Medlem
Tales of Arise

Jag spelade mer JRPG tidigare. Playstation-eran förgylldes av bland andra Final Fantasy, men intresset svalnade och västerländska diton tog över min hårddisk. Därmed inte sagt att jag helt ratar genren. Ni No Kuni 2 var en fin upplevelse, och Final Fantasy 12 tyckte jag mycket om. Även om Divinity: Original Sin 2 och Wasteland 3 intresserat mig betydligt mer de senaste åren har jag alltid stått där i skuggorna och observerat er Japanfantaster och önskat att jag var en i gänget. Så hur passar Tales of Arise en smygjapan som mig?

Spelvärlden och karaktärerna

Två viktiga punkter om du vill berätta en bra RPG-historia måste väl ändå vara spelvärlden och karaktärerna som befolkar den? Karaktärerna i japanska RPGn har alltid känts lite hit-and-miss för mig. Fantastiska Balthier och Fran i FF12 har varvats med gnälliga och osannolika sexåringar som ska rädda världen. Alla protagonisterna i Arise griper tag i mig från första stund. Visst kan det kännas lite kliché i början att Alphen har minnesförlust och mystiska Shionne inte vill berätta om sig själv, men deras relation och historia utvecklas i precis lagom takt för att det inte ska bli tråkigt. Även de sekundära protagonisterna som ansluter senare har något att tillföra och har hemligheter och motiv som långsamt avslöjas under resans gång. Att slå läger, laga mat och se de korta valfria scenerna där Alphen pratar med de andra gör att jag lär mig mer om deras bakgrund och utvecklar deras relationer. Det jag däremot saknar i gruppdynamiken är konflikter. Kamratskap och förståelse i all ära, men sex personer med så olika bakgrunder och drivkrafter borde väl ändå hamna på kollisionskurs med varandra ibland? Alla blir snabbt bästa kompisar och det är faktiskt väldigt tråkigt att det är rosenskimmer hela tiden.

Spelvärlden då? Det finns en del att utforska, men de flesta områden man får besöka är ganska linjära. Det är varierat men känns tyvärr inte speciellt levande. Såväl miljöer som NPC:er är väldigt statiska. Ingen verkar ha varken hobby eller jobb för alla står helt still på samma ställe hela tiden på ett sätt som känns halvfärdigt. Små saker som att karaktär går runt, pratar med varandra eller gör något annat ger liv till spelvärldar och får de att kännas mindre som kulisser och mer som riktiga platser. Här misslyckas Arise dessvärre. Omgivningarna ser åtminstone bra ut, och som jag skrev tidigare är variationen stor. Vissa saker känns väldigt ogenomtänkta, som att jag hittar vilda tomater på den frusna tundran där det varit natt i trehundra år, men det kanske är fel att fokusera på realistisk logik i ett spel med magi och stora monster.

Det som intresserar mig mest med spelvärlden är istället dess historia, och det önskar jag att man lagt lite mer tid på. Det kan tyckas logiskt att ett folk som levt förslavade i trehundra år glömt mycket av sin egen bakgrund, men muntliga historier och sägner borde ändå överlevt och hade kunnat förstärka spelvärldens identitet. Side quests hade kunnat användas för att ge oss en bild av världen som fanns innan slaveriet genom att berätta små historier, men nu är side quests istället av den lataste sorten – ”döda det här monstret” eller ”samla de här ingredienserna” är i princip de enda sidouppdragen som finns i spelet, och det är verkligen under all kritik.

Fight, fight, fight!

Kaos! Mitt i allt detta ska jag försöka se vad som händer.

Striderna är det bästa med spelet enligt mig. Mest har jag spelat med Alphen som kan ladda upp kraftfulla närstridsattacker på bekostnad av sin egen hälsa, och Rinwell som håller sig på avstånd och använder vind- och vattenmagi. De sex karaktärerna skiljer sig åt en hel del så det borde finnas något för alla. Det är riktigt kul att testa sig fram och försöka hitta en kombination av attacker som passar mig och även om fienderna man möter inte har jättemycket variation så har jag kul hela tiden. Mitt enda klagomål är att striderna ibland blir lite för spektakulära för sitt eget bästa. Längre in i spelet blir attackerna större och längre, och när Rinwell kastar en vattenmagi, samtidigt som Alphen fyller slagfältet med eld, Shionne lyser upp marken med sitt helande och Dohalim skapar vindeffekter med sin långa stav går det knappt att se vad som händer. Och mitt i det kaoset ska jag försöka se vad fienden gör för att tajma duckandet. Då känns spelet lite för flashigt för sitt eget bästa.

