Richard Burns Rally klev upp på tronen 2005. Där blev det kvar i tio långa år innan Codemasters i ett sällsynt fall av fokus levererade Dirt Rally, en skoningslös rallysimulator med bländande realism. Som nu måste ta ett stadigt tag om tronen för att få sitta kvar – WRC 8 har betydligt mer att komma med än bara den officiella rallylicensen.

Det är en smärre chock. Under sina 18 år har WRC-serien krängt hit och dit, bytt utvecklare och plattformar. Mest utmärkande har varit oförmågan att få till det, som bäst har spelen varit okej. Men med den trettonde delen (exklusive sidospår), och på Kylotonns fjärde försök, träffar serien till slut rätt.

PS4-versionen ser ok ut, utan att glänsa. Den matar ut 30 bilder per sekund, både på Pro- och vanliga varianten.

Viktigast är att körkänslan sitter. WRC 8 har simulatorambitioner, och jag skulle säga att de lever upp till dem åtminstone lika bra som Dirt Rally 2.0. Därmed är spelet svinsvårt, vilket ett rallyspel med sim-ambitioner måste vara. För så blir det när bilar kör suicidalt fort på leriga skogsstigar och över kastrulldjupa gropar i de chilenska bergen. Små konstanta justeringar, total koncentration i fem, sju eller tolv kilometer och den där mixen av endorfindusch och svettig rygg när mållinjen korsas. Inte alla sporter ger den känslan av att… behärska är fel ord, snarare att klara sig. Att prestera.

"Total koncentration i fem, sju eller tolv kilometer"

Men WRC 8 är svårt på rätt sätt: svårt som i att i konkurrenskraftig hastighet hålla bilen på vägen. Men inte överjävligt på det där Dirt Rally-viset, där AI:n redan från start gör tider som får en att falla i fosterställning. I Junior WRC-klassen och enklaste motståndet slår jag datorn ganska enkelt, och får snarare höja nivån. I alla fall på bantyper jag behärskar. På andra, till exempel nattkörning i regn på turkiska vägar bestående av tennisbollsstora stenar, är det svettigt på alla nivåer. Men svårighetsgraden känns logisk, rimlig. Mindre rimlig är den där syndafloden som dränkt Wales i alla rallyspel någonsin – när ska regnet sluta?

Med officiella licensen i ryggen kan Kylotonn använda förarna, bilarna och de riktiga sträckorna. Just banorna gör de riktigt bra. Inte för att jag memorerat dem och nickar igenkännande åt den 87:e granen till vänster i Torsbyskogarna, men det märks att kraft lagts på dem. Banorna känns individuella med en personlighet som saknas i de klipp och klistra-doftande Dirt-spelen. Och att få svepa fram genom de snöiga, graniga Värmlandsskogarna i Svenska rallyt direkt från start, utan att behöva vänta på och slanta upp extra för dem som DLC, är en välförtjänt knäpp på Codemasters giriga näsa.

"En välförtjänt knäpp på Codemasters giriga näsa"

Din karriär kryddas av ett management-liknande inslag med sidoutmaningar, team-hantering och ett RPG-doftande uppgraderingssystem. Initialt är teamet litet och ofullständigt, och du måste dels köra in resurser, dels välja var du vill lägga dem. Ta in någon ekonomisk kunnig för att öka intäkterna, eller en bättre mekaniker som hinner reparera bilen i tid till nästa tävling? Vila utmattad personal eller träna inför nästa lopp? Lägga resurser här, där eller där..? Det är ingen revolution, men ett riktigt kul tillskott, och ett skönt avbrott mellan de krävande racen. Och bäst av allt är att det finns ett annat spelläge som helt slopar denna del om man bara vill köra. Och lägga 45 minuter på att reparera bilen halvvägs in i varje deltävling förstås – det är ju en del av sporten.

"Ack Värmeland du hala"

Startpositionen. En bugg förstås.

Även om lovorden varit många så här långt in i denna text ska det också sägas att spelet har sina fläckar. Det glänser främst i singleplay – online har jag haft svårt att hitta motstånd (på PS4), upplägget är spartanskt och i splitscreen-läget kör man naturligt nog mot motståndarens tider, och utan kartläsarens närmast nödvändiga vägledning. Det gör det hyfsat chansartat, vilket inte nödvändigtvis är bra. Sen är spelet opolerat med hackande ljud, inkonsekvent menynavigering och en del buggar: min bil startade en gång hängade i luften med nosen mot marken. Och varför måste jag själv sätta på lyset?

Men för den som letar ett rallyspel i den seriösare skolan för framförallt ensamspelande är WRC 8 sensationellt bra. Det håller sig otippat men värdigt i Colin McRaes och Richard Burns hjulspår.

Fotnot: Spelat på PS4 med Thrustmaster T-GT-ratt.

WRC 8
4
Mycket bra
+
Välgjord och fullmatad solokarriär
+
Ren rally utan kringgrejer finns också
+
Svårt på rätt sätt
+
Banor gjorda med kärlek
-
Trött multiplayer
-
Oputsat
Det här betyder betygen på FZ