Återfå spelglädjen

Medlem
Återfå spelglädjen

Har funderat på denna tråd länge nu. Vet inte hur jag ska korta ner det så folk orkar läsa.

När man var i sin ungdom hade man tid men saknade pengar. Jag är sådär gammal från tiden innan pc-hårdvara var självklarhet i varje hem och spel gick att konsumera på allt från en mobil till ett kylskåp.
Jag hade "turen" att ha två syskon som spelade, så det rullade in födelsedagspresenter och julklappar rätt bra, dvs nya spel lite då och då. Men man var ändå svältfödd. Fick se till att låna spel mellan polarna osv.

Det jag känner att jag främst saknar idag är "för första gången"-upplevelser.
När spel som Warcraft 1 kom, Starcraft 1.. Det var nått helt nytt. Ett koncept man aldrig sett förr.
Första gången jag såg Quake 1 kunde jag inte tro mina ögon. Det var en äldre förmåga på vår ungdomsgård som hade lyckats bygga ihop en speldator och vi satt väl en 20-30 pers i en halvcirkel runt skärmen i tiotals timmar och bara såg på, helt fascinerade.

Jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Problemet idag är att det finns ett sånt sjukt utbud, att man bara blir helt obrydd.
F2P spel laddas ner, testas i 20 minuter, raderas. Next please.
Backloggen på PS4:an är i skrivande stund ungefär 25 spel. TJUGOFEM. Tanken har slagit mig att söka professionell hjälp för mitt köpberoende. Så fort ett spel kommer på bra rea så köps det. Nån sorts avlägset drömmande om att "det kommer bli riktigt kul att spela".
Men när?
Som halvgammal medelsvensson fast i hamsterhjulet är tid hälften av det största problemet.
Man blir så sjukt kräsen. Bara titlar med 90+ på metacritic intalar man sig själv.

Men då det största problemet, "spelglädjen". Väldigt svårt att förklara detta. Återkommer till "för första gången" tänket.
Jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många spel jag köpt och installerat, men ledsnat på efter 1-2 timmar.
Nästan varenda gång ska man igenom nån tutorial. Jag vet hur man spelar ett fps. Sen ska det "byggas" upp med att man börjar med en träplanka och man ska ägna 10 timmar i en levlingsfas åt att fixa massa talents för att ungefär sista timmarna av singleplayer få åtnjuta en maxad karaktär.
Ofta är det känslan av att man "sett det förr". Svårt att förklara men har så sjukt svårt att fastna.

Dom senaste spelen som jag verkligen spelat är:
Uncharted-serien, Horizon: Zero Dawn och The Last of Us.
Det är spel som var så fängslande att man på under en halvtimme var fast i dom, kände för karaktärerna och verkligen ville veta vad som händer med storyn.
Overwatch har jag nog iaf 100 timmars speltid, just eftersom det för mig var en sån sjukt rolig twist på FPS, även om TF2 och andra "gjort det förr" så var det nått som kändes fräscht.

Jämför man med t ex The Division där man sprang runt i nån relativt free roam och gjorde vad som kändes menlösa uppdrag där man bara sprang i korridor efter korridor och nötte ner mobs?
Försökte med förra Wolfenstein: New Order som uppbyggnad inför New Colossus, men ledsnade ur totalt efter nån timme.
Just Cause 3 lite samma, visst rätt kul koncept men kändes återigen inte fängslande nog för att fortsätta bortom några timmar.
Exakt samma känsla med Far Cry 4.
Försökte mig på att spela om GTA5 vilket var en av mina bästa spelupplevelser på ps3:an, men det borde jag inte gjort. Grafiken kändes föråldrad, även på PS4 Pro, samtidigt som "magiken" i storyn var borta när man redan kört igenom en vända.

Nästa spel i stacken som ligger väntandes är Witcher 3, men känner både att det känns som en sån "waste" att låta allt som är påbörjat ligga, samtidigt som jag har på tok för hypade förväntningar.

Nån mer som har känslor åt det här hållet och har nån plan för att lösa det hela?
För egen del tror jag att jag främst måste lösa stressen i min backlog. Det är svårt att fokusera på ETT spel när man har 25 till på hög redo att testas.

phi
Medlem

Testa en ny genre. Just nu verkar du vara fast i ett väldigt actionorienterat FPS/TPS-hamsterhjul som du uppenbarligen tröttnat på.

Eller så startar du bara The Witcher 3.

Medlem

Är i en liknande sits. Sitter på 500 spel på Steam, mer än 80% som jag inte spelat, ännu fler som jag inte ens klarat av men ändå har jag svårt att riktigt vilja dra igenom ett spel från början till slut. Enligt mig hänger för många spel på att återanvända en mechanic alldeles för många gånger utan några betydelsefulla ändringar på det hela, så det blir enformigt väldigt fort.

