Bethesda antyder riktiga rymdresor i Starfield

Du har helt rätt att massan på Steam intersubjektivt har gett spelet mixed reviews och det är inget jag ifrågasätter. Det innebär att det inte finns en tydlig intersubjektiv konsensus om spelet. Att jag sedan inte ger särskilt mycket för just recensioner på Steam är något annat.

Fortfarande har objektivitet inget med saken att göra, att det görs ett subjektivt påstående om att något skulle vara sant, objektivt och dåligt. Vad betyder det ens? Rena rama rappakaljan som pekar på att språkförståelsen är bristande.

Om någon påstår att den intersubjektiva opinionen om Starfield är att spelet är dåligt så är jag öppen för diskussion, om någon som du själv påstår att spelet har fått intersubjektivt mixade recensioner på Steam så ifrågasätter jag det som sagt inte.
Smaken är som baken.

Starfield tycks vara en vattendelare och jag har inga problem med det. Mitt omdöme och många andra människors omdöme av Starfield kommer inte att förändras, oavsett om bilden är positiv eller negativt och det är helt okej.

Människor som är osäkra i sig själva (ofta förknippat med tonåren) faller kanske för grupptryck, vuxna mogna människor, not so much.

Jaså, jag tyckte känslan i vapnena och när man siktade var vrål skön och fighterna (speciellt i tyngdlöshet) var vrål läcker och super kul sitter med ett brett leende när jag pangar mig fram. Har inte spelat Tarkov men jag vet vad det är för spel, tycker inte att det ser så kul ut, inte min typ av spel. Men kanske testar det då vid något tillfälle om det ska vara så bra

Du påstår att rymdhopp är en fantasi, det är dock än så länge en vetenskapligt obesvarad fråga vilket innebär att det tillsvidare faller inom ramen för Sci-Fi.

Att ett massobjekt skulle kunna accelerera upp till hastigheter snabbare än ljusets hastighet i vakuum är en vetenskapligt besvarad fråga i vårt universum, det är inte möjligt.

Starfield utgår från och försöker simulera vårt universums fysikaliska lagar i mångt och mycket på ett tämligen framgångsrikt sätt. Vilket jag anser är uppfriskande, medan andra däribland du själv tycker att det är befriat på fantasi och jag håller med dig, det är relativt befriat från fantasi i jämförelse med andra mer fantasifulla spel befriade från våra fysikaliska lagar om rymdfärder. Det här är oerhört välkommet för mig som "human of science".
Nej en stor del av det vackra i Starfield och rymden är att det simulerar hur obetydligt liten ens karaktär faktiskt är i rymden. Det om något är känsla och inlevelse.

I ett annat fantiserat universum med andra naturlagar så kan hastigheterna också vara något annat och där vill du höra hemma, good for you. Jag och många andra vill spela Starfield utifrån spelets lagar. Är man dessutom som mig, så kan man gillar olika spel av olika skäl och tycka olika saker med människor som tycker andra saker utan att för den delen börja kategoriskt nedvärdera andra människors subjektiva upplevelser av spelkultur på ett ytterst juvenilt sätt.

Jag håller med om känslan i vapnen och striderna. Jag gillar också att explosionerna inte blir extrema Hollywoodexplosioner (eld överallt). Hade dock enskilda kulor dödat dig i lågatmosfärsmiljöer, så hade det ärligt talat blivit för jobbigt äkta. ^^

Du behöver inte tycka att Starfields spelbarhet i rymden är kul, det är helt okej, du har dessutom gott om andra rymdspel att spela. 🙂👍

Jag och flera andra med mig tycker att Starfields spelbarhet i rymden är riktigt roligt.

Jag blir lite nyfiken varför du lägger tid på att nedvärdera vår rätt till roligt och underhållande gameplay i Starfields "rymden", när du i stället skulle kunna lägga tiden på dina kuliga, fantasifulla och Sci-Fi-befriade rymdfärdsspel? 🤣🤣🤣

Nej, jag påstod inte att just du hävdade något om objektivitet. Du skrev dock ett någorlunda vettigt inlägg, så jag svarade på ditt inlägg.

Var och en har inte tillgång till vare sig världen eller fakta på något annat vis än genom subjektiva sinnesförnimmelser och den tillgången är dessutom ofullständig. Därför blir intersubjektiviteten ofta viktig, men inte avgörande, då fåren i flocken ofta just är fårskallar.

Fåren i flocken kan intersubjektivt vara överens om att det enbart finns svarta svanar genom sanna/falska rättfärdigade trosinsikter, herden har observerat svarta och vita svanar, kan herden avfärda att det finns andra svanar? "The problem of unconceived alternatives"

Du får gärna fortsätta ditt gripande ur luften i brist på något substansiellt att förmedla.
Jag vet inte om jag ska ta ditt med flera andras påståenden i era försök att hävda er som en komplimang eller en förolämpning.

