Ett år efter den problemtyngda releasen av #Battlefield 4 är vi framme vid slutstationen för de fem banpaketen som hållit spelarbasen sysselsatt sedan dess. Vi har krigat i vackra kinesiska dalgångar, granatspammat på Operation Metro (igen) och blivit dyngblöta i det fantastiska vattnet på Naval Strike-slagfälten. Trots att finalen utvecklats i soliga Los Angeles, och att miljöerna inspirerats av ett bittert Sibirien, känns det lite som att komma hem i #Battlefield 4: Final Stand. Det enda som saknas för “the Swedish feeling” är faluröda hus med vita knutar.
För det är ju något speciellt med banor där fordonen skapar djupa spår i den vitklädda naturen och snöflingorna långsamt dalar nedåt. Jag vet inte om det beror på vår nationella relation till vintern, om det är den som gör snön till en stämningshöjare eller om det ligger i människans natur.
Final Stand påminner ganska mycket om en vanlig dag utanför HC i Sälen.
Tre av de fyra banorna får kinderna att rosas och ger oss möjligheten att leka med snöskotern, som är ett av de nya fordonen och funkar på samma sätt som crossmotorcyklarna: snabb och med plats för en förare och en bönpallssittare. Jag hade gärna sett någon lättare bestyckning på dessa så att de inte bara dumpades på första bästa ställe som en engångsmugg. Lite mer James Bond-feeling. Desto mer potent är svävartanken HT-95 Lenkov som genom sina sidledsrörelser är rejält smidig och en utmaning för en traditionell tank att möta.
Kul till fullpris
Bland de fyra nytillskotten gillar jag Hammerhead mest med möjlighet till såväl närstrider i forkningscentret och fordonsbataljer över frusna vikar. Giants of Karelia är å andra sidan ett storskaligt slagfält som känns väldigt mycket Battlefield och som säkert kommer att favoriseras bland de som spenderar mest tid i helikoptrar och pansarfordon. Operation Whiteout är mest estetiskt tilltagande med sina gnistrande iskullar och en alltmer tilltagande snöstorm som gör sitt bästa för att störa ditt synfält.
Med facit i hand kan man såklart diskutera i om totalt 20 nya banor (varav fyra tagna från #Battlefield 3) är värda priset av ett helt nytt spel. Jag hade haft mer problem med det om man likt #Call of Duty släppte ett nytt Battlefield varje år, inte vartannat som nu. Communitys behöver stimuleras med innehåll för att överleva och den stora frågan är om fyra slagfält, ett par fordon och eventuellt ett spelslätt motiverar styckpriset.
Dice tog den enkla vägen första gången de visade hur byggnader kunde förstöras i Frostbite-motorn.
Frågar man spelarna borde allt vara gratis, eller allra helst ha ingått från början, medan företagen bakom spelen pekar på kostsam utvecklingstid som argument. Samtidigt är det ett problem när det sätts i system för att maximera pengarna varje spelare lägger på spelet, vilket det handlar om i grund och botten.
Överlag tycker jag att de fem banpaketen har gett mervärde, en anledning att återbesöka ett krigsspel som är fantastiskt när allt väl fungerar. Det ursäktar dock inte att man först för några månader sedan lyckats patcha bort de mest störande felen som sabbat upplevelsen för många. Men det är ett problem som är mycket större och mer omfattande än Final Stand, som isolerat från omständigheterna gör sitt jobb. Frågan är hur vi vill se det skötas i #Battlefield 5. Fortsätter vi att rösta “ja” med våra plånböcker kommer inga förändringar att ske.
Fotnot: Vi har testat pc-versionen av Battlefield 4: Final Stand. Det är släppt till Premium-prenumeranter och blir allmänt tillgängligt den 2 december.
