Gamecube fyller 24 år
Den 17 september fyllde Gamecube hela 24 år. Alltså nästa åt blir den en kvarts sekel.
Extremt underskattad konsol med så otroligt många bra spel
Luigis Mansion
Super Mario Sunshine
Super Smash Bros Melee
Phantasy Star Online
Papper Mario a thousand year door
Efternamn Darkness
The legend of Zelda the Wind Waker
The Legend of Zelda twilight princess
Viewtiful Joe
Pippin
Star fox adventures
Skiss of arcadia
Kirbys air ride
Pokemon Colloseum
Pokemon DX
Resident Evil
Resident Evil zero
Resident Evil 4
Så otroligt många bra spel, jag skulle kalla den världens bästa konsol.
Feta tillbehör som GBA Link och Gameboy Player
När gamecube släpptes var Super Mario Bros bara 16 år gammalt.
Vad är era bästa minne från konsolen?
Helt klart en av tidernas bästa konsoler, helt klart den bekvämaste handkontrollen i alla fall och sista gången Nintendo hade ett intressant stationärt alternativ till konkurrenterna. Minns att jag blev helt golvad av grafiken i Rogue Squadron II, håller än idag även om det är lite lågupplöst. Galet vad mycket tid som lades på att jaga demostationer i diverse butiker för att kunna lägga oförskämt mycket tid på att spränga Dödsstjärnan. Super Monkey Ball var även det fantastiskt, Monkey Target håller än idag som tidsfördriv (dock genom remastern på PC). Även Animal Crossing är värt att nämna som en odödlig klassiker.
Håller med om att det var en underskattad konsol. Otroligt många minnen från den tiden med Gamecubes bibliotek. Tyckte Mario Sunshine fick mycket skit medan jag hade otroligt roligt med spelet och som ni skriver med Rouge Squadron 2 och dess grafik som var helt fantastisk. Sen med Metroid Prime, att få se allt i 3D och det funkade riktigt bra med allt från plattformandet till lock-on och musik som håller högsta klass.
Den var så cool, den lilla lila kuben med handtag. Hade aldrig sett nåt sånt förut. Det mest anmärkningsvärda var att ett nytt Resident Evil släpptes till Nintendo först, och inte till Playstation. Och det var väl första Nintendo-konsolen som använde skivor istället för kassetter. Skivorna var så små och söta
Jag köpte en GameCube ganska så sent, bara ett halvår innan Wii släpptes. Då kostade den 699kr hos Webhallen, sprillans ny, billigaste konsolen jag har köpt. Det blev Metroid Prime 1&2, diverse Zelda, Skies of Arcadia, Tales of Symphonia och Eternal Darkness på den. Och lite till.
Ångrar lite att jag aldrig köpte F-Zero GX till den, kanske borde ta tag i det.
Mmm, min favoritkonsol från uppväxten! Den perfekta kontrollen också. Så skön och perfekt hur den smälter in i ens händer. Ännu bättre blev det med trådlösa Wavebird-varianten som gjorde det enklare att spela där soffan var en bit från tv:n utanför pojkrummet. Grymma spel också som håller än idag!
Trevlig liten konsol. Minns det som igår när man var med far och bror i Luleå och köpte den, och hur den såg miniatyriserad ut när den plockades upp ur förpackningen i bilen (brorsan köpte istället Xbox). Favoritspelen var Resident Evil Remake, Eternal Darkness, Resident Evil 4. GC var verkligen urstark som skräckspels konsol tack vare Nintendos samarbete med Capcom under de åren.
Mycket trevlig konsol! Hade ett par rejäla tiopoängare men överskuggades (precis som allt annat) av den maffiga PS2 som fullkomligt körde över spelbranschen som en ångvält under den där perioden. Men Nintendos förstapartsspel var, som vanligt, on point!
Missade helt både Playstation och Playstation 2, och tror det är på den vägen jag aldrig riktigt fastnad för Playstation-formatet senare heller även om jag haft två av dess konsoler.
Efternamn Darkness
Vad är era bästa minne från konsolen?
