Doom: The Dark Ages
Jag är (återigen) Slayer aka Doomguy.
Och jag är det på ett sätt som jag njuter av att vara det.
Med min nya leksak skölden tar jag mig ann helvetets samlade horder av demoner.
Den tillsammans med några, av mig, utvalda vapen bryter jag mig igenom deras försvar och slaktar dem en efter en, ibland flera åt gången.
Min nya kompis som får heta Sköldis
Gillar du medeltiden?
Eller kanske fantasy med lite riddare, drakar och att rädda prinsessor?
Då är nog The Dark Ages något för dig!
Dock blir det inte mycket medeltid med alltför många drakar och inga direkta svärd då vi inte befinner oss på Jorden.
Men det blir några medeltida vapen. Varav ett av dessa blir min favorit utöver Sköldis.
Spelet börjar med att Slayer skickas till en värld i rymden av de som styr honom för att hjälpa ett folk som kallas för Sentinels.
Dessa har fått problem med demonerna och deras ledare Ahzrak (för övrigt en av de tråkigaste och fulaste designerna på en boss typ... någonsin?)
Sentinels hyser stor respekt för Slayer
Storyn i sig är inget avancerat mästerverk. Men det är väl inget som Doom någonsin har varit heller.
Man har kul ändå.
Sättet du får döda demonerna på är ingen större nyhet från förr mer än Sköldis och lite senare även något som inte heter BFG.
De små demonerna dör utan att du droppar en enda svettdroppe inuti hjälmen.
De större demonerna behöver du använda skölden mot. Dock är de inte omöjliga att besegra utan den.
Executions finns och de är trevliga, åtminstone i början. Man tröttnar snabbt på dessa för att det blir ungefär samma animationer till slut med få variationer ens mellan demonerna man dödar.
Samtidigt är fienden ganska enkel att döda även utan att trycka på E (på PC) men det behövs ibland för att få ammo.
Sedan kommer vi till det jag tyckt varit mest meh i spelet.
Vapen.
Det finns vapen och sen finns det överdrivet många vapen.
The Dark Ages har det senare.
Du får ett nytt vapen ungefär på varje bana i början.
Man får snabbt sina favoriter. Av de som blev mina favoriter blev det mer fokus att uppgradera dessa.
Här blir dina vapen, sköld och melee-vapen mäktigare
Till din hjälp för att uppgradera dina vapen har du Shrines som finns lite varstans.
För att kunna uppgradera behöver du dock ha guld, juveler och kristaller som du hittar... men inte alltid helt lätt.
Jag hade hellre sett fokus på ett mindre antal vapen där man lärde sig vilka demoner är lättare att besegra med vilka vapen så man slapp använda samma hela tiden.
Särskilt då ammo inte var särskilt svårt att hitta.
Är man stor och stark får man vara snäll (men inte mot demonerna)
Vill du ha variation från köttandet?
Då får du din egen Tit... jag menar Atlan Mech!
Men den är tråkig.
Usch vad tråkig!
Banorna där jag fick leka med mechen var så små, slutna och tråkiga.
Samtidigt som jag kände mig stor, klumpig och långsam.
Nästan samma med draken man fick flyga runt med ibland.
Roligare än mechen men jag hade kunnat klara mig utan både mechen och draken.
Mer demoner att slakta åt folket!
Dock tycker jag att det är kul att de vågade sig på något nytt!
På tal om allt slaktande... jag vill ha ett nytt Splatterhouse!
Men det har inget med Doom att göra...
Banorna i Doom är vackra. Ibland för vackra för sitt eget bästa. Så vackra att jag skyller på detta att jag missade en och annan hemlighet under min genomspelning.
För vissa hemlisar är lättare än andra att ta sig till.
Andra kräver ibland både en och två, kanske tillochmed tre steg för att ta sig fram till.
Så som det ska vara. Ibland orkade jag dock bara inte hitta vägen till hemlisarna utan jag gick vidare.
Samt att det ibland var svårt att veta om man kunde komma tillbaka till förgående område om man gick vidare.
Spelet tar nog ca 20h att slutföra om man gör både storyn och alla hemligheter. Vissa dagar kände jag bara inte för det så jag fick nöja mig med närmare 17h och ändå ganska många hemligheter funna.
Allt är inte mörkt och grått, ibland blir det mörkt och rött
BFG?
More like BFC!
Ballistic Force Crossbow är vad Big Fucking Gun brukar vara. Ett armborst med massiv skada när man skjuter iväg pilen.
Ska jag vara ärlig... jag kan nog räkna antalet gånger jag använde BFC på en hand.
Ska jag vara än mer ärlig så var det nog bara på den banan där man fick den där den användes, kanske en till efteråt.
