Någonting gick förlorat när tivolisimulatorernas två grundbultar, Theme Park och Rollercoaster Tycoon, tog klivet från 2d till 3d. Den där självklara charmen försvann. Paradigmskiftet från färggranna pixlar till kantiga polygoner skedde, enligt mitt tycke, några år för tidigt.
Men kom igen. Tolv år var ju att ta i!
Det är först nu, 2016, som Frontier ger oss ett sagolikt Rollercoaster Tycoon i 3d. Lustigt nog råkar det heta Planet Coaster.
De (ganska) färdiga parkerna som erbjuds häller bensin på inspirationsbrasan.
Har du någon gång spelat en tivolisimulator vet du vad som gäller: designa kräkfester a.k.a. berg-och-dal-banor, bygga ponnykaruseller, smälla upp hamburger- och lemonadhak, med efterföljande (strategiskt utplacerade) toaletter. Mekaniker lagar fallfärdiga karuseller, städare tömmer papperskorgar och underhållare gör alla glada.
Och vet ni vad? Det är fantastiskt roligt. Det känns som om jag är tio igen och sitter framför min Pentium med 8 MB RAM, Theme Park installerat, en cola på kylning och världens längsta sommarlov framför mig.
Verktygen är kraftfulla och vägarna är kurviga.
Planet Coaster tar de känslorna och förstärker dem med modern teknik och smarta lösningar. Att kunna placera ut attraktioner och kiosker i 360 grader är en liten evolution. Möjligheten att bygga kurviga vägar är inget annat än en revolution. Det inrutade sitter i ryggmärgen på oss som var kids på 90-talet, men snart drar jag såväl raka som snirkliga kullerstensgator genom mina parker. Flexibelt och smått hisnande.
Möjligheten att märka ut olika zoner för de anställda är fiffig. Det gör att Gösta kan ha hand om piratdelen av parken medan Gert sköter sagolandet. (Japp, man kan byta namn på arbetskraften.) Jag kan skräddarsy uppgifter och tvinga Nisse att enbart torka spyor efter de som vinglar ut ur min värsta åkattraktion. Stackars Nisse.
Här finns mycket, men här finns hål att täta. Var är spökhuset? De radiostyrda bilarna? Lyckohjulen? Femkampsspelen?
Att pilla med detaljer är en del av charmen med tivolisimulatorer. Extra ketchup till hamburgarna? Marshmallows till milkshaken? En bankomat där ... eller där? Hur ofta ska min forsränning inspekteras? Och hur full ska min karusell vara innan den drar igång? Utbilda arbetsstyrkan och gör den mer effektiv (och girig). De riktigt ambitiösa kan lägga in egen musik i olika attraktioner.
Nödigheten har ingen lag
Det är mycket pillgöra. Ibland blir det närmast absurt. På riktigt tillbringade jag en halvtimme med att placera ut en toalett. Jag jämnade ut terrängen, höjde, sänkte, lade på sand över gräset, pyntade med piratrekvisita, vred, vände och lade pannan i djupa veck tills jag – gjorde en helomvändning och placerade toaletten i sagolandet istället med sagoattiraljer. Nödigheten har ingen lag.
Du kan ta dig an livet som nöjesparksmogul på tre olika sätt. Sandlådeläget är det kreativa centrat. Här får du obegränsat med pengar men, förstås, begränsad utmaning. Karriären är en bra startplats där du får ge dig på mer eller mindre färdiga nöjesfält, så som en rätt välmående piratpark, eller ett ökentivoli där en märklig obelisk gör att attraktionerna ständigt får härdsmälta. Utmaningsläget är en kompromiss av de två: en tom park men också en ganska tom portmonnä.
Jag kallar den här bildserien: "Före och efter".
Att alltsammans är i 3d är ofta en styrka men ibland kan kameran bråka. Inte minst när man tar sig an de kanske största projekten, nämligen berg-och-dal-banor. Verktygen är kraftfulla och banorna kommer i en mängd former: robusta träbanor, futuristiska stålmonster, banor du hänger i, vagnar som kränger, bergbanor som drar igång likt katapulter och slänggungor parat med en traditionell stålkonstruktion.
Att verkligen få till det är en konst, särskilt som kameran ibland motarberar en. Riktigt så exakt som i gamla tivolisimulatorer känns det inte, även om funktionen att automatiskt avsluta en bana är välkommen.
Buggar ingår, men de är överkomliga. Att en karusell gick upp i rök var i särklass den märkligaste. Att en anställd, Anette, hade tankar som "Jag är så trött på det här jobbet" samtidigt som "Jag känner mig nöjd med mitt jobb" var ju också lite originellt.
Din park kan locka olika målgrupper beroende på vad du bygger och marknadsföring.
När jag ändå är inne på gnällspåret måste det konstateras att, utöver berg-och-dal-banorna, känns andra åkattraktioner, kiosker och presentaffärer inte särskilt många. Var det någon som sa DLC? Jag utbrister hellre: moddar! Redan nu, efter alfor och betor, finns det japanska restauranger, en medeltida taverna, en Hogwarts-park ... ja, det är nog inte läge att räkna upp 11 000 parker, banor, ritningar och annat.
Det finns dag och natt, men varför inte olika väderbetingelser?
Du placerar alltså inte bara ut byggnader – du kan bygga dem också. Detta är en oerhörd styrka. En liten kub som rymmer, säg, en bankomat kan byggas på och ut att du till slut har en bankomat i ett rymdskepp på toppen av ett snöigt berg, vilandes på ett havsvidunder, med fontäner som sprutar vatten åt alla håll. Att det dessutom är ett både kraftfullt och enkelt verktyg gör det ju knappast sämre.
Det finns säkert 11 000 andra anledningar ytterligare att beskriva varför Planet Coaster är det moderna Rollercoaster Tycoon som vi så länge önskat oss. Alla detaljer är (ännu) inte fantastiska men helheten är en oförfalskad glädjeinjektion. Det är inte årets bästa spel, men det är ta mig tusan det gladaste.
Fotnot: vi recenserar konkurrenten Rollercoaster Tycoon World inom kort.