<Uppladdad bildlänk>
Efternamn Darkness är inget dåligt spel!
Jag har en del positiva minnen av Gamecube. Jag köpte konsolen för Resident Evil 4, då kostade den 600 kr och var förstås på slutet av sitt liv. Sedan var Super Monkey Ball fantastiskt, och Starfox Adventures var sådär bedårande vackert. Men när jag återbesökte konsolen i somras och lirade Super Mario Sunshine, Billy Hatcher and the Giant Egg, Eternal Darkness, Luigi's Mansion och Geist påmindes jag om att allt inte var fantastiskt.
Där och då tyckte jag att Gamecube kändes lite fattig. Ingen hårddisk, inte mycket till online. I dag uppskattar jag Gamecube för dess enkelhet, och min 20 år gamla konsol känns hur fräsch som helst.
Efternamn Darkness är inget dåligt spel!
Ny telefon som autocorrectar allt fel, riktigt vidrigt påfund 😐
Ny telefon som autocorrectar allt fel, riktigt vidrigt påfund 😐
Men också en källa till viss glädje.
Fantastisk konsol med grymma spel! Minns att jag var golvad över grafiken i Super Smash Bros Melee och Resident Evil remaken. Zelda Wind Waker var helt otroligt
Jisses, tiden går fort 😅
Första konsolen jag betalade för "själv"(sparade veckopengar+julbonus)
900kr på Elgiganten(hyfsat nyöppnat här då!) under mellandagsrean - inkl. Metroid Prime(!)
Köade kanske 20 minuter, sen var vintern räddad 🥳
Låt det sjunka in - 900 kr. För en ny konsol PLUS ett relativt nytt spel som normalt kostade vad, 600kr då?
Den finns kvar vid TVn än, Den fungerar finfint (i princip som ny), kontrollen är nött men fungerar bra än.
2 minneskort & en bunt med spel som fungerar än.
Bland de, "Collector's Edition" av OOT+Majoras Mask (+ Zelda 1 & 2) som jag fick för ynka 50kr genom Nintendo-klubben.
Jag vill inte säga "det var bättre förr", men...
det var annorlunda tider 😅
Jag älskade GameCube.
Fann Microsofts blåskärmsintågande in i spelvärlden rätt bedrövligt (av principiella skäl) och PlayStation 2 som ett nedköp efter Dreamcast (inget online, inget DLC, inga fyra handkontroller, jobbiga PAL-konverteringar, ingen VGA) så Nintendos GameCube (åtminstone efter Metroid Prime) var mitt återkommande argument för vad spelande kunde vara om utvecklare bara engagerade sig mer i presentation. Att 60 bilder i sekunden var bättre än 30, att v-sync var gravt viktigt och så vidare. Metroid Prime kändes lite som det absolut främsta exemplet på hur otroligt bra saker kunde bli om man bara brydde sig mycket om hur mjukvaran man kodade presterade.
Och vi spelade massor med Super Smash Bros Melée, Mario Kart: Double Dash. The Wind Waker var en estetisk fortsättning på cel-shadingen som Sega banade väg för på allvar med exempelvis Jet Set Radio. F-Zero GX, menar, seriöst. Kändes som framtiden kom på besök i nutiden.
Men det var för mig rätt jobbigt att äga en GameCube, för sett till de multiplattformsspel som anlände till konsolen så var det inte jättemycket som lockade mig. Dessutom var den typen av utbud helt sanslöst mycket mer omfattande till Xbox och PlayStation 2 och jag vet inte hur många gånger jag hatade det faktum att spel som hade funkat tekniskt sett hur bra som helst på GameCube förblev låsta till sämre hårdvara (PlayStation 2) och/eller en konkurrent jag av princip inte gillade (Microsoft).
Störde mig dessutom otroligt mycket på hur en majoritet av de spelbutiker jag besökte frekvent var väldigt snabba på att knuffa in GameCube i något mörkt hörn så att exponeringen av konsolen sjönk rejält. Det kändes lite som att Nintendo var på väg att försvinna bort någonstans där jag aldrig trott de skulle hamna... i ett sammanhang av irrelevans.