Inte för att vapnet är dåligt utan mer för att de vapen man uppgraderar blir väldigt kraftfulla så man inte känner något behov för att byta till BFC.
Shotgunen är fin men det finns trevligare vapen
Doom: The Dark Ages är kul och trycker gött på de punkterna inom mig som jag vill ha tryckta på.
Några snäpp roligare än Doom (2016). Eternals har jag inte spelat så kan inte jämföra med det.
Musiken är där den ska vara samtidigt som man njuter av det visuella.
Så om du gillade Doom (2016) kommer du att gilla The Dark Ages.
Om du, mot förmodan, får slut på ammo så kan nog dina biffiga armar göra jobbet
Halo kompis!
Spelade klart spelet för någon vecka sedan och började spåna på en recension själv men jag vet inte om jag orkar slutföra den. Inte helt olikt själva spelet som jag nästintill fick tvinga mig igenom. Otroligt mycket sämre än såväl 2016 som Eternal i mitt tycke men det är såklart kul att andra som tar sig an det har en bättre upplevelse
Doom 2016 gillade jag och spelade nästan igenom det. Eternal gillade jag inte alls, det var för snabbt och gjorde mig nästan åksjuk när jag spelade. Testade Dark Ages lite grann vid release och tempot kändes bättre men dock så klarar datorn inte av det helt och jag vägrar spela ett FPS på xboxen, så blir nog att återvända efter en datoruppgradering
Jag spelade mest med två vapen och mot bossar blev det BFG några gånger.
Vad jag saknar i dessa typ av spel är begränsningar när det gäller upgraderingarna.
Samlar man alla skatter på kartan på alla banor så kan du i princip uppgradera precis allt.
Jag vill snarare att man står mellan olika val typ, ska jag gå den här vägen och satsa på detta eller satsa på detta, så att spelet får ett omspelningsvärlde och en annan typ av spelstil beroende på de val man gör.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Jag spelade mest med två vapen och mot bossar blev det BFG några gånger.
Vad jag saknar i dessa typ av spel är begränsningar när det gäller upgraderingarna.
Samlar man alla skatter på kartan på alla banor så kan du i princip uppgradera precis allt.
Jag vill snarare att man står mellan olika val typ, ska jag gå den här vägen och satsa på detta eller satsa på detta, så att spelet får ett omspelningsvärlde och en annan typ av spelstil beroende på de val man gör.
Nu har jag inte spelat detta doom, men hur många olika spelstilar finns det ens? Är det inte bara ”ska jag kötta med A eller ska jag kötta med B”? Då kan man ju lika gärna få uppgradera allt bara
Jag gillade skölden, men, spelet har ingen riktig själ längre. Bara panga på det ena och det andra; detta gjorde man visserligen tidigare också, men det är något som fattas.
FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego
SUBSTACK: https://substack.com/@iegocentric
YOUTUBE: https://www.youtube.com/@walteriego
Uppskattar verkligen att Doom-serien vågade experimentera och hitta sin egen identitet för varje spel! De kunde absolut gjort ett nytt Doom 2016 utan större förändringar man vågade ändå testa.
Doom 2016 känns mest balanserad och är troligen det som flest uppskattar överlag. En riktigt stark reboot som lyckades modernisera serien utan att förlora känslan. Egentligen knäppt hur bra reboot detta är om man tänker på hur svårt det ändå är.
Eternal är min personliga favorit - ren adrenalin! Påminner ofta om Quake 3 med sitt tempo och arenor, och när fighterna kommer igång och man lär sig "dansen" är det magiskt. DLC1 är helt galen på bästa sätt. Känns som Dark Souls för FPS. Med Eternal lärde sig utvecklarna konsten att skapa dynamiska strider där alla vapen och snabba beslut spelar roll. Tror dock det är ett spel gjort för PC.
Dark Ages hamnar tyvärr sist för mig, med rätt stor marginal. Det känns nästan lite... konsoligt? Mindre vertikal rörelse, mer fokus på vad som händer framför dig och framförallt dessa gröna attacker man hela tiden ska fokusera på att deflektera. Striderna blir lite repetitiva och fienderna känns för lika varandra. I Eternal var varje fiende unik och påverkade spelstilen, vilket gjorde arenorna mer varierade. De kunde mixa upp varje arena på olika sätt men här känns det främst som man snabbt repeterar och tar sig igenom med samma taktik ... eller nästan ingen taktik. Även alla vapen känns sådär på något vis. Hittar nästan ingen favorit som känns sådär perfekt att använda som tidigare spel i serien hade.
