Dan Miles är en före detta småbrottsling som blir arresterad och får välja mellan fängelse eller att omskolas till snut. Miles väljer det sistnämnda, och ger sig ut på gatorna som undercover-polis i stället för den förbrytare han en gång var. #12858 C.O.P. är en tydlig ripoff av GTA (och dess gelikar), men det skäms det inte för. Det fungerar ungefär likadant som #Chinatown Wars då det är en ren lightversion av sina inspirationskällor. Men, på den goda sidan av lagen denna gång.
Att man är snut har sina för- och nackdelar, givetvis. Hela charmen med GTA-spelen (eller #Infamous och #Bully) är att man får ett visst moraliskt dilemma inför sin spelkampanj. Du kan skjuta civila, stjäla ditten och datten, eller bara hålla dig inom spelets (och därmed lagens) ramar så gott det går och samtidigt klara spelet. Det är första problemet hos C.O.P. Du kan varken skjuta eller köra på civila, och när du stjäl bilar kommenderar du ju dem bara eftersom du är polis. På så vis blir karaktären bara en karaktär, och inte alls formad av spelaren.
Karaktären Dan Miles är dock en helt okej spelfigur. Han klär snyggt i denim och är så där småtuff som man förväntar sig av en buse som prövar sig på den snälla sidan. Andra karaktärer gör också sitt jobb att faktiskt vara karaktäristiska, även om det är irriterande att polischefen är hur långsam som helst vid briefing, men stressar en att klara uppdragen så snabbt som möjligt.
Dialogerna är också lite fjantiga, men fyller sin funktion ändå (och så är ju folk i allmänhet rätt fjantiga, så det är väl ren realism, antar jag). Uppdragen är även de vettiga, de för storyn framåt på ett bra sätt och bidrar till ett förvånansvärt stort djup i berättelsen. Sidouppdragen som dyker upp lite här och var är dock helt meningslösa, om du inte bara vill ha längre speltid.
Dan Miles
- mannen utan rörelsemönster
Styrning och rörelsescheman är ojämna. När du går omkring är det svårt att veta var du är och när du ska till att börja skjuta skurkar är det svårt att träffa folk utan att ha rejäl tur eller flera timmars träning innan. Bilkörningen är desto bättre, alla fordon rör sig på olika realistiska sätt. Det man kan klaga på är kanske hur bilarna hanterar kurvor och hur fordon ibland kan försvinna spårlöst bara för att man lämnat dem. Men själva körningen (och promenerandet) är förvånansvärt hackfritt för att vara schysst grafik på en handhållen konsol. Pluspoäng där!
En cool detalj som du märker direkt är hur realistiskt New York, som det hela utspelas i, är uppbyggt (även om New Jersey är närmare stan än i verkligheten). Många kända detaljer från staden är inkluderade och du känner verkligen att du befinner dig i just NYC. Men en sak har utvecklarna missat, och det är att göra staden som aldrig sover levande. Folket promenerar planlöst och bilarna kör omkring som om det vore i just New Jersey, trots att det är Manhattan. Lite tråkigt att de inte fick mer liv.
Allt som allt är C.O.P. The Recruit ett finfint spel som fyller sin funktion som tidsfördriv för GTA-lovers som vill ha något att spela även i tunnelbanan eller på semester. Men en start på en stor spelserie tror – och hoppas – jag knappast att det är.
