“Vi vill skapa den ultimata sandlådan för dina Star Wars-drömmar” säger Dice om Battlefront 2. Efter två dagars intensivt pew-pew-pew:ande är jag fortfarande inte riktigt säker på om vi vill samma sak.

Jag är för ung för att ha sett den ursprungliga Star Wars-trilogin på bio och för gammal för att uppskatta den glättiga tonen i Darth Vaders ursprungsberättelse. Mitt Star Wars-nörderi formades av svajiga videoband i mitten av 80-talet. Första gången jag insåg att farsan precis huggit av sin sons hand (spoiler!) var jag så liten att min mamma realtidsöversatte dialogerna, med unika röster för varje karaktär. När jag hade förälskat mig i George Lucas saga behövde man ta på sig kläderna, gå någon kilometer, ta trapporna ner till källarplanet där videobutiken låg och välja att inte hyra ett VHS-band med He-Man för att få en ny dos. Barfota. I snö.

En vanligare syn i dag än på 80-talet.

Universumet är inte så långt, långt borta längre. Det är nya filmer, tecknade serier, böcker och ansiktsmasker som gör wookieljud. Det är så mycket Star Wars överallt att kraften liksom vattnats ur. Om jag som liten palt hade sprungit runt som wookiekrigare på Endor, samtidigt som en snodd AT-AT klampade fram mot en imperiebas längre fram i skogen, hade jag förmodligen abdikerat till den mörka sidan för att få stanna i den världen.

"Slarvsylta hade varit en passande beskrivning – om det fanns minsta tillstymmelse till blod"

Så här står vi nu med Star Wars: Battlefront 2, en godispåse mer välfylld än barnens vinningar efter förra veckans firande av importhelgen Halloween. Och jag har svårt att bli sådär riktigt imponerad.

Tvådagarsbesöket hos Dice inleds med att testa det nya arkadläget, en plats där du kan prova de olika klasserna och hjältarna utan att bli kallad noob av en tolvåring. Darth Mauls tveeggade ljussabel glänser snyggt i det välpolerade palatsgolvet medan jag söker upp klonade soldater vars matchande dna hade behövt en dos midi-chlorians för att kunna utmana mig. Slarvsylta hade varit en passande beskrivning – om det fanns minsta tillstymmelse till blod eller separerade lemmar i denna Pegi 16-upplevelse.

Star Wars är det oblodigaste kriget i universums historia.

Arkladläget erbjuder också splitscreen i konsolversionerna så att du och en polare kan fortsätta slakta i de dryga tio miljöer som alla multiplayerbanor baseras på. De hämtas från hela spektrat av filmer, från prequel-trilogins Naboo (som många av er upplevde i betan) till Yavin IV och mer moderna Starkiller Base. Om du inte gillar de tio utmaningarna vardera för den ljusa och mörka sidan kan du forma ett eget scenario med dussintals justeringar, inklusive svårighetsgrad, vinstkrav och miljö.

"Jag kan förstå varför man lägger krut på ett sådant läge då det är perfekt för kids"

Jag kan förstå varför man lägger krut på ett sådant läge då det är perfekt för kids eller de som helt enkelt inte vill spela mot fiender med en hjärna av organiskt material. Det finns tillräckligt att göra för de som vill lira multiplayer, både på marken och i luften då Dice äntligen slänger ihop de ikoniska rymdskeppen (och några du förmodligen glömt bort) i ett ordentligt spelläge.

Starfighter Assault är, vid sidan av namnen Galactic Assault, stommen i Battlefront 2. Dice tillgodosåg några flygdrömmar genom tilläggspaket till "originalet", men nu har man tagit hjälp av Criterion, skaparna av Burnout, för att fläska ut farkostbiten. Och medan jag tyckte att de kändes ganska sladdriga i betan är kontrollerna betydligt bättre nu.

Precis som i markuppdragen går varje bana genom olika faser där de två lagen har tydlig uppdelning mellan försvar och attack. Vissa gånger kommer man ganska nära fantasierna man hade som barn, när sköldar tas ur spel och man måste flyga in i rymdbaser för att skicka raketer mot kärnan och precis lyckas fly genom stängande hangardörrar. Andra gånger, som när man jagar fyra Leia-skepp som åker i en övertydligt snitslad cirkelbana i resterna av den andra dödsstjärnan, känns designen lite för tunt skivad. Men jag gillar duellerna. Det känns som det faktiskt går att flyga smart, utmanövrera sin motståndare, trots målsökande torpeder. Att låta buken på din X-Wing slicka skrovet på en Star Destroyer och göra en snabb gir bakom den utstående bryggan och därmed hamna bakom din förföljare skulle till och med få Yoda att bli varm om kinderna.

En barndomsdröm blir verklighet när man kryper ner bakom spakarna på välkända flygfarkoster.

Galactic Assault är lite svårare att älska. Dice säger sig vilja återskapa succén med Walker Assault på Hoth, som blev mångas favorit i det “första” spelet. Men av de banor jag hunnit lira (ungefär hälften) är det ingen som träffar lika rätt, varken nostalgiskt eller spelmekaniskt. Jag gillar att hjältar och fordon numera låses upp genom ett killstreak-liknande system, där stridspoängen du får både genom frags och målgenomförande kan bytas mot att spawna som till exempel Han Solo eller Darth Maul, men jag är inte helt säker på att de gör Battlefront 2 roligare.

"När Darth Vader blir nedgjord av ett par smutsiga rebeller är det svårt att känna sig nöjd"

Jag har ändå hunnit testa hjältarna i en rad multiplayermatcher, arkadlägen och det smått bisarra heroes vs villains-läget och mitt största problem är att ingen av dem känns särskilt tillfredsställande. Styrningen är lite avig med sitt påtvingade tredjepersonsläge och deras karaktärsknutna förmågor är av balanstekniska skäl inte så förödande. När Darth Vader blir nedgjord av ett par smutsiga rebeller är det svårt att känna sig nöjd. Jag tror spelet hade vunnit på att fokusera på den vanliga soldaten och låtit hjältarna husera i sina redan etablerade berättelser.

Det är dock för tidigt att fälla dom då jag hittills bara testat spelet i en kontrollerad miljö. Det behöver befolkas av gamers som angriper spelet från alla håll och kanter, inte bara skribenter och QA-testare som fått order att ta det lite lugnt så att vi inte ska få tokspö. Då kan vi också ta en närmare titt hur de omdebatterade lootlådorna fungerar i praktiken, hur pass mycket djupare det nya systemet för spelarutveckling är och om balansen (och servrarna) håller.

Fontot: Vi har spelat PS4-versionen. En slutlig recension, med betyg, släpper vi i början av nästa vecka. Spelet släpps den 17 november (vissa versioner tre dagar tidigare).