Utrustning och vapen då? Rustningar du hittar är i princip alltid bättre än den du har på alla punkter. Det finns tre defensiva stats som påverkas av rustningen, och jag tror aldrig jag hamnade i ett läge när jag var tvungen att välja mellan två stycken som hade olika för och nackdelar. Det var alltid direkta uppgraderingar. Vapen var nästan samma sak, men vissa vapen förstärker attacker av ett visst element så där fanns åtminstone den faktorn att väga in i beslutet. Accessories däremot är en annan femma. De har en grundegenskap som alltid är samma och passar olika spelstilar olika bra, men de har också upp till fem olika egenskaper som kan vara slumpade så här gäller det att försöka hitta en som passar varje karaktär.

Slutsats

Jag har spelat Tales of Arise nu i cirka 80 timmar och har haft riktigt roligt från början till slut. Huvudstoryn, karaktärerna och striderna är så pass bra att jag hela tiden vill fortsätta trots sprickorna som ibland syns lite väl tydligt i fasaden.

Tales of Arise
3
Bra
+
Storyn
+
Huvudkaraktärerna
+
Riktigt kul strider...
-
… som ibland blir lite för flashiga
-
Fåniga outfits som inte passar stämningen
-
Värdelösa sidouppdrag
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Bra recension! Håller med om i princip alla punkter.
För mig var spelet 4/5 och mitt andra JRPG (efter FF7 Remake)

Medlem

lirade min playthru runt 100 timmar på första och det var fantastiskt tyckte jag som fan av tales spelen, men jag håller med om att lite mer konflikt i mellan karaktärerna kunde varit skoj, där gillar jag Vesperia väldigt mycket tack vare att Yuri i det spelet är så anti hjälte ibland. Håller också med om att kostymerna kunde varit bättre lite för mycket byta av färg på samma kostymer och att några av dom passar absolut inte in. Skulle gärna vilja se lite fler vilket säkert kommer i något DLC eller dylikt under detta år. Och sist ja det kunde funnits lite mer intressanta sidouppdrag. Jag gillar när spel av typ RPG inte visar varje sidoquest också där det finns sådana där sidoquest som ger jätte bra vapen eller moves men det krävs att man måste göra vissa saker. Det gör för mig att man som community kan prata om dessa saker och komma fram till dessa hemligheter och man får sådana där mysiga pratstunder med folk om hur och vad dom kanske hittar och inte hittade igenom sin spelgenomgång och vem vet ge tips till folk om hur dom kan göra för att få dessa moves eller så som är grymma.

Tack för trevlig läsning.

Flakmonkey

Håller med dig förutom striderna, jag tycket verkligen inte de var så underhållande efter ett tag. Men det är nog högst personlinge, de var kul till en början men sen kändes det mest som att jag bara satt och tryckte utan att jag behövde bry mig så mycket. Så då slår jag på auto där karaktärerna sköter sig själv men man får hoppa in och agera ibland. Såhär efteråt så tycker jag dock inte att det tog något från upplevelsen på det stora hela då det var karaktärerna och handlingen som jag fastnade för.

Medlem

Tillräckligt fängslande spel så man orkar ta sig igenom storyn iaf.

Medlem
Skrivet av Ronzem:

Bra recension! Håller med om i princip alla punkter.
För mig var spelet 4/5 och mitt andra JRPG (efter FF7 Remake)

Tack. Kul att du också gillade Arise.

Medlem
Skrivet av Natrium:

Tack för trevlig läsning.

Tack själv för att du läste.

Skrivet av Natrium:

Håller också med om att kostymerna kunde varit bättre lite för mycket byta av färg på samma kostymer och att några av dom passar absolut inte in.

Det som störde mig mest var de där fåniga accessoarerna man kan ge sina karaktärer. Skämtglasögon och stora ugglor som en hatt mitt på huvudet? Det har väl funnits i tidigare Tales också, men det kändes riktigt opassande.

Medlem

Bra recension! Håller med om det mesta. Jag lade ganska precis 70 timmar på att ta platinum och hade riktigt kul, definitivt ett kliv upp för serien (som annars har gått lite på tomgång sista årtiondet). Jag hade velat se mer minnesvärda sidequests och fler cameos i post-game.

Sen är det fanimej kriminellt att ett spel med sådan unik grafikstil inte har HDR.


H-How can she slap, kupo!?

Skribent

Tycker inte riktigt det höll ihop hela vägen, sista 10 h kände jag att jag bara ville spelet skulle ta slut. Dock väldigt snyggt och mysigt på sina ställen. Jag saknar dock att utrustningen inte syns på karaktärerna, men så är det ju i alla Tales-spel. Min favorit av dem är fortfarande Berseria tätt följat av Vesperia.

Bra recension för övrigt


"Writer and Fighter"

Medlem

Jag älskade detta spel. Var 2021s bästa spel ihop med Ratchet och Clank i min värld. Storyn är en klar femma. Lite ruffigt i kanterna men annars toppen.

Medlem

ca 17h in och tankarna just nu är , stridssystemet är okej , storyn och karaktärerna är dåliga , så hoppas det blir bättre !

1
Skriv svar