Folk jag känner som spelar serien har snackat överlägset mest om just ”NHL 94 Anniversary Mode” inför #NHL 14-släppet. Nostalgiförhoppningarna med supersnabb och enkel hockey på en babyblå is, stora stjärnor som spelarmarkörer och den klassiskt irriterande måltutan har varit totala. Så också för mig, som spelat varenda en av #EA Sports hockeykreationer sen allra första början. Så det är givet att jag kastar mig in i just detta spelläge det första jag gör.
Besvikelsen är lika stor som vid ett snedskär i friläge. Visst – alla de attribut jag nämner ovan är inkluderade, men grafiken är ju fortfarande lika snygg som i de nyare spelen. Den där nostalgin man väntade så innerligt på infinner sig inte alls. Det går dessutom bara att spela enstaka matcher – hade du kunnat köra hela säsonger eller online i Anniversery Mode kanske det hade varit lite mer underhållningsvärde i konceptet. Eller om de faktiskt slängt in själva originalspelet #NHL 94 i smeten! Det hade varit nåt. Jag lämnar jubileumsversionen efter några matcher med en suck och ger mig på själva spelet: NHL 14.
Den 20:e upplagan av NHL firar med att kunna kännas som den första.
Eller egentligen ska det nog kallas NHL 13,5, i ärlighetens namn. Väl ute på isen i första matchen känns allt precis likadant som i föregångaren #NHL 13. Gott så, visserligen. Ni som läste min recension från förra året vet att jag gav spelet full pott och kallade det för ”det bästa och mest beroendeframkallande hockeyspelet genom tiderna”. Men till en ny utgåva av ett spel som du måste betala fullpris för förväntar du ju dig åtminstone ett par mer märkbara förändringar, även om det så klart är svårt att försöka förbättra ett spel som är snudd på perfekt i spelkänslan utan att förstöra något. Men det känns lite fegt.
De stora förändringarna har gjorts i det fysiska spelet. Det är lättare att få till snorfeta tacklingar på en motståndare så det smäller i sargen och ditt offer har svårt att ställa sig upp – en del som åtminstone jag uppskattar i ett hockeyspel. Men samtidigt har utvecklarna blandat in ett oerhört störigt (om än i början rätt roligt) tillägg: efter var och varannan tackling blir det en fajt med en motståndare som vill försvara den tacklade spelaren.
Fight Night Round NHL
Du får inte ens välja om du vill slåss eller inte (i singelspelarläge), spelarna slänger bara handskarna och börjar veva hejdlöst. Och om det i sällsynta fall inte uppstår en fajt efter en tuff tackling kan du i stället ge dig attan på att du får en utvisning i stället. Vilket är lite orättvist – i ett hockeyspel är det ju väldigt svårt att aktivt välja om du ska utföra en boarding-resulterande tackling eller en ful sådan bakifrån. Själva fajterna har det dock jobbats på – all action är hämtad från Fight Night (boxningsspelserien från samma utvecklare). Absolut roligt om du gillar denna del av sporten, men oerhört fånigt och tidsödande om du hellre vill spela själva hockeyn; en match som borde ta tio minuter tar i stället det dubbla.
EA säger själva att de förbättrat skridskoåkningen, dribblingskontroller och AI:n, men det är inget jag ens skulle tänka på att märka om de inte nämnt det. De större förändringarna har i stället skett i bakgrunden, med mer avancerade spellägen. Be A Pro, där du skaparen egen hockeyavatar att ta uppåt i karriärstegen, har utökats med Live The Life, som känns lite som det klassiska fotbollsspelet Player Manager blandat med NBA 2K-seriens karriärläge – med verklighetstrogenhet både på och utanför isen. Inklusive intervjuer, sponsorkontrakt, NHL-draft och diskussioner med tränarstaben, med mera.
Mellan slagsmålen hinner spelarna ibland lira lite hockey.
Hockey Ultimate Team, där du bygger ihop ett eget lag från grunden och spelar både online och offline i olika turneringar, har också byggts om och liknar nu mer Fifa-versionen där du börjar i division 10 och försöker ta dig uppåt i seriesystemet. Detta samtidigt som det fortfarande finns enskilda turneringar att delta i (samma gäller även för EA Sports Hockey League, för dem som spelar det). En störig bugg från förra året var att du ofta hade svårt att hitta motståndare till lite mer udda turneringar i HUT, men detta verkar vara fixat till i år då jag hittar folk att krossa redan innan spelet släppts. Online i övrigt? Som vanligt stabilt och smidigt hos EA:s kreationer.
Totalt sett är det just bredd och djup i spellägen som gör NHL 14 till ett självklart köp för alla älskare av de tidigare årgångarna i serien. Trots att jag kanske låter negativ till att själva hockeyspelandet inte uppdaterats märkbart var ju NHL 13 faktiskt ett utomordentligt bra, roligt och beroendeframkallande spel. Så är även NHL 14. Realistiskt hockey samtidigt som spelglädjen finns kvar, skön och snygg grafik, verkliga ljudeffekter och massvis med spelare, lag och spellägen. Om inte det räcker så finns världens bästa band, Biffy Clyro, med i spelets soundtrack. Bara en sån sak gör spelet helt klart värt sitt köp.
