Att Ember Lab fram tills nyligen varit en studio som gjort animerade reklam- och kortfilmer märks direkt när man drar igång Kena: Bridge of Spirits. Stilen får en direkt att tänka på Pixars filmer, med en gnutta Studio Ghibli här och där. Även handlingen för tankarna till den animerade filmens värld, med en vacker och glättig yta som döljer mörkare och vuxnare undertoner. Det är dock inte den övergripande handlingen som greppar tag om en, utan karaktärernas individuella öden.
Man kastas direkt in i äventyret och rollen som själaguiden Kena, vars uppgift är att vägleda andar till efterlivet. När hon anländer till en övergiven by finner hon att en form av röta har tagit över regionen. Hon måste därför ta sig till en helgedom högt upp på ett berg för att ta reda på vad som hänt och lösa situationen, och till hjälp har hon små varelser som kallas för rot.
Pixar-vibbarna är starka...
...såväl som Ghibli-vibbarna.
Striderna är hyfsat lätta, men bossar bjuder på välkommet motstånd.
Inte många färdigheter här inte.
Rot-varelserna bryter ned det som är dött och ruttnande i skogen, för att på så sätt bereda väg för nytt liv. Detta sker ofta i form av en våg av grönska som sveper över ett tidigare dött område efter att man besegrat en skara fiender och bussat sin rot-varelser på källan till den lokala korruptionen. På vägen till helgedomen samlar man på sig fler och fler rot-varelser och låser samtidigt upp uppgraderingar till ens förmågor och attacker.
"Stridssystemet är ganska simpelt."
Och på tal om attacker är striderna underhållande. Man får varva pilbåge med snabba eller starka attacker från Kenas stav, och dessutom parera eller blocka. Man kan sedan kombinera sina rot-krafter med de olika attackerna, och det känns både underhållande och responsivt. Å andra sidan är stridssystemet ganska simpelt, med bara en handfull förmågor att låsa upp och strider som känns rätt lika spelet igenom.
För det här är ju inget högbudgetspel, och det märks att utvecklarna har varit tvungna att göra prioriteringar. Det är AA snarare än AAA, och precis som med Ninja Theory och deras Hellblade: Senua's Sacrifice, har Ember Lab valt att göra ett spel som ser och känns väldigt polerat ut, men som är mindre i omfång och längd. Det resulterar i en handling som kan klaras av på runt tolv timmar, med några timmar extra om man vill leta reda på alla rot-varelser och deras olika hattar. Några egentliga sidouppdrag finns inte heller, utan det handlar mest om att hitta saker i omgivningen.
"När sluttexterna rullar känner jag mig nöjd."
Gameplayet är inte sådär jättedjupt eller brett, men kombinationen av plattformshoppande, pussellösande och stridande gör att jag förblir underhållen resan igenom. När sluttexterna sedan rullar känner jag mig nöjd, och hade spelet drygats ut med ytterligare några timmar bara för att, hade jag nog börjat tröttna.
Allt är inte grönska och porlande bäckar.
Det enkla fotoläget ger den perfekta vykortsvinkeln.
En av bisysslorna är att rensa bort rötan från byn genom att leverera "spökpost".
Det hade dock varit trevligt med lite bättre belöningar för att utforska världen. Allt som oftast slutar en avstickare in i skogen med en kruka eller kista med valuta att köpa hattar till sina rot-varelser med. Lite unika accessoarer till Kena eller nya varianter av hennes vapen hade varit en välkommen morot för att vika av från den upptrampade stigen, även om det bara vore kosmetiskt.
Det är inget direkt innovativt eller uppseendeväckande med Kena: Bridge of Spirits. Det är helt enkelt ett väldigt vackert, underhållande och väl sammansatt spel där en begränsad mängd resurser har lagts på rätt saker. Här finns ingen massiv spelvärld med massor av saker att göra och låsa upp, men det som finns håller i min mening väldigt hög kvalitet. De ska även ha pluspoäng för den förträffliga musiken. Ember Lab har prioriterat helt rätt och skapat en otroligt mysig upplevelse som jag varmt rekommenderar.
Spelet recenserades på pc. Finns även till Playstation 4/5.
