Final Fantasy XII släpptes i slutet på Playstation 2-eran och blev något av en vattendelare bland seriens fans. Ett nytt stridssystem kastade de gamla omgångsbaserade striderna åt sidan till förmån för ett aktivt sådant som hade mer gemensamt med MMORPG.s än seriens tidigare delar. Karaktärerna uppgraderades med vad som kallades ett licensbräde och även detta var något som långt ifrån alla fans uppskattade.

Karaktärsduon Fran och Balthier, FFXII:s motsvarighet till Han Solo och Chewbacca, skulle jag kunna skriva en hel essä om.

Det här, i kombination med en nära förestående ny konsolgeneration, gjorde att del tolv försummades av många. Vilket är synd och skam, för Final Fantasy XII är på många sätt en av seriens absolut förnämsta delar. Designen av allt från världen och dess olika destinationer till karaktärerna är fenomenalt bra och kombinerar en mer klassisk fantasy med Star Wars-osande science fiction.

Handlingen hör kanske inte till seriens mest minnesvärda, även om den är bra, men karaktärernas livsöden och andra händelser som berättas under spelets gång tillhör några av mina allra käraste minnen. Karaktärsduon Fran och Balthier, FFXII:s motsvarighet till Han Solo och Chewbacca, skulle jag kunna skriva en hel essä om. Den huvudsakliga antagonisten är dock inte särskilt engagerande, inte heller spelets egentliga huvudpersoner, Vaan och Penelo. Men för den som kan se bortom bristerna är sagan som berättas ett vackert hopkok av politiska intriger, magiska föremål och tragiska livsöden.

Musiken komponerades av Hitoshi Sakimoto och är en sprudlande kompott av lekfulla och vackra stycken som både hänför och inspirerar till storslagna äventyr. När det talas om musiken i Final Fantasy är det sällan som Sakimotos fenomenala insats i FFXII får det beröm den förtjänar, men musikspåren här tillhör faktiskt seriens allra bästa.

Det lekfulla ljudspåret i Rabanastre, storstaden som äventyret tar sin början i, skapar nyfikenhet om vad som komma skall och musikslingan som ackompanjerar den öppna slätten Giza Plains skvallrar subtilt om den värld av upptäckter som står framför dig. Hela soundtracket har dessutom putsats till med stöd för moderna tekniker som Surround 7.1, vilket gör en redan fenomenal audiovisuell upplevelse än bättre för den med ett maffigt ljudsystem.

Istället för att släppa Playstation 2-versionen av Final Fantasy XII på PSN valde Square Enix att göra en uppdaterad version till Playstation 4 och kalla denna The Zodiac Age. Namnet har faktiskt sin grund i den japanska versionen av originalspelet, som hade tillägget International Zodiac Job System.

Fran och Balthier, eller Han och Chewie.

Nej, den här fule typen blir inte uppäten av en Rancor.

Larsa Solidor, även känd som Sir Lillgammal.

Det aktiva MMO-aktiga stridssystemet var nytt för serien.

Denna version introducerade ett jobbsystem där spelaren var tvungen att välja ett specifikt yrke för varje karaktär. Valet av jobb bestämde sedan hur karaktären utvecklades på licensbrädet, något som den internationella originalversionen inte erbjöd. Jobbsystemet gjorde det möjligt för karaktärerna att erbjuda unika uppsättningar egenskaper i strid, ett strategiskt djup som originalversionen saknade där alla karaktärer mer eller mindre kunde göra exakt samma saker.

The Zodiac Age innehåller jobbsystemet, och förbättrar därmed en av de största bristerna i originalspelet. Totalt sett finns det tolv jobbklasser att välja mellan och dessa innehåller allt från de mer fysiska klasserna som Knight och Monk till magiinriktade Red/White/Black Mage och de nya hybridklasserna Red Battlemage och Time Battlemage.

Du kan sätta dig med en kopp kaffe i handen och se din grandiosa plan skrida till verket.

När du väljer jobb är det permanent, men längre fram i spelet får du möjligheten att låsa upp ett andra jobb. De sex huvudkaraktärerna kan därmed kombinera möjligheterna från två licensbrädor, och detta gör både striderna och karaktärsutvecklingen mer givande för den oinvigde. För mig som spenderat 330 timmar i originalversionen blir det ändå spännande att köra igenom spelet igen bara för att utforska de nya strategiska möjligheterna, och flera svåra strider har blivit förvånansvärt enkla när jag kombinerat rätt uppsättning karaktärer med deras respektive dubbla jobb.

När det förbättrade jobbsystemet kombineras med Gambits - ett regelverk som låter dig styra hur dina karaktärer ska bete sig i strid - blir resultatet mycket roligare med mer dynamiska strider. Gambit-systemet låter spelaren skräddarsy karaktärernas beteende till den grad att striderna kan gå helt på automatik, och du kan sätta dig med en kopp kaffe i handen och se din grandiosa plan skrida till verket.

Jobbsystemet är dock inte den enda större spelmekaniska förändringen. I Final Fantasy XII används ett system för specialattacker kallat Quickenings, motsvarande Limit Breaks där spelaren ska kedja ihop serier av attacker genom att trycka på knappar under tidsbegränsning. I originalspelet konsumerade Quickenings spelarens magipoäng, vilket straffade magiinriktade karaktärer som helare och offensiva svartmagiker. I The Zodiac Age har detta ändrats och Quickenings använder nu ett eget resurssystem.

