Du har köpt ett nytt storspel, och efter att ha kört det är du… besviken. Det känns spännande som en vinst varje gång-lott. Urvattnat och förutsägbart, noll innovation.

"Spännande som en vinst varje gång-lott"

Det är ju så i dag: trippel A-spel chansar helst inte. Orsaken är lika gråtrist som tydlig: den som investerar hundratals miljoner i ett projekt vill gärna ha betalt för sina satsningar, och då är det klart att den säkra vägen lockar. Lika givet är att de här spelen görs av företag vars övergripande mål är att tjäna pengar. Inget fel i det, men det kan ju betyda att annat än innovation prioriteras högst. Eftersom säljlistor toppas av idel kända namn – Fifa, Call of Duty, Mario Kart, GTA, Zelda – är det dessa speltyper det satsas på. Och de är ärligt talat inga fanbärare för nytänk. Längre.

Att de var det förr hänger ihop med att spel är en ung underhållningsform som fortfarande håller på att mogna. Det påminner om filmen för 100 år sen, när filmskapare som Chaplin, Stiller, Sjöström och Griffith revolutionerade mediet gång på gång. Med det etablerades regler och konventioner som än i dag ligger till grund för hur film görs.

1920-talets film var som 1990-talets spel. (Foto: SF)

Det är inte helt olikt hur spelmediet fungerade under 80-, 90- och 00-talen, en period när utvecklingen gick obegripligt snabbt. Snabb teknisk utveckling var en starkt bidragande orsak, men minst lika viktigt var att det inte fanns standarder för hur saker som kontroller, AI, berättande, multiplayer och mycket annat skulle fungera.

Ta Tomb Raider. För en av många milstolpar från märkesåret 1996 dröjde det bara något år innan dess kontroller var passé. Jag testade det härom året – ospelbart är att ta i, men det ska till mycket nostalgi för att kalla det kul. Vilket alltså beror på att branschen hittat nya och bättre sätt att göra spel på, och när tillräckligt bra grejer kommits på blir de riktmären som andra följer. För dagens spel finns färdiga mallar för alla de här grundläggande sakerna, och därför känns framför allt de stora spelen sällan nyskapande.

Det här låter ju förintande trist, som om hela vår älskade underhållningsform upphört att vara påhittig. Men lugn, det är långtifrån så illa. Det finns hur mycket kreativitet, innovation och skaparlust som helst kvar att upptäcka, så länge man letar på andra ställen än i bästsäljarlistorna. Ett par exempel från det senaste året är Pentiment, Dave the Diver, Hi-Fi Rush, Wartales, Under the Waves, Bramble, Atomic Heart…

Trött på upprepning? Spela Dave the Diver.

För dagens film funkar ju ungefär likadant: superhjältefilmer i parti och minut, men likväl finns tonvis med mer experimentella grejer att ta del av. Fast du får kanske leta någon annanstans än i Filmstadens största salonger.

På samma sätt krävs det mer av dig för att hitta mindre, påhittigare spel: du behöver leta, läsa, titta, fråga. Ibland måste du även chansa, och riskera gruvlig besvikelse. Men det kostar dig å andra sidan inte 849 spänn. Och du stödjer ju den där kreativiteten som alltid varit en viktig del av spelbranschen.

Även i dag, som sagt.