Sen på tal om betydelsefulla saker och ting; det är åtminstone ett av mina problem i många spel. Jag vill känna att min tid faktiskt går till att bygga upp något i spelet jag är något stolt över åtminstone, en falsk känsla av prestation ungefär.

Fallout 4 är ett sånt spel som fungerar för mig om jag TUNGT moddar spelet - men samtidigt så är problemet just det; jag väntar på fler och fler moddar eller fixar till moddar så det blir inte mycket gjort, haha. Och även då är det nog som roligast att faktiskt modda spelet och få allt att fungera snarare än att faktiskt spela. (Därför sitter jag även i Unity och knepar med egna småprojekt för att det helt enkelt är roligare att skapa än att spela ibland. Vore nog ganska kul att göra det tillsammans med någon men inte riktigt funnit någon med intresset.)

För tillfället är det nog Black Desert Online som gäller för mig dock. Det kan definitivt kännas drygt ibland att riktigt komma igång men det gör alla spel nuförtiden. Jag vet inte hur länge jag fortsätter spela, men förhoppningsvis kan jag hålla igång fram tills Monster Hunter World, ett spel jag tror starkt på.

Annars blir det väl en del League of Legends för min del just nu men det känns som ett svar på att jag trött på att spela de flesta andra spel bara. En "filler" ungefär.

Medlem

Det känns som att det är jag som skrivit detta inlägg. Sitter i samma sits, 36 år gammal och har spelat dator- och tvspel sedan slutet av 80-talet. Men man får sällan den upplevelse som man fick förr. Har en mängd spel att beta av, men har inte samma tid längre och är ett spel för långt så blir jag rastlös och känner att jag har andra saker att lägga tid på. Eller att inte "slösa tid" på ett spel om jag inte tycker varenda sekund är fantastiskt. Detta gör att det blir svårt att hitta lämpliga spel att lägga tid på.

Jag har som du också kört Unchartedserien och Last of us. Respektive spel kördes ut på mindre än vecka. Men jag har dragit mig för Horizon: Zero dawn för att det känns som att det är för långt och kräver för mycket av mig som spelare. Samma anledning som att jag inte spelat igenom The Witcher 3, fast jag vet att jag egentligen skulle älska det.

På slutet har jag som du spelat mycket Overwatch (på PC). Man kommer igång snabbt och kan avsluta spelsessionerna direkt. Men det slutar ofta att jag blir uppslukad och har helt plötsligt spelat 3-4h. Då ångrar jag lite att jag inte lagt denna tid på ex. The Witcher 3 istället. Men det enda konkreta tips som tror jag kan hjälpa är att spela korta spel. Testa exempelvis Inside, riktigt bra spel. Det kändes annorlunda jämfört med andra spel och sträckspelade igenom det. Trodde det skulle bli detsamma när jag körde Little NIghtmares men det har bara påbörjats och inte startats igen sedan dess. Ska dock ge det spelet ett nytt försök.

Men finner du lösningen på ditt problem så tar jag gärna del av den

Releasehästryttare

@whoo: Känns som många här har det problemet med att man köper fler spel än vad man har tid med, och kanske proffs hjälp är det enda som hjälper en så man inte känner att man har tryck på sig att spela det man redan köpt/köper mer för att det är på rea.

Själv har jag i princip slutat köpa AAA spel för ett par år sen och med få undantag (typ divinity original sin 2) så är det indie titlar som får min spelglädje att komma tillbaks till mig.

Spelade till exempel Doki Doki Literature Club för ett par dagar sen och har inte på länge känt så många känslor i ett spel (gjorde till och med en egen forum tråd om spelet då jag tyckte det va så bra https://www.fz.se/forum/trad/428055-rekommenderar-doki-doki-l... )

Kan ju passa på och nämna några andra indie spel jag spelat det senaste året som jag älskade:

Stardew valley
Crosscode
Factorio
The sexy brutale
Oxenfree

Medlem

Spela inte spel "bara för att du har köpt dem". Spela de du vill spela. Släpp de andra. Då har du inget att ångra tänker jag. Köper jag en glass som smakar illa skulle jag ångra mig mer om jag åt upp den än slängde den.

Sen kommer det ju aldrig att bli "som förr".
När jag testade VR för första gången (HTC) så tyckte jag det kändes riktigt häftigt och jag log nog hela tiden. Men jag kunde ändå föreställa mig hur det skulle vara på förhand.
Trots det kan jag känna att en spelupplevelse känns magisk (senast Zelda BotW stundvis). Det är bara det att wow-känslan inte riktigt kommer från samma saker som när jag var liten.

