göra med Capcom i allmänhet och Super Street Fighter IV i synnerhet är att mycket är sig likt. Man blandar fortfarande högt och lågt på ett närmast systematiskt sätt. Spelsystemet är till exempel oöverträffat. En ultra (en specialattack som den som fått massor av stryk kan använda sig av) kan vända en hel match men att faktiskt få in den i exakt rätt ögonblick är ett konststycke i sig. På andra sidan de episka striderna och den förstklassiga inramningen hittar vi den fnissiga japanska humorn. I #Street Fighter IV manifesterades den i karaktärer som tjockisen Rufus och kocktornadon El Fuerte. I Super tar den sin form i en karaktär vars namn får framförallt oss svenskar att fnissa.
Han heter Hakan (och har också en ganska markerad sådan), hans hudton delar släktskap med djävulens och han älskar olja i alla dess olika former. Inte så konstigt då att han visar sig vara en turkisk oljebrottare, praktiserandes en kampsport så orimlig att den inte borde finnas.
Men det gör den och Hakan är faktiskt en fröjd att spela. Hans spelstil är en blandning av slippriga fasthållningar (efter en stund glider motståndaren ur greppet som en våt fisk) och snabba förflyttningar via marken. Bäst av allt är hans försvars-ultra “oil combination hold” där han lägger sig platt när motståndaren hoppar mot honom. Ett monstergrepp senare “skiter” Hakan ut sin motståndare mellan benen.
Best of the rest
De andra, något mer seriösa nyförvärven, lämnar visserligen inte samma avslöjande intryck på hakan som Hakan men imponerar på sina egna sätt. T. Hawk och Dee Jay är gamla bekanta från Super Street Fighter II, Adon, Cody och Guy kommer närmast från Street Fighter Alpha-serien medan Ibuki, Dudley och Makoto härstammar från #Street Fighter III. Helt ny är Juri, en sydkoreansk taekwondo-specialist som lämpar sig väl för nybörjare. Samtliga klarar cutten utan problem. Den helfestlige Adons ivriga kaninskuttande (som en snabb och bra Vega) och boxarbullyn Dudleys tunga arsenal av furiösa attacker gör att de båda herrarna snabbt blir ett permanent tillskott till min egen uppsättning fighters.
Jajamensan, en annan skön “nyhet” är bonusbanornas återkomst från Street Fighter II. Som vanligt gäller det att paja så mycket som möjligt.
Att varje karaktär numera har tillgång till två olika ultraattacker ger dem också en betydligt större bredd och för taktikern finns det således mycket att gå igenom än en gång med de gamla karaktärerna. Speciellt eftersom man numera kan titta på slumpvist valda onlinefajter, spara dem och köra dem i slowmotion för att lära sig tekniken in i minsta detalj. Helt underbart. Onlineläget bjuder nu också på team battles (äntligen!) samt endless battles, ett läge där vinnaren får fortsätta slåss tills besegrad. Det enda jag egentligen saknar i den här mustiga kompotten är några fler banor att välja mellan men det är en ganska futtig sak att anmärka på i sammanhanget.
Super Street Fighter IV är alltså en fantastisk uppdatering till ett redan fantastiskt spel och ett högst nödvändigt köp ingen äkta fighting-fantast kommer ångra.
