Link’s Awakening är ett både fascinerande och imponerande inlägg i Zelda-serien. Spelet har sitt ursprung i ett försök att porta SNES-giganten A Link to the Past till den portabla spelkonsolen Game Boy. Projektet utvecklades dock till något eget, och med Link’s Awakening lyckades Nintendo med bedriften att skapa ett spel som bröt mot seriens konventioner, men som ändå kändes som en genuin Zelda-titel.

Äventyret inleds med ett ruskigt vackert, men ack så kort, tecknat intro.

En av de brutna konventionerna är att Link inte är ute efter att rädda prinsessan Zelda. Faktum är att hon inte är inblandad över huvud taget. Inte heller seriens klassiska figurer som Ganon eller maktens trekraft. Istället sätts fokus på Link som blir strandsatt på ön Koholint Island efter en våldsam sjögång (och en väldigt vackert tecknad introsekvens). För att kunna ta sig från ön måste Link samla på sig åtta musikinstrument och med dessa väcka vindfisken som sussar gott i ett stort ägg ovanpå en vulkan.

"Nyversionen till Switch är väldigt trogen originalet"

Att Link’s Awakening skapades för den ursprungliga Game Boy innebar rejäla begränsningar. Dels var Game Boy-skärmen utrustad med blott fyra färger, men spelkassetterna hade också begränsat lagringsutrymme vilket tvingade utvecklarna att vara smarta och effektiva med utformning av spelvärlden och dess olika tempel och pussel. God design är tidlös, och då nyversionen till Switch är väldigt trogen originalet är spelets innehåll lika briljant idag som det var då.

Nintendo och utvecklaren Grezzo har mestadels översatt spelmekaniken från originalet rakt av, men några allmänna kvalitetsförbättringar har införts. En av dessa är att Link nu kan ha fler uppgraderingar aktiva samtidigt, vilket innebär att du inte behöver växla mellan att svinga svärdet och krafthandsken som låter dig lyfta tyngre objekt. Det må låta som en oviktig detalj, men då växlande mellan de olika uppgraderingarna sker väldigt ofta blir strömlinjeformningen i nyversionen en mycket smidigare upplevelse. Att det finns fler teleporteringspunkter på världskartan kapar också ner på en hel del onödigt och tidskrävande rännande kors och tvärs.

Men att spelet är originalet troget innebär också att det är relativt kort med dagens mått mätt. Det innehåll som finns här är dock välavvägt och avslutas innan det hinner bli repetitivt. Allt från tempel till pussel är roliga och utmanande, och slår an en bra balans mellan utmaning och tillgänglighet för den oividge. Nintendo har justerat detaljer och även lagt till innehåll, exempelvis möjligheten att komponera egna tempel som en del av en serie utmaningar. Dessa är kul en liten stund, men ger inget enormt till helhetsupplevelsen. Överlag är Koholint Island precis som det var år 1993.

Spelvärlden är densamma, men nu bedårande vackert renderad i 3D. Men – det hackar.

Nej, Marin, vi har gjort detta tidigare. Men då var du … mer pixelerad.

Kolla det är Mario … jag menar Tarin.

Ja, herr spöke, nostalgin är oförändrat enorm här.

Innehållsmässigt det vill säga. Visuellt har sjumilakliv tagits, och konstigt vore det väl annars. Nintendo har tolkat originalets rudimentära grafik i en 3D-stil som påminner om väldigt färgglad, och blank, leranimation. Överlag osar både handling och presentation av charm, och utvecklarna har passat på att sprinkla in en salig massa påskägg och referenser som den uppmärksamme Nintendo-konnässören kan finna mycket glädje i att upptäcka.

"Den svajiga bilduppdateringen gör att jag inte riktigt kan förlora mig i magin"

Den nya 3D-tolkningen av originalet hade varit en visuell fullträff om det inte hade varit för dess tekniska tillkortakommanden. Nintendos egna titlar brukar med få undantag lyckas kombinera läcker estetik med stadig bilduppdatering där spelupplevelsen står i fokus. Att de inte lyckats med det nu är både otypiskt och tråkigt. Beroende på var du är i spelvärlden kan prestandaproblemen gå från knappt märkbara till direkt spelpåverkande.

De stora problemen dyker upp när den öppna spelvärlden utforskas. Allt från strider till relativt insignifikanta saker som att hacka på buskar kan få bilduppdateringen att hacka, till den grad att det tar mig ur upplevelsen. Ett Zelda-äventyr är något att bli helt uppslukad av, men den svajiga bilduppdateringen gör att jag inte riktigt kan förlora mig i magin. Jag hade gärna sett en mer aggressiv dynamisk upplösning. Något sänkt skärpa hade inte påverkat spelupplevelsen negativt i samma utsträckning som det ojämna bildflytet.

Tempel och pussel är fortfarande lika roliga och stundtals utmanande som 1993.

Bossarna är också sig lika, men blir lättare med den strömlinjeformade spelmekaniken.

Link jagar inte trekraften i Link’s Awakening. Istället står instrument på agendan.

Precis som i originalet varvas 3D-miljöerna stundtals med korta 2D-sektioner.

Jag väntade mig att få höra “Manbo number 5”, men det jag fick istället var betydligt bättre.

Att det tekniska inte är på den nivå det borde vara är en besvikelse, men charmen i det visuella är fortfarande slående, och detta kompletteras av ljudspår som verkligen höjer upplevelsen ett par snäpp. Den fina men rudimentära musiken från originalet har lyfts till nya höjder, och jag kommer flera gånger på mig själv med att le fånigt över hur otroligt mycket musiken gör för min upplevelse i stunden. När jag lär mig ett musikstycke på min ocarina av en rappande fisk är spelets tillkortakommanden som bortblåsta från mitt sinne.

Link’s Awakening på Switch är en urläcker nytolkning av en av seriens allra bästa och mest unika titlar. Jag gläds över att en ny publik som missade originalet får chansen att uppleva det i en modern tappning. Nu håller jag också tummarna för att Nintendo och Grezzo trollar med koden och får spelet att rulla smidigare än det gör i dagsläget. De har svarvat ihop ett alldeles för bra hantverk för att det ska svärtas av tekniska brister.

The Legend of Zelda: Link's Awakening
4
Mycket bra
+
Urläcker presentation och musik
+
Unik och charmdrypande berättelse
+
Roliga, välbalanserade pussel
+
Spelmekanisk formel som håller än
-
Rejält ojämn bilduppdatering
-
Relativt kort jämfört med andra Zelda-titlar
Det här betyder betygen på FZ