Ungefär som när jag gick i skogen då, jämfört med att vara i skogen idag. För mig är en vandring i skogen nu långt mer givande.

Lycka till!

Medlem

Jag hade samma problem som du tills jag började blanda nya och retrospel. Gjorde t.o.m. en lista i den ordning jag skulle spela dom. Det fick iaf mig att uppskatta spelen mer.

Medlem

Känner igen mycket av det du skriver. Satt fast ett tag i Overwatch tills jag mådde dåligt av den ständigt hemska communityn som det spelet har. Gick över till the witcher 3 och till en början var det bara segt och tråkigt, men sen när spelet började ta fart så var det riktigt kul. Min stressnivå har minskat och mitt humör är allmänt bättre nu

Precis som andra redan har nämnt kan variationen göra stor skillnad. Spelar the witcher 3 nu samt cuphead lite mellan varven. Visst blir man lite frustrerad i det spelet, men då beror den frustrationen enbart på mig och inte någon annan. Sen är det lätt att bara hoppa in och sen ut när man känner för det

Jag har en hyfsat stor backlogg (6 spel just nu i skrivande stund som inte har klarats ut).
Multiplayerspel är rent generellt livsfarligt eftersom man glömmer att man har andra spel som kanske är mycket bättre. Men vad ska man göra om man knappt hinner träffa sina vänner då majoriteten bor utomlands?


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem

Känner igen mig totalt.
Finns så många bra spel som släppts genom tiderna men ack va dåligt utbudet har blivit.
Eller rättare sagt utbudet är riktigt bra men innehållet är oftast intetsägande.

Känner inte att man får den där adrenalinrushen man fick förr i tiden när man spelade.

Kommer ihåg när jag fick min första dator av farsan när man var 5 bast och satt och plöjde Tanks en liten fyrkantig stridsvagn med ett streck som pipa.
Här har ni bild på datorn man fick https://thenextweb.com/shareables/2013/12/13/engineer-connect...
Och jävlar va glad man var och kul man hade.

Sen utvecklades detta intresset och man ville ha sig en PC i mitten av 90-talet.
Och då nötade man Diablo 1/Hellfire som sen övergick till FPS genren och CS vilken version det nu var då och Diablo 2.
Sen kom det revolutionerande Battlefield 1942 och jag kommer ihåg att min dator inte pallade detta och jag var så jävla ledsen över att inte kunna spela det. Tillslut så skulle farsan uppgradera så då fick jag mig ett nytt GeForce 6600GT i julklapp eller liknande och det plöjde på som bara fan...

Men iallafall. Finns spel man spenderat 1000-tals timmar i.
Diablo 2/LoD är ett av dem.
CS 1.5/1.6 är ett av dem
BF-serien ska vi inte ens prata på framtill att BF:BC släpptes där smalnade mitt intresse av.

Spel som har lämnat spår i min själ:
Condemned 1/2
The Last of Us
GTA-serien
F.E.A.R 1/2/3
Fahrenheit
Mafia 1/2
L.A Noire
Until Dawn
Wolfenstein 2
Doom
Duke Nukem 3D

Finns fler men det är dessa jag kommer på på rak arm.

Men just för stunden sitter jag här exakt som dig och har noll spelglädje då det känns som att alla spelutvecklare bara skapar spel för att sälja så fort som möjligt.
Spelen idag känns inte alls lika genomtänkta som för 10 år sedan.


signatur

- Gigabyte Z390M - Gainward RTX 3070Ti - Intel Core i9-9900K with NZXT X73 360mm - 32GB HyperX Predator/Fury 3200Mhz - 750w +80 Platinum - 500GB WD blue SSD - 512GB Samsung M.2 - 1TB Samsung 970 Evo M.2 -
- HyperX Alloy Elite RGB - HyperX Cloud II - HyperX Pulsefire Haste - HyperX Fury S XL -
Acer Nitro XV322UX IPS 270hz 1440p - AOC CQ32G1 144hz 1440p
- Svive Altair Gaming Desk - Svive Gemini DarkGrey Gamingchair -

Medlem

Har också lirat sen 90-talet och ja mycket känns samma samma i nytt skal.

Man får hitta en annan hobby att varva med.
Är själv i en svacka nu. Inget spel känns lockande.
Divinity: Original Sin 2 var ett av väldigt få spel jag verkligen fastnade för på senare år. Kändes nytt och fräscht men ändå nostalgiskt på ett bra sätt och en spelglädje infann sig som jag inte upplevt på länge.

Får göra något annat till spelsuget kommer igen.

