Konsol
Vi vet, det finns lika många genrer till konsol som till pc. Men vi nöjer oss med att vaska fram storheterna i årets tevespelsflod, alltså titlarna som får tangentbordsfetischisten att överväga ideologibyte.
Vinnare - Guitar Hero
Efter allehanda sång- och dansnummer på playstationtvåan var det ingen större överraskning att Guitar Hero skulle göra debut just där. En gitarr i miniatyr, 50-talet feta rocklåtar och ett par partysugna polare är allt som krävs för att förvandla förfesten till en Keith Richards-doftande dröm.
Tomas Andersson: Yngwie Malmsteen-simulator. Västvärldens svar på karaoke. Pojkdrömmen förverkligad. Oavsett hur man kategoriserar Guitar Hero är det ett spel som endast fundamentalistiska rockhatare kan motstå. För ärligt talat, finns det alls några invändningar mot att nästanlira med Black Sabbath, Pantera, Hendrix och Ramones, om än bara för några minuter?
Det är lika enkelt som genialt: minigitarr med fem "tonknappar", en "sträng" och den obligatoriska svajspaken - pricka tonerna i takt med att de ramlar ner på teveskärmen. Låtvalet är förstås oerhört viktigt; Harmonix har gjort ett fullständigt fantastiskt jobb både vad gäller urval och coverversionernas kvalitet. Klassikerna står på kö: Iron Man, Smoke on the Water, Ace of Spades, Higher Ground, I Love Rock & Roll...
Ett spel värt att skaffa en PS2:a för. Men se för allt i världen till att den är svart - rosa rockar icke!
Tvåa - Gears of War
Epic demonstrerar spelmotorn Unreal Engine 3 och sin förmåga att göra förnämlig action också på konsol.
Tomas Andersson: Hatar du shooters på konsol? Synd, då går du minste om årets med rätta kanske mest omtalade actionhistoria. Gears of War är stenhårt pangande inbäddat i en bländande vacker förpackning. Erfarna Epic vet att skippa hoppfester à la UT/Quake. Istället bjuds vi på lika listiga som enkla kontroller, välsvarvade flerspelarlägen (bland annat co-op!) och en finish i toppklass. Även utan den fläskiga motorsågsslakten lever Gears of War upp till det hårt uppskruvade försnacket.
