Diskutera – Dina värsta spelminnen

Battlefield 2042, nuff said.

Jag var kanske 10 eller 11 år när jag spelade RuneScape. Jag förstod inte riktigt spelet men hade kämpat hårt under flera helger på min begränsade datortid, som free2play spelare, för att smida Adamant gear. I mitt huvud betydde det att jag nästan var ostoppbar i wilderness.

Det jag inte visste var att vissa attacker var starkare mot olika typer av utrustning. Så efter månader av slit, när jag äntligen hade vad jag trodde var den bästa gearen, sprang jag ut för att ta ner andra spelare. Första motståndaren blev en trollkarl. Jag började slå, han kastade några få trollformler och jag dog direkt.

Totalt mörker för mig. Jag trodde ju att jag var superstark. Alla timmar, allt slit, och i verkligheten var jag ganska svag och hade inte en chans. Då började jag gråta.

2001, jag var 13 år och var hemma hos Danne.

Han hade ett mindre biljardbord som vi spelade på ibland. Den här gången gick det jättebra för mig, och det aset slår till bordet ned höften innan jag hinner slå ner sista bollen och säger "Ojdå, nu blev det oavgjort"

Fyfan.

Tja, det fanns en härlig tid som heter nittiotalet, då jag var ung och glad och hade köpt en sprillans ny PlayStation. Pengarna brände i fickan och de första spelen jag köpte var såå bra (Tomb Raider, Crash Bandicoot, BioHazard) så jag köpte nästan allt som kom ut, som en galning med betalkort och helt utan urskiljning. Ett av de allra lökigaste spelen jag tyvärr kan pengar på var "Apocalypse" med en o-skallig Bruce Willis på omslaget. Det var nog också det bästa med den skitkorven, dessvärre.

Finns väl många olika typer av dåliga minnen.

Typ när lillebrorsan lånade mitt Gamevoy och sparade över mitt Pokemon Blue med 150 samlade pokemons.

Det som nog ändå störde mig mest där och då var kanske PSN läckan 2011. Det var den tiden när polarna börjat sprida ut sig i landet för att plugga på olika universitet osv, så att ungås blev lite svårare. Men den helgen hade vi bokat in en spelhelg. Tror vi skulle spela Borderlands och CoD MW4 ihop för hela slanten. Sen ska vi logga in på fredag kväll och PSN ligger nere. Vilket gjorde att allt online spelande var stängt också.

När man blir vuxen är det ju svårare att lösa sådana spelhelger så besvikelsen var såklart stor. På gott och ont, med facit i hand mestadels ont, så föreslog någon att vi skulle lira League of Legends istället, och nu tusentals timmar nedsänkta i den cancersvulsten så är det bara att konstatera att mitt liv hade varit mycket bättre idag om vi lirat borderlands som planerat istället!

Har avskytt Mana-spelen ända sedan en sen julenatt för ~25 år sen då jag, två vänner och en back julmust skulle klara ut Secret of Mana. Slutade med att jag fick dödsfeber och yrsel och fick den briljanta idén att pulsa hem på en cykel mitt i den bottenlöst kolsvarta och blixthala vinternatten. Som tur var hade jag en vän som hjälpte mig hem, annars hade jag nog fryst ihjäl, Raskens style.

TACK SOM FAN Secret of Mana! Har aldrig rört ett Mana-spel ens med tång sen dess, associerar musiken till feberyra och dödsångest. 😅

Något som fortfarande irriterar mig är när jag lånade ut mitt svarta Gamecube som var i riktigt bra skick till en kompis. Jag tänkte inte på det på ett tag men när jag ville ha tillbaka det så åkte vi till en festlokal som hans jobb hade. Han hade alltså tagit med mitt Gamecube som hade varit i väldigt bra skick och lämnat det i den lokalen. Så konsolens lucka funkade inte längre, handkontrollerna var kletiga och spelen var repiga.
Detta gjorde att jag i princip sa upp bekantskapen med honom. Det känns så jävla respektlöst. Jag blir förbannad nu också bara jag tänker på det.
Det kanske inte var vad tråden handlar om men det var det första jag tänkte på.