KoP
Medlem

Kan känna igen mig i det du skriver till viss del att spelglädjen ibland sinar. AAA-titlar lockar inte alls lika mycket som förr och skjut och pang spel är man less på sedan länge så istället har jag börjat testa andra typer av spel som indie spel, tycoon spel och även kopplat upp min gamla Amiga för att förlusta mig med lite gamla spel jag växte upp med. Tack vare det så har man till viss del hittat tillbaks.

Men det är som du säger, den där wow upplevelsen inträffar inte så ofta nuförtiden. Dom stora spelhusen spelar med säkra kort och man har sett det mesta och dessutom ska dom hålla på och envisas med att släppa remakes av halvnya spel hela tiden som man har noll intresse utav för att man redan spelat har igenom spelen för inte allt för länge sen.

Lite mere innovation i branschen vore nog bra.

Medlem

@whoo: Du slår ju huvudet på spiken! Jag känner exakt likadant när det kommer till förlorad spelglädje samtidigt som det finns en uppsjö spel jag "vill" spela.
Jag älskar att läsa om spel, kolla trailers, streams osv., men när det kommer till själva spelandet finns helt enkelt inte viljan/motivationen.

Senast jag upplevde äkta spelglädje och "mystiken" som fanns då man spelade som liten var då jag ganska ovetande om vad det egentligen var för spel införskaffade Deamon's Souls till min PS3:a. Det var verkligen nyskapande, svårt, "mystiskt" och oerhört bra. Efter det har Dark Souls-spelen levererat bra spelglädje för min del, men inte samma "WOW-känsla" som Deamon's Souls.

Skägg.
10 Chambers

Jag har funderat på en sak, gällande just den där känslan man fick när man upplevde interaktiviteten i Duke Nukem 3D, regnet i Zelda: Link to the Past, den gigantiska Azeroth-världen i WoW. På ett sätt var de ens första upplevelser av just den typen. I Duke Nukem fick jag för första gången springa runt i stadsmiljöer, inte bara gotiska labyrinter. I WoW kändes det som om jag kunde springa i timmar åt ett håll, utan att träffa en vägg (osynlig eller ej). Och så vidare.

Samtidigt var grafiken primitiv, min egen hjärna fick hjälpa till att förstärka den, fantasin fick boosta illusionerna. Hur många har inte latjat med tanken "tänk när vi har verklighetstrogen grafik" men ju mer jag tänker på det känns det kontraproduktivt för en "magisk" upplevelse. Kombinationen "first!" med ett primitivt yttre formar en helt annan upplevelse än bara ett perfekt yttre. Jämför det med att läsa en bok, och sedan se filmen. Det är nästan alltid något som skaver och fastän det är en berg-och-dalbane-upplevelse för flera av dina sinnen smäller ofta bokupplevelsen tyngre i slutändan.

Jag tror det finns en poäng där.


signatur
Medlem
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Samtidigt var grafiken primitiv, min egen hjärna fick hjälpa till att förstärka den, fantasin fick boosta illusionerna. Hur många har inte latjat med tanken "tänk när vi har verklighetstrogen grafik" men ju mer jag tänker på det känns det kontraproduktivt för en "magisk" upplevelse. Kombinationen "first!" med ett primitivt yttre formar en helt annan upplevelse än bara ett perfekt yttre. Jämför det med att läsa en bok, och sedan se filmen. Det är nästan alltid något som skaver och fastän det är en berg-och-dalbane-upplevelse för flera av dina sinnen smäller ofta bokupplevelsen tyngre i slutändan.

Jag tror helt klart att du är något på spåren här...

Medlem

Jag och min son på 4-5 bast har säkerligen 100h+ på Dragon Quest Builders. Det är ett spel likt MineCraft fast med en enkel story och roligare survival.

Vi har båda spelen, men spelar allra helst DQ:B.
Även jag föredrar DQ:B över MC, P.g.a. bättre survival, bättre fiender, estestik och dugliga quests. Spelet hittas bl.a. På Playstation store.

---

Huvudproblemet i denna tråd är att det är svårt att uppleva något alldeles nytt och omvälvande om man redan sitter på 10-20 års erfarenhet inom fältet. För att kunna uppleva liknande upplevelser som "när man var liten" behövs ett nytt fält.

Ta upp ett språk som kinesiska, koreanska eller japanska och gå på kvällskurser eller liknande. Besök sedan landet när ni har åtminstone 1–2 månaders kött på benen. Ni kommer kunna få erfara liknande känslor som i barndomen. Känslan att uppleva något alldeles nytt och få erfara att ni lär er något nytt och betydelsefullt. Det är nog så jag skulle beskriva känslan iaf...


signatur

Yes... jag har legat under en sten...
Ett av de bästa spelen år 2017

Medlem

Två senare spel som gett mig en WOW effekt är The Witcher 3 och Alien Isolation (om du gillar Alien filmerna).

