Däremot får jag vänta med att se vad som händer när bärgaren kallas in. Bäst som jag sitter och letar efter räddaren i menyn hittar 25 ton lastbil och släp på att i sakta mak vrida upp sig själva på hjulen igen! Irl-chaffisen kanske kan hålla fast vid sin diet ändå.
Märkligt ser det dock ut, faktiskt mer märkligt än att datorförarnas bilar liksom släpar bakändan i sidled istället för att följa framhjulen när de svänger brant. Kanske säger en begränsad fysikmotor stopp för snyggare lösningar, men den fixar i alla fall att riva ner vägskyltar när jag tar stadskurvorna för tajt.
Bakom detta till synes perfekta stopp finns en panikinbromsning från 90 km/h och en chaffis med skakande knän. True story.
Fast "tekniskt avancerat" är kanske inte det man tänker när den rätt trötta grafiken då och då sänker skärmuppdateringen från 60 till 10-15 bilder per sekund, till synes utan giltig anledning. Å andra sidan har grafikerna fixat sköna och trovärdiga miljöer, och den krympta världen (kanske 1/50 av det verkliga Centraleuropa – Tyskland, Polen, norra Italien och Frankrike utgör gränserna) har en viss trivselfaktor.
Som så ofta numera byggs spelidén ut med yrkeskunnande och kapitalism. Erfarenhet och pengar, alltså, och det känns faktiskt naturligt att bli bättre förare med tiden. Fast kanske inte att få det kvantifierat och belönat med stjärna när en viss poäng nåtts. Nå, levlandet låter dig frakta exempelvis tyngre, bräckligare eller farligare gods, eller köra lite grönare och spara dyra dieselkostnader – en fulltank kostar över 1000 euro. Att köra åt någon annan ger lite betalt, att driva eget åkeri mer. Men då blir du kund hos en bank som vill ha snabba amorteringar och dyra ränteslantar; en kärra kostar minst 100 000 euro i grundutförandet och det tar avsevärd tid att köra ihop den summan hos någon annan åkare. Det gäller därför att välja förare och körningar som drar in mer pengar än den dagliga summa banken kräver.
Euro Truck Simulator 2 tar så småningom formen som Euro Truck Manager. Men körningen slipper du inte.
Detta managementinslag blir en trevlig kuriosistet vid sidan av harvandet fram och tillbaka över Europa. Men levlandet hade jag klarat mig utan, det bromsar ett redan ganska sävligt spel. I verkstaden, till exempel, där du spanat in en ny motor som höjer effekten till... tja, inte brudmagnetnivå, men ändå så att du får smaka lite toppfart innan du når målet. "En sån, tack" säger du, men mecken skjuter förväntningarna i sank med ett "Näpp! Du måste vara level 10 först."
Suck. Ut på vägarna igen. Vägar där just ingenting händer på de kanske 30 minuter det tar att köra mellan, säg, Osnabrück och Sheffield. I alla fall inte om du gör bra ifrån dig, och den spelidén – att det blir enformigare ju bättre du är – borde rimligen ha satt stopp för Euro Truck Simulator 2 redan i planeringsfasen. Men trots en så fundamental svaghet har spelet en märklig charm, och kortare stunder njuter jag faktiskt av styra 18 meter rullande livsfara över hela det centraleuropeiska vägnätet. Med ett undantag – Hull. Dit återvänder jag inte.