För mig var detta spel en berg- och dalbana, starten var riktigt kass. Men nu det senaste när jag kört med en polare så har vi haft väldigt roligt, men det är väldigt "arkadigt" men gud så mycket underhållande saker det händer på slagfältet ibland (Vi försöker även låsa upp lite BF6 belöningar)

Diablo 4 är det absolut sämsta köp jag gjort spelmässigt, köpte dyraste versionen och tänkte "Kommer ändå spendera hundratals timmar på detta så det är det värt"

Uhhh.. fick kämpa mig igenom kampanjen i detta halv MMO skit dom skapat.

Har spelat Diablo 1,2,3 säkert ett par 1000 timmar men med Diablo 4 blev det bara några få timmar jag kämpade mig igenom.. Det gör ont än

Julafton -97. Kompisar har N64 med Super Mario och Zelda. Under granen ligger - vad jag är tvärsäker på - ett paket innehållandes min alldeles egna N64.

Det var ett SNES med Road Runner och Super Punch-Out.

Besvikelsen var total där och då…

… men jag hade för jävla kul med det när jag väl kommit över allt!

Diablo 3, värsta tänkbara uppföljaren och helt värdelöst arpg, därefter Diablo4 som visade sig vara en besvikelse(förbättringar sedan 3:an men herregud vad det saknade djup)

I högstadiet glömde jag mina PS1-minneskort på bussen.

Ehm... kanske inte är ett spelminne, men såväl ett data-minne åtminstone. I början av 2000-talet hade vi efterfest hos mig och såg på film via datorn. Datorn stod i ett annat rum än skärmen och samtidigt hade en av tjejerna stannat kvar vid datorn. Det var en shuttle och hade diverse värme-problem, således var chassi bortplockat.

Plötsligt fryser bilden till på filmen precis när det är som mrst spännande varpå tjejen vid datorn kommer ut och ber om utsäkt för att det ligger en grogg i datorn då gon råkat däcka varpå hennes glas ramlar på sidan av bordet där datorn stod.

Dagen efter satt jag med isopropanol och duttade typ hela moderkortet med en örontops. Skam den som ger sig, för fanstyget startade faktiskt upp igen efter det, vilket torde också vara mitt bästa dator-minne 😄

Civilization III

Jag hade när trean kom förmodligen hundratals timmar i Civ II. Var pepp som fan.

Efter en och en halv omgång gav jag upp, Besvikelsen var total. Frånsett lite snofsigare grafik så kändes det som om de hade börjat med civ II, tagit bort alla små detaljer som gjorde tvåan till ett mästerverk, lagt till ett korruptionssystem från helvetet, samt ordnat så att ens resurser, om man nu lyckades få dem innanför gränsen öht, tog slut fortare än man kan säga aftonbladet.

Avinstallerade eländet och återgick till Civ II

Breath of the wild. Alla hypade upp det, tyckte reviews såg bra ut men satan vad besviken jag blev. Är för mig personligen ett av de absolut tråkigaste spelen jag någonsin rört. Blev inte heller bättre av att switchen inte kunde leverera någon som helst form av stabil prestanda.

Ooffh! Jobbig läsning! Lärde mig detta den hårda vägen också.

Eftersom de flesta är så jäkla oaktsamma med både sina egna och andras prylar så var jag extremt restriktiv med att låna ut nåt om det inte var nån jag verkligen litade på och som själv höll sina egna spelgrejer i bra skick. Lätt hänt annars att man lånar ut nåt i nyskick och får tillbaks det i "bättre begagnat", eller att delar fattas osv osv. Höll på mycket att köpa/sälja via Ibazar/Tradera och då försvann ju typ halva värdet om spelkartonger var kvaddade osv.

Jag slet med Quake på Saturn i flera månader. Lyckades till slut komma till näst sista banan. Men sen var det stopp. Efter att ha pratat med support (på telefon, hade inte internet då, så var det för många på den tiden!) så fick jag veta att man inte kan spela sista banan när man kör på easy.