Även framkallade Espers använder detta resurssystem. På tal om just Espers har även dessa anpassats. I originalet kunde de framkallas under strid varpå kreaturen och karaktären som framkallat den slogs tillsammans under en begränsad tidsperiod. I denna version har Espers förbättrats något, förbättringar som även i stor utsträckning fanns med i den japanska internationella versionen. Bland annat har deras attacker blivit starkare och support-magier som Cura och Curaja har blivit starkare. Espers var lite väl klena i originalet, och dessa förändringar ger dem faktiskt relevans i spelet igen vilket är mycket trevligt att se.

Zodiak-brädan med de tolv jobben.

På licensbrädet låser du upp uppgraderingar för karaktärerna.

Längre fram kan du låsa upp ett andra jobb per karaktär.

Ytterligare exempel på förbättringar som bidrar till en trevligare spelupplevelse, och mer välkomnande för de inte redan besatta, är möjligheten att öka spelhastigheten under utforskande. Spelvärlden och de olika områden du utforskar är stora och du spenderar mycket tid på att promenera runt. Du kan nu aktivera ett snabbare läge där du promenerar två eller fyra gånger snabbare, vilket ser lustigt ut men verkligen uträttar underverk för utforskandet. Nytt är även att du kan få fram en transparent karta över skärmen vilket underlättar enormt vid utforskande av katakomber och andra områden med många anslutande rutter.

Med en myriad kombinationer i jobbklasser och en enorm spelvärld, tonvis med speciella Hunts-bossar med mera erbjuder spelet i grunden enorma mängder speltimmar, men i The Zodiac Age har Square Enix lagt till ytterligare innehåll att sätta tänderna i. Trial Mode är som namnet antyder ett läge där din grupp från spelet kan ta sig an fiender i arenaliknande miljö där motståndet stegras i upp till 100 nivåer och där utmaningen blir rejäl.

När du har klarat grundspelet kan du även låsa upp två New Game Plus-lägen, ett Strong Mode där du börjar på hög level, men även Weak Mode där du får spela utan möjlighet att gå upp i level. Det är nog överflödig information att nämna att det ökar svårighetsgraden rejält, och Weak Mode kan även användas i Trial Mode. Sammanlagt innebär det här att The Zodiac Age erbjuder obscena mängder speltimmar.

Att FFXII fortfarande håller bygger mycket på ruskigt god design.

Utöver den grafiska uppdateringen stöds även moderniteter som Trophies.

Inställningarna låter dig ställa in allt från språk till 2x/4x tempohöjning.

Utöver detta tillför The Zodiac Age även en del nödvändiga tekniska förbättringar. Upplösningen har ökats till 1080p på standard-PS4 och 4K på PS4 Pro och bilduppdateringen är nu stabila 30 fps, vilket ingalunda var fallet i originalversionen. Karaktärsmodeller och animationer har också slipats till rejält, men att spelet ser så bra ut som det gör har mindre att göra med höjd upplösning och mer att göra med god ursprunglig design. Karaktärsmodeller och miljöer ser läckra ut även när de körs på en 4K-tv, och de fall där spelets ålder blir tydligt är i miljöer utan vädereffekter eller annan typ av utsmyckning som döljer de rudimentära 3D-objekten.

Final Fantasy XII: The Zodiac Age är en gedigen modernisering och utökning av en av Final Fantasy-seriens mest förbisedda pärlor. Musiken är fenomenal, spelmekaniken har gjorts ännu bättre och designen tillhör det bästa jrpg-genren har att erbjuda. Handlingen kommer inte tilltala alla, men om du missat att uppleva spelet eller gav upp originalet för tidigt får du här den bästa möjliga versionen. Jag själv ser fram mot att investera ytterligare 300 timmar i Ivalice.

Fotnot: Spelet testades på en Playstation 4 Pro och en 4K-tv. Spelet släpps exklusivt för Playstation 4 den 11 juli.

Final Fantasy XII: The Zodiac Age
5
Mästerligt
+
Jobbsystemet gör striderna suveräna
+
Soundtracket är orkestral 7.1-nirvana
+
Trevligare navigering och utforskande
+
Imponerande uppdatering av 11-åring
+
Tonvis med innehåll
-
Handlingen fortfarande inte något för alla
Det här betyder betygen på FZ
Klicka för mer information

Ytterligare förbättringar:

  • Automatisk sparning. Du kan spara manuellt vid kristaller precis som i originalet, men nu sparar spelet automatiskt när du går mellan områden och andra viktiga skeden vilket innebär att du inte riskerar att tvingas spela om lika mycket som i originalet.

  • Laddningstiderna är väsentligt kortare än de var i PS2-versionen.

  • Fiendernas egenskaper, attacker och AI har balanserats om så att de inte är lika oförlåtande som i originalet. Spelet har även balanserats om överlag för att anpassas till det nya jobbsystemet.

  • Vissa kistor som innehåller viktiga föremål och vapen är nu osynliga och spelaren måste därför leta runt efter osynliga objekt som är i vägen.

  • Det finns betydligt fler “kistor” utplacerade i världen, och du får betydligt fler föremål än i originalversionen. Du hittar exempelvis betydligt fler Ethers än i originalet.

  • 18 nya vapen har lagts till, och Zodiac Spear är inte längre det mest kraftfulla. En ny sköld och 16 nya Gambits-regler har lagts till.

  • Skada du utför i spelet är inte längre begränsad till 9999 som i originalet, och det är möjligt att dela ut hundratusental i skada när du har uppgraderat din grupp rejält.

  • Gästkaraktärer kan nu kontrolleras, något som inte var möjligt i originalversionen. De använder dock dina föremål istället för ett eget magiskt ändlöst förråd.

  • Soundtracket innehåller åtta nya låtar från Hitoshi Sakimoto, där samtliga är fenomenalt bra.

  • Spelet stöder så klart Trophies, och ska du låsa upp Platinum lär du spendera åtskilliga hundra timmar.