Språkförbistringen bland många svenskar är något som diskuteras på olika plan och ChatGPT gör nog knappast det hela bättre. Smarta lurar har gjort människor dumma och ChatGPT berövar människan sina tankar, ord och språk.

Eller som Victor Klemperer uttryckte sina tankar i skrift:

Varje språk som får användas fritt kommer att tjäna alla mänskliga behov; det tjänar både förnuftet och känslan, det är både meddelande och samtal, monolog och bön, önskan, befallning och besvärjelse. LTI tjänar endast besvärjelsen. Vilket personligt eller offentligt område ämnet än gäller; nej, det stämmer inte, lika litet som LTI gör skillnad på skriftspråk och talspråk, skiljer det mellan privat och offentligt - allting är tal och allt är offentlighet. "Du är ingenting, ditt folk är allt", lyder en av dess paroller. Det betyder att du aldrig är ensam, aldrig bara med de dina, du är alltid sedd av ditt folk.
Därför vore det också vilseledande att säga att LTI på varje område uteslutande är inriktat på viljan. Ty den som riktar sig till viljan, riktar sig också till individen, även om han riktar sig till den av individer sammansatta allmänheten. LTI är helt inriktat på att beröva individen sitt individuella väsen, att avtrubba hans personlighet, att göra honom till en tanketom, viljelös del av en flock som drivs och hetsas åt ett visst håll, en atom i ett framrullande stenblock. LTI är massfanatismens språk. När LTI riktar sig till individen, och då inte bara till hans vilja, utan också till hans tänkande, i form av en lära, lär det ut metoder för att framkalla fanatism och massuggestion.

Ur den till svenska översatta LTI. Notizbuch eines Philologen (1975) av Victor Klemperer

Du kan byta ut ordet LTI (Lingua Tertii Imperii) mot
ChatGPT. Jag kommer aldrig använda ChatGPT eller dylikt frivilligt ty människan är en suverän subjektiv varelse med egna tankar, känslor, ord och språk, inte ett objekt.

Alla människor har att välja mellan att vara ett får i flocken eller en herde över sig själv. Vilken kommer du fortsättningsvis att vara?

Ja, jag nämner precis varför också om du läser lite mer noggrant och får i dig en kopp kaffe till, så att resonemanget för dig klarnar.
Du blandar äpplen och päron, medvetet eller omedvetet Endy.
Att hoppa är inte fysikaliskt uteslutet i vårt universum, skriver jag till dig och sipprar förbryllat vidare på mitt kaffe.

Det görs redan rymdresor i spelet, däremot görs inga överljus resor med grund i fantasy i spelet.
Att hoppa är inte samma sak om att accelerera ett massobjekt (skepp).

Däremot saknar jag faktiskt manuell landning och uppskjutning i Starfield.

Det är ingen som har påstått att rymdsimulationen måste stämma till 100% förutom att du påstår att någon påstått det. Tvärtom.

Chorus som är ett alldeles utmärkt spel har verkligen inte mer realistiska strider i rymden än Starfield. Att påstå det är att fara med osanning och villfarelser tyvärr.

Däremot har Chorus definitivt ett mer sammanhängande sätt att färdas i rymden i sann fantasy eller Hollywood anda, men det har inget med fysikalisk realism och "realistiskt" att göra.

Rent tekniskt prioriterar No Man's sky vissa saker och Starfield prioriterar andra saker, där båda ställs inför hårdvarubegränsningar och val, det är inget konstigt med det.
Du kan räkna på det själv, om du har förmågan, hur lång tid det skulle ta för ett skepp att resa exempelvis mellan Jorden och andra planeter i vårt solsystem, ta resan mellan Jorden och Mars till exempel. Lägg då till att Starfield har massvis av solsystem. Det tar sin beskärda tid.

Precis, Bethesda visade i förväg vad som gällde och människor var lyriska. Jag har redan No Man's Sky om jag vill spela som i No Man's Sky. Jag ville också ha ett Fallout/Skyrim i rymden och det fick vi med råge.

Vändningen runt Starfield kom när det stod klart att Starfield blev exklusivt under Microsoft, inte särskilt oväntat om du frågar mig.
Opinionsmässigt har det varit mycket negativ kritik mot de flesta av Microsoft uppköpta studios och spel med start efter uppköp eller annonsering av uppköp. Jag har vittnat om hur spelare, däribland vänner som varit supertaggade på just Starfield, i stället börja leta fel och ägna sig åt nitpicking. Nästan lite komiskt och rentav tragiskt.

Jag hoppas att de besvikna Playstation fans som går utan nya spel från Sony dag ut och dag in får Starfield med flera. Spelarna över flera format har redan fått många andra spel genom Microsofts strategi bestående av massiv produktion och lansering av spel.

PS
Nu blev jag taggad på att spela Starfield.