Witcher 3 för att det är så extremt stort och välgjort och Alien Isolation för att det är så sjukt bra atmosfär.

Frilansare

@whoo:
Du kommer inte ångra dig om du drar igång Witcher 3. Kör du pc? Researcha lite moddar också. Köp hela paketet med expansioner.
Hell, Läs böckerna först! Då jävlar är du preppad för en resa. Om inte det får dig att glöda så finns det nog inget hopp.

Baserar detta på att du verkar gravitera mot mer story-tunga spel med "mening". Efter att ha plöjt Sapkowskis böcker blev W3 själva essensen av mening.

Good luck, have fun!

Medlem

Är i samma sits.
34 år gammal, började spela på en VIC 8086 nån gång på 80-talet när fyra färger (4 nyanser av grönt) på skärmen var det senaste i tech-väg och Zaxxon var det snyggaste spelet jag hade.
Jag gick igenom konsollsvängen nån i början av 90 talet för att återvända till PCn 1994 när jag med hjälp av farsans kompis köpte en trimmad 486a (120mhz!).
På den tiden var allt nytt och unikt och varje ny spelupplevelse var verkligen något unikt!
RTS genren föddes. FPS spelen såg dagens ljus. Äventyrsspelen var banbrytande.
När man sett allt en gång redan så är nästa spel i samma stuk inte lika upphetsande och till slut så tycker man att dagens spel är fördummade versioner av spel man redan spelat en gång. Jämför Jagged Alliance 2 med de nya som kommit.. eller för att inte tala om hur misshandlad UFO (XCOM) serien är.

Jag har köpt en del spel också, men inte fullt lika många som du, men väldigt ofta finner jag mig i samma situation. Jag får ångest för att jag bränt pengar på något jag ändå inte spelar eller tröttnar på innan jag klarat mig igenom tutorialn.

Men.. jag har fortfarande spelglädje kvar!

Jag har insett att jag inte behöver köpa nya spel hela tiden. När mina vänner hetsar upp sig och köper nya spel sitter sitter jag lugnt kvar i båten och tackar nej till att slakta nya mer högupplösta fiender av samma sort jag gjort i snart 30 år och håller mig till dem spelen jag VERKLIGEN gillar.

Jag har funnit ett antal spel som jag fastnat för. Uteslutande bara MP spel eftersom det även är ett sätt att umgås med vänner som har flyttat eller man inte kan träffa så ofta av olika anledningar.
Favoriten de sista åren är Arma 3 (har spelat serien sen Operation Flashpoint 2001)
Det har komplexiteten jag söker och ingen spelomgång är den andra lik. Tröttnar jag på att spela det så kan jag sitta och pilla med editorn och lära mig att scripta.

Medlem

Mycket tänkvärt vare här i tråden. Jag är 35 och upplever samma sak.. från att ha sett allt det moderna födas från 3D och alla spel-genreer så är det ingenting som är så spännande, allt går igen och igen, ungefär som dagens musik.
Förr fungerade det inte alltid och var inte alltid tillgängligt, kanske detta bidrog att man fick längta, känna frustration och verkligen eftertrakta att få spela när det gick.

Vad tycker alla yngre spelare egentligen då, dom ser med andra ögon?

Medlem
Skrivet av Luffan:

Jag hade samma problem som du tills jag började blanda nya och retrospel. Gjorde t.o.m. en lista i den ordning jag skulle spela dom. Det fick iaf mig att uppskatta spelen mer.

Jag har gjort likadant. Lista och priorerings order sen får jag inte gå vidare förrens jag klarat ut det eller så släpper jag det för att det inte tilltalar mig.

Medlem

Tack för all respons, blir lite varm i hjärtat. Var rädd att det skulle bli början på nått flame war.

Jag har också varit inne på att skapa någon form av lista och sen hålla sig hårt till den.
Problemet är ändå att det finns för mycket att spela. Det jobbiga är inte att välja, det är att välja bort.
Lite Nextopia ungefär..

@vandroya sa att jag inte ska spela bara för att dom är inköpta, det är en bra start, men jag var nog otydlig. Jag köper aldrig spel enbart pga pris, utan har en fin backlog på prisjakt där jag helt enkelt gör inköp vid rejäla prissänkningar. Bävar inför black friday..

Problemet är ju att det släpps spel snabbare än man hinner med backloggen. Som nu, blev sjukt sugen på Frozen Wilds expen till Horizon. Finner mig fast i att kolla reviews på den snarare än att beta av listan.