Dessutom hade jag inte direkt något lyckat försök att börja grotta ned mig i utbudet. Eternal Darkness som så många hyllade klickade inte riktigt med mig. Segas konceptuellt intressanta plattformsförsök Billy Hatcher and the Giant Egg gjorde mig besviken då kamera och kontroll inte alls levde upp till mina förhoppningar. Wave Race: Blue Storm saknade något som Wave Race 64 hade. Super Mario Sunshine fattade jag inte alls. Luigi's Mansions presentation levde inte upp till mina förväntningar på ett Nintendo-spel och jag tröttnade någon timme in. Capcoms Viewtiful Joe var toksnyggt och kul fram till en punkt i spelet då svårighetsgraden ballade ur totalt. Jag saknade Japanska rollspel och Skies of Arcadia gjorde sig bättre på Dreamcast där jag redan spelat det. Saknade racingspel i klass med Burnout 3. Doshin the Giant var en snoozefest av rang. P.N.03 var en audiovisuell tripp som var rätt monoton och trist att spela.
Så jag lade ned mitt projekt. Blev så gravt underväldigad av utbudet att jag helt tappade passionen, och det kändes lite som att jag under flera år försökt övertala mig själv om att allt var så mycket bättre än vad faktiskt var gällande.
Idag känns det lite lättare att se på det hela med nyktra ögon.
Jag älskar GameCube som konsol. Tycker dock att Nintendos egna utbud var bland det ojämnare de levererat sett till valfri av deras stationära konsoler över åren. Saknar ett riktigt fett Mario-spel. Tredjepart fanns där, men mest som ett smakprov sett till vad de erbjöd på andra konsoler... de var otroligt försiktiga med att tillskriva spel GameCube-exklusivitet och flera av GameCube-spelen letade sig relativt snabbt vidare till andra konsoler. Handkontrollen låg aldrig riktigt bra i mina händer, dessutom kändes knappuppsättningen rörig och lite väl udda för vissa genrer. Tycker de små japanska fodralen till spelen är supercharmiga, önskar de hade fått följa med till väst. Tycker absolut inte att konsolen är underskattad, snarare är jag rätt förvånad över hur otroligt ÄLSKAD den kommit att bli över åren med hänsyn till hur åsidosatt den faktiskt var när den huserade på marknaden. Känns lite som att många helt glömt bort den backlash som kom när Metroid Prime utannonserades och det blev klart att det skulle gå fps... eller hur otroligt mycket hat som riktades mot The Wind Waker för dess barsnliga inramning (speciellt efter Space World Expo-demon av hur ett vuxet mörkt Zelda kunde komma att se ut).
I en alternativ verklighet hade GameCube fått ett mycket mer intressant tredjepartsutbud. Nintendo själva hade lyckats göra det egna utbudet jämnare kvalitetsmässigt (jämför med Nintendo 64 och Wii U, exempelvis). Menar, allt som släpptes till PS2 hade kunnat släppas till GameCube fast där presterat bättre då hårdvaran kunde kräma ur mer (och samma gäller naturligtvis även Xbox).
Med det sagt: Sett till hur många spel folk överlag köpte under en konsolgeneration vid denna tidpunkt (inte många alls) fanns det såklart så det räckte och blev över med kvalitativa och relevanta titlar till GameCube. Det största problemet var, och förblir, när konsolen ställs öga mot öga med den samtida konkurrensen.
Får lite samma känsla med GameCube som med Nintendo 64... samma lilla skara med spel räknas upp som klassiker och fantastiska upplevelser, om och om igen. Det dyker liksom aldrig upp något nytt, något folk verkar ha missat.
Jag älskade GameCube.
