Med High on Life fortsätter Justin Roiland och Squanch Games att leverera sin patenterade komik i nya former med ett förträffligt slutresultat - om skämten faller dig i smaken det vill säga.
"Människor fungerar ypperligt att använda som berusningsmedel."
Okej, håll i er. Spelet börjar alltså med att jorden invaderas av en utomjordisk kartell som upptäckt att människor fungerar ypperligt att använda som berusningsmedel. Som tur är träffar du tidigt på din nya bästa kompis Kenny - nej, inte Starfighter. Han tillhör rasen “gatlians” som är en sorts levande, intelligenta skjutvapen. Kenny blir din guide ut i världsrymden och en perfekt sidekick som inte är sen med att kommentera närapå allt du tar dig för. Addera en högteknologisk prisjägardräkt med tillhörande gadgets så är du strax redo att rädda både mänskligheten och galaxen från det kriminella nätverket av rymdskurkar.
Ah! B-skräckisar i fullängdsformat!
Från färgsprakande djungler...
Här kan man shoppa både uppgraderingar och förbjudna volleybollar.
Om du är bekant med de animerade tv-serierna Rick & Morty och Solar Opposites kommer mycket att ganska snabbt kännas bekant. Det är inte alls så konstigt då Justin Roiland är medskapare av de båda serierna, och även basar över utvecklaren Squanch Games. High On Life är fyllt med grov, skruvad humor och vid flertalet tillfällen känns det som att spela ett avsnitt av Rick & Morty utan att någon av huvudkaraktärerna dyker upp. Det är också riktigt imponerande hur dom lyckats översätta den tvådimensionella stilen, som har blivit lite av ett signum för Roiland, till tre dimensioner.
Kampen mot kartellen utspelas i färgstarka, semiöppna miljöer spridda över olika planeter där det finns mycket att se och ännu mer att lyssna på. Jag skulle gärna veta hur mycket dialog som spelats in, för nästan överallt du rör dig går det att tjuvlyssna på mer eller mindre urspårade konversationer. Oftast har dessa inte något alls med själva handlingen att göra, men det är väl värt att stanna upp ändå för ett gott skratt. Det märks att mycket av innehållet måste ha blivit till på uppstuds och jag misstänker att de haft väldigt roligt under inspelningen. Själv fastnade jag orimligt länge framför b-skräckfilmerna som rullar på tv:n i hemmabasen och det verkar som att filmerna går att avnjuta i sin helhet om man bara har tålamod nog.
Utöver humorn är ett av spelets bästa inslag alla vrickade vapen. Visst, vi har sett puffror som talar till dig som spelare förut, men dom har aldrig varit så levande som de är här. Förutom att tillhöra olika vapenkategorier som pistoler, hagelbrakare och kulsprutor har alla skjutdon sin egen personlighet och kommer att prata med dig samtidigt som du använder dom för att likvidera motståndet som ställer sig i vägen. Skjutjärnen är också drivande i många konversationer och växlar du mellan dem kan de kommentera olika saker. Det är riktigt imponerande hur gänget på Squanch Games lyckas få det att flyta så naturligt. Vapnen har också specialförmågor som används för att ta sig fram i miljöerna, så de fyller flera viktiga roller och är inte bara rena dödsredskap.
"De fyller flera viktiga roller och är inte bara rena dödsredskap"
Bortsett från dialogen, röstskådespeleriet och skämtandet är spelet i grunden en helt okej förstapersonskjutare med komponenter som påminner om andra spel. Den tokiga arsenalen liknar den vi hittar hos Ratchet & Clank, om än mycket grövre i munnen, och upplägget på skjutandet känns som en enklare variant av vad vi bjuds på i Doom (alltså 2016 och Eternal). Lite lättare plattformande och pusslande hinns också med mellan varven och en bit in i har du låst upp förmågor som låter dig traversera de olika världarna på ett riktigt kompetent sätt.
Fiendedesignen känns bra till en början, men variationen blir snabbt rätt skral. Du kommer att stöta på olika varianter av enkel kanonmat som siktar rätt illa, flygande drönartyper som kräver lite prickskytte och bärsärkar som rusar rakt fram. Utbudet expanderar en aning, men kräver ingen direkt utmaning, kreativitet eller omvälvande strategier. Vilket är lite synd, för om dom hämtat ännu mer inspiration från Bethesdas helvetesskjutare hade ingen varit gladare än jag.
Inte ens i rymden slipper vi pop-up-ads.
Knifey my boy!
Vad är en prisjägare utan något att jaga?
Alla biomer och karaktärer är riktigt tjusiga, men den tecknade stilen gör att allt upplevs lite plastigt ibland. Jag saknar också fler köttiga animationer, det finns några men när du sett samma avrättning hundratalet gånger känns de lite trötta. Sen krävs det verkligen att du har rätt typ av skämtlynne. Om du vill går det att skruva ner frekvensen av vissa dialoger, men det är inget jag rekommenderar.
Sammantaget är detta en väldigt trevlig titel som underhåller gott. Gillar du grövre skämt, skruvad komik som levereras på uppstuds och tycker det är trivsamt att brassa på med krutpåkar i färgstarka miljöer kommer du kunna njuta för fulla muggar.
Fotnot: High on Life är släppt till pc och Xbox. Testat med Core i7-12700H, RTX 3070 Ti, 16 GB RAM.
