Storyn börjar med att en amerikansk forskare i slutet av andra världskriget upptäcker en uråldrig maskin djupt inne i Sibiriens ödemarker. På något sätt lyckas de smuggla ut apparaten ur Ryssland och för den till Area 51 i USA. Där upptäcker man snart att manicken faktiskt är en tidsmaskin. Men eftersom man glömt att analysera bränslet, så tar det roliga snart slut, och maskinen får stå obrukbar i flera årtionden.

Men nu, i vår tid, så upptäcker man djupt under marken i Sibirien, ett nytt och helt okänt ämne. Det visar sig vara det kraftfullaste ämne man någonsin skådat, och det räcker med små mängder för att säkra jordens energiförsörjning under lång tid. Dessutom fungerar det utomordentligt som bränsle till tidsmaskinen. Men istället för att försöka jobba tillsammans med Ryssland som förnuftiga politiker, så väljer amerikanarna att istället skicka några soldater två miljoner år tillbaka i tiden för att gräva upp materialet och transportera det till Alaska (oj så finurligt).

Original War tar sig formen av ett strategirollspel med en hel del innovativa idéer. I det tvåtusen år gamla sibiriska landskapet tar man kontroll över ett gäng soldater som skall kämpa för USA:s framtid. Men vem är då motståndarna, ett gäng intelligenta dinosaurier? Nej knappast, ryssarna har nämligen kommit på samma knäppa idé som amerikanarna.

Strategispel och rollspel

Under de första banorna är det svårt att förstå att spelet faktiskt är ett RTS (real time strategi)-spel. Men när man sedan börjar sätta upp baser, samla resurser och bygga stridsfordon så ser man vissa likheter med traditionella RTS-spel. Men där finns även en hel del olikheter, kanske främst hur sparsam man måste vara med sitt mänskliga kapital. För två miljoner år sedan så var det ganska förståeligt en brist på människor, och det närmaste man kommer är en samling nomadiska apmänniskor. Istället måste man se till att hålla de soldater som blivit skickade tillbaks i tiden vid liv. Det man kan bygga och förbättra är istället stridsfordon och nya vapen.

Även om det här absolut inte är ett spel jag hade velat kalla rollspel, så är det kanske ändå den termen som man alltför ofta använder för att beskriva spel som detta. Under striderna får soldaterna erfarenhetspoäng som man kan lägga på olika färdigheter. De kan sedan välja att specialisera sig för att bli ännu bättre på en viss färdighet och dessutom få möjligheten att göra nya saker. En vetenskapsman kan forska fram nya teknologier, men på slagfältet fungerar han också som en livsviktig sjukvårdare. Mekaniker framställer nya fordon och vapen, och är dessutom de bästa förarna till stridsfordonen. Ingenjörer är de som samlar resurser och bygger nya strukturer. Soldaterna är i särklass de bästa på att strida, men har förutom en försvarsfunktion inte så mycket att göra i en bas. Har man bara rätt sorts byggnader så kan man när som under spelet byta specialitet på sina män. Till en början är det viktigt att ha flera vetenskapsmän och ingenjörer. När det sedan närmar sig strid behöver man fler soldater och även mekaniker.

Grafik

Det är här spelet faller, grafiken är nämligen inte bättre än att den kunde ha varit ett antal år gammal. Det finns egentligen inget positivt med den förutom de något udda sekvenserna mellan de olika uppdragen. Soldaterna ser ur som seriefigurer och att de bara har ett fåtal animationer gör inte saken bättre. Fordonen skulle kunna ha plockats från någon dålig science-fiction serie från åttiotalet och det finns inte heller några snygga effekter att ståta med. Men grafiken gör som vi alla vet inte allt, även om den känns något gammal, går det faktiskt an att spela. Man får istället koncentrera sig på de positiva delarna av spelet.

Multiplayer

Som med alla RTS-spel, så finns möjligheten att spela över nätverk. Upp till sex spelare kan mötas på ett tiotal olika banor. Spelsätten är inte så varierade, utan sträcker sig till att väst möter öst, free for all eller egna allianser. Då jag testat det några gånger så får jag säga att styrkan i spelet snarare ligger i singleplayerdelen, men visst kan det vara kul att möta någon kompis då och då.

Slutord

Altar Interactive har gjort ett ganska bra försök att skapa ett strategispel med innovativa inslag. Men som sagt så faller mycket på grafiken, men också för att man ganska snabbt tröttnar på själva spelet. Och när ska amerikanska utvecklare förstå att kalla kriget är över och att Ryssland numera inte är deras största fiende. Original War kan möjligen vara ett spel för RTS-fanatikern som redan klarat Emperor, men det får tyvärr inte mer än en svag trea.

Skicka en rättelse