Max Payne till PS2. Hur kunde de få släppa ett spel i det skicket? Läste att det var Rockstar Canada som portade spelet. Hoppas de gjorde sig en hacka. Aldrig varit med om ett spel som haft så kass bilduppdatering. Ett moment som var på tid var hopplöst, så jag kunde inte varva skiten.

Jedi Survivor. Är detta verkligen ett spel till PS5 undrade jag ibland. När jag inte kunde spela vidare innan jag laddat ner ytterligare 100 GB så kände jag att det här skiter jag i. Hade inte kul ändå.

Jag lånade ut Sonic and knuckles till en polare, ni vet, det unika spelet som man kunde koppla ihop med andra Sonic-spel och ändra karaktär till Knuckles. Fick aldrig mer se röken av det spelet, men kartongen fick jag tillbaka och den var bucklig. Nu finns den att få tag i på tradera om man så vill.

Fick ett golf-spel till pc i julklapp år 2000, har inte ens öppnat spelförpackningen. Det har legat i en flyttkartong i över 20 år nu.

Helgen då Total War Rome 2 släpptes. Var så buggigt och oerhört simpelt med Spartans, ett par enheter med Phalanx kunde förstöra hela armér

Rome II. Lurendrejeriet från CA var riktigt grisigt.

Civ7 och det har jag inte ens spelat.

Har fortfarande Earthworm Jim 3D längst ner i en låda nånstans, som en påminnelse om att föregångarna inte garanterar en bra uppföljare.

När man som barn fick Majora's Mask till n64 på julafton, mådde lite dåligt efter all julmat och behövde vila. Då visade det sig att mina föräldrar hade missat ett paket från farmor och jag blev genast riktigt glad när det visade sig vara spelet jag önskat mig: Majora's Mask. Jag ville spela direkt (pain be damned). Men av någon anledning gick det inte att starta. Varför då, tänkte jag, alla andra spel funkade ju? Det visade sig att mina föräldrar/farförälder inte visste att det var ett av typ två spel som krävde att man köpte till extra RAM-minne expansionen. Och med julhelg samt långt till närmaste stad satt man där i typ en vecka och kunde inte spela det hetaste spelet det året. Bergodalbana av känslor den kvällen. Fruktansvärt bra spel när man äntligen fick spela det efter nyåret!

Kör Seiken Densetsu istället så ... är det inte samma sak?

Den där "trailern" innan ja. Jag har fortfarande svårt för rome 2, fastän det patchats en hel del.

Köpte ett golfspel för länge sedan där det följde med en golfboll med PGA märke.
Sparade bollen till en tävling verkligen taggad.
Utslaget hamnade i ett krondike (50 meter) med mycket vatten = borta
Jag som nästan aldrig gör stora misstag vid utslag.
Än idag undrar jag om det var en riktig golfboll som skulle spelas på bana.

Det som slår mig är att det är så sjukt många spel som man har glömt bort. Jag kan rycka till och säga ”Vänta, jag köpte ju det där!” och få ett svagt minne av att jag satt och spelade just det spelet.

Jag misstänker att jag skulle placera Mission: Impossible och Superman till Nintendo 64 här. Nintendo 64 hade verkligen en massa skit som har åldrats dåligt. Men tyvärr minns jag bara att spelen var skit men har inga tydliga minnen av själva spelandet.

När jag tog mig rätt långt i en starcraft tunering på dreamhack på dinosauriernas tid och min dator får bluescreen på dag 3 av typ 6. Därefter så fick jag monterspela tekken och försöka socialisera utan en dator på lanet. Det sög. Att behöva prata med människor face to face.

Också när jag spelade fallout 3 och jag var nära slutet och min inneboende lyckades radera samtliga save files.

När jag och polaren skulle spela WC2 på hans 486 och inser att HDD inte räcker utan att det saknas ca 8 mb när det bara finns operativsystemet kvar.