Jag sitter kanske inte och läser igenom varenda spelnyhetsutskick längre. Vardagen går mest ut på att sitta i min fåtölj och med tom blick vänta på att någon ska höra av sig. Jag har insett att jag inte är yngst längre och jag tänker ta mig fan gå all-in gubbe. Det kan också vara så att jag inte orkar lika mycket längre och att dagjobbet är rätt hektiskt. Eller har jag redan blivit gubbe? Jag går trots allt på kulturevenemang för gamla punkband som inte funnits på 30 år.
De tyska Ian Curtis-tillbedjarna hade kommit. Och de var inte på bra humör.
"Det spelar ingen roll att jag är kass, för det är okej att dö."
Det är inte bara det att jag blivit gammal, intressen förändras och jag gillar andra saker än vad jag gjorde för några år sedan. Spel är såklart roligt, men jag söker mig kanske inte till de där storslagna buzzword-fyllda världarna längre. Jag gillar spel jag kan gå ifrån och det är en viss rastlöshet som infunnit sig i mig. Därför är roguelikes som svenska Bad North alldeles perfekt för mig.
Roguelikes är oftast snabba, halva grejen är att dö och det är ingen brant inlärningskurva. Det spelar ingen roll att jag är kass, för det är okej att dö. Sådant måste man bara applådera. Jag slipper få skit för att jag aldrig klarade spelet utan att komma till sista draken utan hjälp från pappas kompis son. Istället kan jag skriva om hur frustrerande det är att komma i mål och alla gånger jag dött.
Bad North från Plausible Concept är ett minimalistiskt roguelike-strategispel, eller som de själva kallar det – roguelite. Jag såg någon kalla det för “micro strategy” och det stämmer bra överens med vad det är. Inlärningskurvan är ungefär ett på en femgradig skala och tyvärr också gameplay. Att ett spel har enkel mekanik betyder inte att det är dåligt, bara djupet finns någon annanstans. Det kan vara en intressant berättelse eller tuffa uppgraderingar, som gör små, små ändringar i hur du spelar.
"Kanske är det Joy Divisions tyska fan club som ska ha gothfest i den svenska skärgården"
Bad North handlar om att åka till små öar och försvara dem mot angripande trupper. Försvara gör du genom att flytta dina trupper till strategiska positioner på den ö du vaktar. Fienderna ser ut att vara hämtade från Pixeljunk Monsters och har långa svarta rockar. Kanske är det Joy Divisions tyska fan club som ska ha gothfest i den svenska skärgården – jag vet inte.
Jag vill inte såga spel, det är det absolut sämsta med det här jobbet. Jag vill skriva om hur mysigt ett spel är och hur jag finner djup i det enkla. Hur jag hamnar i ett moln av rosa fluff, men i det här fallet hade jag inte varit ärlig mot mig själv, eller er. Bad North är inte särskilt roligt och den där känslan av menlöshet efter andra banan är inget bra tecken. Det är en vacker titel och den fungerar fint på Switch. Den hade förmodligen gjort sig bättre på en smartphone, men jag tackar aldrig nej till att damma av min lilla Nintendo-konsol.
Minimalism kan vara bra, om det inte går ut över variationen.
Att jag tröttnade efter andra banan (ja, jag har spelat längre – såklar) var inget bra tecken, men det blev inte roligare för att jag fick fler trupper eller uppgraderade dem med pengar jag tjänat från att beskydda öarna från Joy Division-fans. Med det sagt finns det en grund att bygga vidare på, det är på ytan väldigt charmigt och ljudmässigt är det fantastiskt. Det är njutsamt att låta sina bågskyttar panga gother på väg mot land. Ja, det är till och med gulligt när det skvätter blod från dem. Jag gillar den skandinaviska stilen och känslan av att vara hemma. Jag vill så gärna tycka om spelet, men jag kan inte komma ifrån att det inte är särskilt roligt. Där är jag nu. Jag har egentligen inget att klaga på mer än att det är för simpelt och det finns inget i den här enkelheten som får mig att vilja spela vidare eller testa nya strategier. Det finns ingen belöning, men det är okej. Spelet är inte dåligt, det flyter fint och jag skulle gärna rama in det.
Bad North gör inte skäl för sitt namn, men de kanske skulle funderat på om inte Ok North var ett bättre. För det är just vad det är – okej. Kanske gillar du det mer än vad jag gör och blir lite stött nu. Det är okej, det med. Plausible Concept är något på spåret, men de förverkligas inte det här spelet.