Fann Microsofts blåskärmsintågande in i spelvärlden rätt bedrövligt (av principiella skäl) och PlayStation 2 som ett nedköp efter Dreamcast (inget online, inget DLC, inga fyra handkontroller, jobbiga PAL-konverteringar, ingen VGA) så Nintendos GameCube (åtminstone efter Metroid Prime) var mitt återkommande argument för vad spelande kunde vara om utvecklare bara engagerade sig mer i presentation. Att 60 bilder i sekunden var bättre än 30, att v-sync var gravt viktigt och så vidare. Metroid Prime kändes lite som det absolut främsta exemplet på hur otroligt bra saker kunde bli om man bara brydde sig mycket om hur mjukvaran man kodade presterade.
Och vi spelade massor med Super Smash Bros Melée, Mario Kart: Double Dash. The Wind Waker var en estetisk fortsättning på cel-shadingen som Sega banade väg för på allvar med exempelvis Jet Set Radio. F-Zero GX, menar, seriöst. Kändes som framtiden kom på besök i nutiden.
Men det var för mig rätt jobbigt att äga en GameCube, för sett till de multiplattformsspel som anlände till konsolen så var det inte jättemycket som lockade mig. Dessutom var den typen av utbud helt sanslöst mycket mer omfattande till Xbox och PlayStation 2 och jag vet inte hur många gånger jag hatade det faktum att spel som hade funkat tekniskt sett hur bra som helst på GameCube förblev låsta till sämre hårdvara (PlayStation 2) och/eller en konkurrent jag av princip inte gillade (Microsoft).
Störde mig dessutom otroligt mycket på hur en majoritet av de spelbutiker jag besökte frekvent var väldigt snabba på att knuffa in GameCube i något mörkt hörn så att exponeringen av konsolen sjönk rejält. Det kändes lite som att Nintendo var på väg att försvinna bort någonstans där jag aldrig trott de skulle hamna... i ett sammanhang av irrelevans.
Själv tyckte jag Nintendos egna spel var så otroligt mycket bättre är allt som släpptes till PS2 och Xbox så brydde mig typ inte om 3e part. Även fast jag hade xbox och ps2 med så stod dessa mest och dammade
Vi har ju en Gamecube, som jag köpte nån extra bra kabel till, men riktigt bra blev det ju egentligen när man körde spelen på en moddad Wii och fick ut 480p. Vi har kört de flesta av våra Gamecube-spel på Wii. Super Mario Sunshine är ett av spelen barnen spelade mest, och först, idag känns det kanske daterat (och det finns väl även till Switch) men det är klassisk Nintendo för mig.
24 år sedan jag och farsan stod utanför Game i Täby Centrum vid midnatt. Det var tider, det. Fortfarande min favoritkonsol tror jag, hade så galet mycket kul med dammsugande av spöken, Melee, F-Zero GX (uppföljare plz), MGS Twin Snakes... DOUBLE DASH!
Men det mest magiska för mig med kuben var nog ändå när jag fick Tales of Symphonia i julklapp 2004. Jag hade redan då spelat igenom Phantasia, Destiny och Eternia flera gånger och att få ett sprillans Tales var otroligt.
Real yakuza use a gamepad.
Jag missade helt Gamecube eran (gick från N64 till Wii).
Ser fram emot att kunna spela Gamecube spelen via Nintendo Classics på Switch 2 framöver.
Du köpte aldrig några spel till Gamecube och spelade sen dessa på din Wii?
Du köpte aldrig några spel till Gamecube och spelade sen dessa på din Wii?
Heh, nej inte ens det faktiskt. Det fanns tillräckligt med nya Wii spel för mitt behov på den tiden.
Det enda Gamecube spel jag köpt och spelat är nog Wind Waker remaken till Wii U.
Men nu ser jag fram emot att kunna spela det bästa av de jag missat via NSO, utbudet är skralt än så länge men det lär fyllas på bra framöver.
Köpte min i en av de lokala elbutikerna en bit in på 2000-talet, vill minnas att det var SIBA. Fick med Zelda-samlingen men ville mest åt kuben för Roque Squadron-spelen (Star Wars). Spelade inte så mycket som jag hade planerat, delvis pga att jag aldrig gillade handkontrollen. Allt hamnade ganska fort i en låda i källarförrådet till förmån för Xboxen. Såldes i det fina skick allting var på Tradera runt 15 år senare...