Årets syndabock

Det här är listans enda utmärkelse som, tyvärr, inte var särskilt överraskande. För det verkar vara ett evigt problem i svensk gammelmedia att komma till rätta med synen på det här med spel i alla dess former. Diskrepansen mellan vad spel faktiskt är, hur de spelas, vad de innehåller och vem som spelar – och hur spelandet tenderar att beskrivas i gammelmedia fortsätter att vara stor. Sakta men säkert kan man märka en viss avmattning i onyanserad kritik, men trots det har spel under året inte bara hunnit beskyllas för att orsaka våld, det har också kallats för heroin och en av orsakerna till den svenska skolans dåliga resultat. Och när Battlefield 4 hade premiär var det flera som drog fram det gamla, enormt nötta kortet "är det inte hemskt med krigsspel som ser så verkliga ut".

Spel orsakar fysiskt våld och dåliga skolbetyg, tycks gammelmedia alltjämt tänka.

Jag efterlyser inte att alla ska älska spel. Jag påstår inte att precis allt med spel är bra. Jag menar inte att spelandet aldrig kan ha negativa konsekvenser.

Vad jag efterlyser är bara sans och vett – och att spel ska få vara precis vad det är, ungefär som film, musik och litteratur.

Så, Årets syndabock går föga överraskande till spelen och spelandet.

Årets spelperson

En annan sak jag kommer minnas 2013 för är kvinnorna. För säga vad man vill – det här var året då kvinnorna klev fram och tog plats i spelvärlden. Det har bråkats om och hatats mot många av dem på ett sätt som lätt kan göra en både dyster och förtvivlad; men alldeles oavsett står de där, kvinnorna som spelar spel, som är bra på spel, som tycker massa om spel och som vill ta plats i spelvärlden.

Jag tycker det är väldigt bra. Jag tycker de ska ta mer plats. Chocken en del män och pojkar verkar känna över detta skulle kunnat vara humoristisk, om det inte var för att de ofta reagerar med sådant starkt hat och sexism mot kvinnorna. Men allvarligt grabbar, trodde ni på riktigt att inte tjejer spelade spel? Är ni verkligen, på riktigt, förvånade? Och tycker ni att det är orimligt att de inte vill förminskas till ett kön på spelforum eller när de spelar online?

Jane Jensen är 50, kvinna, spelskapare, har gjort Gabriel Knight och gör Moebius.

Tyck vad du vill, klockan vrids inte tillbaka. Kvinnorna har alltid funnits i spelvärlden, men de har inte blivit sedda, inte erkända och inte tillåtits ta plats. Efter alla dessa år av total manlig, grabbig, pojkaktig dominans är nu kvinnorna här – för att stanna. Jag är övertygad om att de allra flesta män tycker det är bra, att många till och med längtat efter det. Tyvärr sätts trenden oftast av den minoritet bakåtsträvande och högröstade spelmän som gapar högst i kommentarer på nätet; därför få vi också lätt känslan att hela spelvärlden är motståndare till kvinnor som skriver om spel, pratar om spel, spelar spel, tävlar i spel eller gör spel.

Men det är inte sanningen.

Sanningen är däremot att spelvärldens störigaste gaphalsar hatar kvinnor – och deras ljud färgar hela bilden av spelvärlden, av dig och mig som bara älskar spel och bryr oss om spelen.

Det är en sak jag avskyr – att dessa män, grabbar och pojkar ska färga bilden av mig som man som älskar spel. För det förlåter jag er inte och jag har noll medkänsla eller förståelse för ert beteende.

Kim Swift ledde teamet bakom Portal och har gjort Quantum Conundrum.

Och alla ni män, grabbar och pojkar som tycker som jag i de här sakerna, alltså nästan alla som läser detta: Jag tycker ni ska låta 2014 bli året då ni på något sätt, när tillfälle bjuds, tar bladet från munnen och säger vad ni tycker. När ni läser en kvinnohatare spy galla i en kommentar, säg emot. När någon uttrycker sig förnedrande mot en tjej online i ett spel, säg emot.

Kvinnor behöver inte behandlas med silkesvantar, särbehandlas eller ges extra fördelar i spelvärlden; allt de behöver är att slippa männens fördomar, trakasserier, sexism och att angripas på grund av sitt kön. Ska det vara så himla komplicerat?

För mig är alltså vinnaren av Årets spelperson utan konkurrens spelkvinnan. En och allihop.