Det här håller jag 100% med om. Starfield är gjort av Fallout studion så det är väl inte så konstigt om spelet påminner mer om Fallout än vad det påminner om No Mans Sky? Och som du säger fanns det mycket information om spelet i förväg och jag vill till och med minnas att jag såg en ganska lång gameplay video där Todd berättade om vad vi hade att förvänta oss. Varför folk sedan satte sig med spelet och gapade över att det inte blev No Mans Sky 2 är märkligt. Ungefär som att man när The Last of Us kom skulle bli besviken över att spelet inte är ett nytt Resident Evil. Varför känns det som att folket bakom Uncharted har gjort The Last of Us? Det är väl ett zombie spel? Varför är det inte Resident Evil? Varför kan jag inte skjuta ner flygplan i Microsoft Flight Simulator 2024 det har jag ju kunnat göra i Ace Combat sedan 90-talet. Dåligt!

Ja, alltså det är lätt för många att ha orimliga förväntningar på spel, utvecklingsteam och hårdvara. Jag hade fortfarande orimliga förväntningar på spel runt lanseringen av Playstation 4 för kanske 12 år sedan. Fast jag antar att jag har mognat och förstått vilka begränsningar som finns med digital hårdvara.
(Där och då trodde jag att jag aldrig mer skulle köpa en Xbox, Playstation 4 gjorde så många saker rätt utom skituttaget på kontrollen, batteritiden och gummit på spakarna. Och nu väntar jag och många andra på att Sony ska anpassa PS Plus och släppa betydligt fler av de spelserier som vi gillar, så att Playstation känns mer relevant igen.)
Jag har inte förväntningar på spel längre, i stället betraktar jag och lyssnar på vad utvecklarna visar upp om sina spel. När jag väl sedan spelar spelet, så analyserar jag styrkorna och vad utvecklarna vill förmedla (det som får mig och andra att kanske vilja spela och uppleva spelet i fråga).

Det känns väldigt skönt att inte vara det där barnet som vill ha mammas mjölk, för att sedan skrika på mamma efter mjölk, när mamma i stället har lagat och serverat köttbullar. När mamma dessutom varit tydlig med att det serveras köttbullar i stället för mjölk, så äter jag och njuter av köttbullarna i stället för att kräva och förvänta mig, rentav börja bete mig hatiskt mot mamma, över min självbedragande och upphaussade förväntan på mjölk. Visst det må vara gott med mjölk, men köttbullar står på menyn.

Nu håller jag inte riktigt med om att rymdresandet är en snabbresemeny. Som Kalliban skriver så kan du både flyga runt planeter, hamna i strid och kommunikation med andra skepp, borda andra skepp och rymdstationer etcetera. Det jag saknade initialt är att kunna landa fritt på planeterna och att uppskjutning och landning hade gått att göra manuellt eller skippa. Uppskjutning och landning går som bekant att göra i No Man's Sky, men det spelet är oerhört tekniskt begränsat på många andra sätt i förhållande till Starfield, där begränsningar i hårdvara spelar in, vilket gör att utvecklare måste prioritera tid, budget och resurser.

Spelet är verkligen inte dött som tur är, då hade Bethesda gjort en Sony och Concord och det är inte Starfield i närheten av. Även om det finns många som påstår annat av olika skäl och kanske agendor.

Både No Man's Sky och Starfield har vuxit och växer i olika riktningar och det är roligt med variation tänker jag.

Snyggt resonemang. Spelutvecklare bidrar med en del av sig själva och sin kollektiva prägel på ett spel. Lite som att jag känner av vem som har gjort filmen när jag tittar på en film av Bergman, Bertolucci eller Fellini.

Nu har du allt fått något om bakfoten? Bethesda har släppt flera uppdateringar till Starfield, vilket har tillfört mycket och gör att spelet är hiskeligt underhållande att spela nu, och det finns gott om modifikationer tillgängliga inom communityn.

Gillar en människa Bethesdas spel, så är det väldigt sannolikt att samma människa gillar rollspelet Starfield.

Att du och någon annan siktar på stjärnorna och landar i grantopparna i er beskrivning av Starfield som en mod av Fallout 5, beror troligtvis på att ni inte har spelat särskilt mycket eller många timmar av spelet. Tidigare i diskussionen har det påtalats med stor och adekvat träffsäkerhet att Starfields intro är dess Akilleshäl. Tar då spelaren sig aldrig bortom introt, kanske för att det finns en rastlöshet eller på grund av en NPF-diagnos (inget ont om människor med NPF-diagnoser), så missar de också delarna av Starfield som är mästerligt utförda. Starfield är en så kallad slow starter, som växer och växer och växer till att bli alldeles, alldeles njutbart. Och som EmmaGah skrev ungefär, vapnen och striderna är väldigt underhållande. Lägg till dialogen och valen.

Auf wiedersehen! Ich muss jetzt Starfield spielen.
...