Tror att Witcher 3 är ett perfekt spel för mig, det som dock tar emot där är längden. Verkar ju inte ovanligt med 30-50 timmars speltid.
Precis känslan som @Prometheus talar om, om inte varje del av spelet konstant maxar ut upplevelsen så blir man rastlös. På ålderns höst finns så mycket annat som tar tid. När man lallade runt i skolan och föräldrarna "löste" allt åt en, så förstod man inte hur bortskämd man var. Det som "tar emot" nuförtiden är att det (nästan) alltid finns något annat som man antingen vill eller måste lägga tiden på. Det blir riktigt svårt att bara koppla av och spela. Ett sätt jag löst det på är att helt sonika åka till föräldrarnas sommarhus. Det ligger mitt ute i tjotahejti och har inte ens internetaccess. Vill man ringa med mobilen är det ut ur huset och knalla runt tills man får signal. Då är det enklare att koppla av från stressen och fokusera på allt från en bok till ett spel, eftersom man är i en mer avslappnad situation där man slipper "inputs" som tar ens fokus.

Utöver det så har man ju även alla j*vla multiplayerspel! Det är ju en timesink som aldrig tar slut Precis som @Prometheus säger så lockas man ju av att en match i Overwatch bara är 10-15 min. Men sen fastnar man i "bara en till" och helt plötsligt var det 4 timmar man kunde lagt på nått annat.

Gällande "genre" @phi så var det bara korta exempel. Jag har spelat allt från plattform till racing och MMO. Har över 300 days (!!!) played på enbart min "main" i WoW.. Herregud. Säkert ett år inloggad speltid av ens liv på WoW
Ett av dom bästa minnena från ett LAN jag har är ett som skedde ungefär 1 dag efter att Tony Hawks Pro Skater 2 släpptes. Nån hade med sig spelet och det slutade med att alla satt och körde genom spelet singleplayer istället, då det saknade multiplayer.

Men det enda sättet att ta sig ur träsket är att gå till handling. Att göra en lista och att sen ändå ta @vandroya råd, fast ett steg längre, sålla bort och sälj av.
Jag tror att det just är att man sitter på 25 spel i backlog bara på ps4:an, som orsakar själva "låsningen". Att finna ro till att lägga 30+ timmar på Witcher 3 när man har 24 spel till som brinner och lockar i högen, där är nog grunden till problemet.
Kan man komma ner på att hålla backloggen på max 1-2 spel och inte köpa på sig, ett-in-ett-ut, så är det nog en bra bit på väg.

Medlem

Mycket handlar om första gången upplevelse, vilket inte händer så ofta numera för det skapas så mycket spel hela tiden. Senaste för mig var när Dayz kom ut första gången.

Medlem

Det känns skönt att jag inte är ensam om detta.

Jag läste hela ditt inlägg och undrade när du skulle nämna stress. Vilket du gjorde till slut.
Jag har gått under långa perioder och försökt pussla ihop ett mindre hamsterhjul som ska fungera ihop med det stora ständigt spinnande hamsterhjulet. Det har inte gått så bra.

Jag vill tro, eller jag har försökt få mig själv att tro att det handlar om att koppla ifrån.

Jag beslöt mig själv att ta en paus. För jag var inne i den spiralen du beskriver så bra.
Ladda ner, testa, ta bort. Köpa, börja spela, sluta spela. Köpa, ladda ner, börja, ta bort, sluta.
Det finns ingen ro. Jag har upplevt det så att man i princip tar det första bästa för att få spela något, läs raden ovan, för det slutar oftast där.

Spelglädjen försvann för mig i och med min känsla av stress, samt att man inte hittade ett spel som tilltalade mig. Man blev aldrig lika hänförd, igen.

Jag kopplade ifrån.

Det har fungerat för mig. Jag tog till och med en paus från FZ. Eftersom det finns så mycket roligt och intressant här som lätt får en att fastna för något, eller vilja testa något spel.

Jag fann något typ av lugn. Och med det återkom spelglädjen, till en viss del.
Personligen tror jag också att man helt enkelt växer ifrån, eller blir mättad, av spel då utbudet är så pass stort. En del av mig vill spela spel som en annan del av mig vet att jag inte kommer tycka är roliga. Det är en konstig känsla.

Jag har den problematiken med MMO.
Jag vill spela World of Warcraft, men jag vet att jag inte kommer fullfölja det.
Jag spelade en kort period Black Desert, men blev mättad, jag fick inte något WOW-effekt.

Jag har insett att jag spelar Overwatch för att det är en rolig tvist, precis som du upplever det.
Jag har också insett att jag vill spela spela med en bra story och gärna ensam, eller om det finns och är bra gjort, i co-op. Jag har försökt lära känna mig själv, och vad jag egentligen vet att jag mäktar med. Det hör ju såklart ihop med tidsbristen och hamsterhjulet.