Helt galet att springa nu också är ett aktivt val man gör! Visst, det finns toggle i settings, men spring borde väl vara standard i Doom? Mounts känns också onödiga för serien. Dock bra att glory kills är borta - de blev rätt störande över tid. Uppskattar dock alla settings där även spelet går att göra snabbare. Det hjälper en liten del.
Trots allt har serien en fantastiskt hög lägstanivå, och Doom gjorde FPS-genren rolig igen för mig. Ska även ge credit till hur bra spelmotorn funkat för alla spelen i serien. Det flyter på som smör och ser fantastiskt ut! 🎮
Uppskattar verkligen att Doom-serien vågade experimentera och hitta sin egen identitet för varje spel! De kunde absolut gjort ett nytt Doom 2016 utan större förändringar man vågade ändå testa.
Doom 2016 känns mest balanserad och är troligen det som flest uppskattar överlag. En riktigt stark reboot som lyckades modernisera serien utan att förlora känslan. Egentligen knäppt hur bra reboot detta är om man tänker på hur svårt det ändå är.
Eternal är min personliga favorit - ren adrenalin! Påminner ofta om Quake 3 med sitt tempo och arnor, och när fighterna kommer igång och man lär sig "dansen" är det magiskt. DLC1 är helt galen på bästa sätt. Känns som Dark Souls för FPS. Med Eternal lärde sig utvecklarna konsten att skapa dynamiska strider där alla vapen och snabba beslut spelar roll. Tror dock det är ett spel gjort för PC.
Dark Ages hamnar tyvärr sist för mig, med rätt stor marginal. Det känns nästan lite... konsoligt? Mindre vertikal rörelse, mer fokus på vad som händer framför dig och framförallt dessa gröna attacker man hela tiden ska fokusera på att deflektera. Striderna blir lite repetitiva och fienderna känns för lika varandra. I Eternal var varje fiende unik och påverkade spelstilen, vilket gjorde arenorna mer varierade. De kunde mixa upp varje arena på olika sätt men här känns det främst som man snabbt repeterar och tar sig igenom med samma taktik ... eller nästan ingen taktik. Även alla vapen känns sådär på något vis. Hittar nästan ingen favorit som känns sådär perfekt att använda som tidigare spel i serien hade.
Helt galet att springa nu också är ett aktivt val man gör! Visst, det finns toggle i settings, men spring borde väl vara standard i Doom? Mounts känns också onödiga för serien. Dock bra att glory kills är borta - de blev rätt störande över tid. Uppskattar dock alla settings där även spelet går att göra snabbare. Det hjälper en liten del.
Trots allt har serien en fantastiskt hög lägstanivå, och Doom gjorde FPS-genren rolig igen för mig. Ska även ge credit till hur bra spelmotorn funkat för alla spelen i serien. Det flyter på som smör och ser fantastiskt ut!🎮
Intressant ändå nu när jag ser dig bryta ned spelen så här. Doom 2016 är en bra reboot på just Doom. Eternal är ju mer nästan en reboot på Quake och Dark Ages är lite av en reboot på Hexen/Heretic med sitt medeltidstema. Sammtidigt så som alla tre har kvar Doom-DNA med Slayern, fienderna och allt det där.
Håller förövrigt med om Eternal. Jag hatade det först för jag förväntade mig mer Doom 2016 (som jag älskade). Men när man börjar spela så inser man att det är helt annorlunda. Tog mig ett bra tag att lära mig spelet och hur det skulle spelas, men fan vad tillfredställande det är när man lärt sig mekaniken. Vilka vapen som man ska använda på vad och hur fienderna ska tacklas. Det blir som ett stridspussel där man måste lösa problemen i en svärm av kulor. Det är svårt, utmanande men ack så roligt! Däremot hade jag svårt för DLC:t för jag tycker det blev lite väl svårt.
"Writer and Fighter"
Intressant ändå nu när jag ser dig bryta ned spelen så här. Doom 2016 är en bra reboot på just Doom. Eternal är ju mer nästan en reboot på Quake och Dark Ages är lite av en reboot på Hexen/Heretic med sitt medeltidstema. Sammtidigt så som alla tre har kvar Doom-DNA med Slayern, fienderna och allt det där.
Exakt! Jag tänkte nyligen att Dark Ages påminde mig om Quake 1 nånstans men Heretic / Hexen är mer slående!
Exakt! Jag tänkte nyligen att Dark Ages påminde mig om Quake 1 nånstans men Heretic / Hexen är mer slående!
Medeltidadelen kan ju härledas till Quake 1 också, det har du helt rätt i.
Det borde gå och göra ett gemensamt universum för alla spelen. Är ju inte helt orimligt att alla spelserier utspelar sig på helt olika planeter någonstans där ute i universumet.
"Writer and Fighter"