Jag kopplar ifrån, utvärderar och analyserar, sen försöker jag känna efter vad jag ska fokusera på. Jag försöker spela då jag vet att det inte finns något måste som hänger över en. Man får liksom parera sig fram mellan livets milstolpar. Inte alls så bokstavligt som det låter med denna text, det är egentligen ett mer ordnat kaos i hjärnan mellan blöjbyten, matlagning och jobbmail och allt annat verkligt.

Jag vet inte om jag svävar iväg, men jag vill bara säga att du träffade faktiskt ganska exakt som jag upplever det. Nu lite mindre än förr, men jag förstår dig.

Skulle vilja skriva mer, men nu måste jag lämna jobbet, och hemma... Då vet jag inte om jag får tid att utöva dator.

Vi kämpar vidare, och kanske kan få upp ögonen på varandra.


signatur

Niet.

Medlem

Känner verkligen igen mig här. Varje gång man testar ett nytt spel så är det ju egentligen precis samma spel som man spelat förut. Hinner oftast tröttna innan man spelat 15 minuter. Om jag skall vara ärlig kan jag bara känna spelglädje när jag kör ett multiplayerspel tillsammans med kompisar.

Men..

Förra året lanserades HTC Vive och jag var en av de första som köpte denna. Detta var något magiskt, nytt och nytänkande. Jag fick verkligen en känsla av att detta var lika banbrytande som när man spelade datorspel för första gången. Nu, ett och ett halvt år senare så är det ju dessvärre inte lika magiskt men tekniken är verkligen kul och värd att testa om ni inte gjort det. Ser nu fram emot att få köra igenom Fallout 4 VR när det kommer.

Medlem
Skrivet av Joakim Bennet:

@whoo:
Du kommer inte ångra dig om du drar igång Witcher 3. Kör du pc? Researcha lite moddar också. Köp hela paketet med expansioner.
Hell, Läs böckerna först! Då jävlar är du preppad för en resa. Om inte det får dig att glöda så finns det nog inget hopp.

Baserar detta på att du verkar gravitera mot mer story-tunga spel med "mening". Efter att ha plöjt Sapkowskis böcker blev W3 själva essensen av mening.

Good luck, have fun!

Instämmer. Witcher 3 var ett av dom absolut bästa spel jag spelat genom tiderna. Jag är till och med så smart att jag har med mening sparat sista dlc:et för att få uppleva det när tiden är rätt!


signatur

Niet.

Releasehästryttare
Medlem

I min erfarenhet så är sån här problematik, där man inte längre upplever samma känsla av mening hos något, inte något som kan lösas på nivån av aktiviteten/saken som sådan. Det som händer inombords - känslan av meningslöshet/brist på positiv stimulans - är i min erfarenhet/åsikt en guidande intuition som beror på fler saker. Dels är det biologiskt/fysiskt. En nyckelaspekt som får oss att tycka om att spela är för att spel stimulerar vårt dopaminsystem, vilket i längden framkallar något som kallas "desensibilisering", dvs att kroppen blir mättad på stimulin och därmed slutar reagera på det "trevliga" sättet den först gjorde när vi utförde en viss aktivitet - tex spela datorspel. Det här är ett intressant ämne i sig - dopamin desensibilisering är en grundläggande anledning till beroendeframkallande beteenden gällande aktiviteten, samtidigt som man framkallar motivationsbrist/depression gällande livet i övrigt, och varför dator/internetanvändning bör betraktas som en beroendeframkallande drog.

Den sanna lösningen är i min mening att uppnå insikt om problematikens natur på ett djupare filosofiskt/existentiellt plan, typ:
Våra kroppar är inte byggda för att uppleva stimuli på ett objektivt sätt rakt genom livet. Aktiviteter som en gång hade en viss effekt på dig kommer ofrånkomligen att sluta berika dig allt som tiden går. Om du har varma minnen av aktiviteten kommer du med tiden kunna trigga nya upplevelser, så som nostalgi och sentimentalitet, men detta hänger också på att du inte söker något annat från aktiviteten; varpå du istället riskerar att göra dig själv besviken.
I mitt eget fall så är jag 33 nu och har jag haft massor av olika hobbys sedan tonåren och numera har jag nästan inga. Jag kan ta upp gamla intressen för skoj skulle under en kort period, men det är då som sagt inte alls samma känsla, utan snarare mest en varm känsla av nostalgi.
Som jag ser det är det en del av livet att växa med det, att förstå sig på hur man själv fungerar och kunna släppa taget om saker och ting allt eftersom man naturligt "växer ur det". Det är lite deprimerande, stundtals, att se hur ens forna entusiasm och den glädje man uppnådde av saker och ting inte längre är lika lättillgänglig, men som jag ser det handlar det om att "rise to the challenge" och möta faktumet av detta; inse att man hela tiden rör sig från att vara den unga och naiva Daniel San, the karate kid, som kickar ass och vinner coola tävlingar, och istället bli Mr Miyagi, den vise Jedi Mastern, som genom visdom och erfarenhet lär sig se livet ur nya, större perspektiv och finna nya nyanser av njutning och tillfredställelse därigenom.
Jag följer fortfarande spelkulturen med intresse. Tycker det är kul att se vad för ny teknik som kommer och när nåt spel verkar intressant kan jag kolla lite let's plays eller någon review/analys. Men att faktiskt spela dras jag väldigt sällan till längre - som du säger så stimulerar det mig inte längre alls på samma sätt som det en gång gjorde.

Men jag förstår varför, så jag har accepterat det och med varmt hjärta tackat för det som varit och gått vidare för att utforska andra, nya sätt att spendera min tid på.

Medlem
Svaret är

Till att börja med, strunta i värdelösa spel som Horizon. Det är inte konstigt att ni tröttnar.

En stor anledning till att ni inte fastnar i spel längre är för att ni underskattar er själva, t.ex. för att ni börjar bli äldre eller tycker att ni har för lite tid. Det funkar inte att köpa ett nytt "storspel" välja "casual" som svårighetsgrad för att det enligt beskrivningen passar någon som vill ha lite utmaning men med störst fokus på story. Hur bra ett spel än är så tröttnar man om man inte får kämpa eller tänka för att klara sig vidare. Det finns såklart undantag, men dessa försöker jag spela med min sambo som en mysig upplevelse istället.

Nej, ni behöver spela spel på ett sätt så att ni får lite utmaning och jävlar anamma att klara skiten. Sluta tro att ni är sämre för att ni fyllt 40, ingen får ut något av att bli handhållen genom ett helt spel.

Här kommer lite tips från mig.

Dark Souls 1-3 samt Bloodbourne.
Nioh.
X-com utan att loada varje gång era gubbar dör.
Dishonored 2 utan magier samt utan att bli upptäckt.
The Witcher 3 med nån mod som gör att ni dör på ett par få svärdshugg.
Divinity Original sin och många fler.
Shadow of Mordor/War på hög svårighetsgrad.

Man fastnar inte om man klarar varenda boss/svår situation på första eller andra försöket. Utmana er själva och testa olika taktiker/sätt för att ta er vidare, det är så det blir riktigt belönande och fängslande.

Och seriöst, skit i metacritic betyg. Ingen dåre köper väl CoD varje år trots att det för 85+ varje gång.

Medlem

Jag köper spel som jag vill spela. Jag spelar spelen som jag har köpt när jag känner för att göra det. Jag har roligt.

Medlem

Problemet är att spelbranschen har stagnerat. Ens förväntningar på vad spel ska leverera ökar med tiden, samtidigt som vi har en bransch som inte kommit med något nytt på över 10 år. Det finns inte ett enda AAA-spel som kommit de senaste åren som inte har en förlaga som är överlägsen på alla plan utom det grafiska.

För 20 år sedan satt jag med mina vänner dagligen och pratade om hur fantastiska spelen skulle vara i framtiden. Vi gjorde misstaget att tro att innovationerna skulle fortsätta komma i samma takt som de gjorde under 90- och början av 00-talet, vilket förstås så här i efterhand var rätt korkat.

Det finns ingen anledning att gråta annat än några få stillsamma, nostalgiska tårar över detta. Det var oundvikligt i takt med att spelutveckling blev till spelindustri. Och likt alla industrier upplever den perioder av såväl zenith som nadir.

Det finns egentligen bara ett enda AAA-spel under utveckling idag där man finner samma typ av skaparglädje och strävan efter att göra något helt nytt som man så ofta såg för +15 år sedan, och det är Star Citizen. Ett projekt som ironiskt nog många "spelälskare" inte kan få nog av att kritisera när än chansen uppstår. Inte nog med detta, de verkar t o m hoppas att spelet blir dåligt. Ptja, vi lider ju inte brist på värdelösa AAA-spel, så skulle SC bli dåligt är det i gott sällskap. Skulle SC floppa har inget annat ändrats än att någon åtminstone FÖRSÖKTE göra något nytt, men misslyckades.

Personligen spelar jag bara moddar och indiespel nu för tiden. Det är där man hittar fantasin och skaparglädjen från förr, om än i ett ofta buggigt och inte alltid så "användarvänligt" format.

12
Skriv svar