Om du letar efter motsatsen till den senaste smaken av lootshooter eller battle royale behöver du bara en vredgad apa och lite jazz. Ape Out är palettrensaren dagens spelvärld behöver.

Det som fångar mig först är den säregna designen som lyckas göra det välanvända fågelperspektivet spännande. Väggarna sträcker sig högt och gör det omöjligt att, precis som i verkligheten, se vad som händer kring ett hörn. Sen behöver jag bara hitta knappen för att bryta mig ut ur buren i djurförsöklabbet, vilken också slungar fiender tiotals meter in i en vägg och belönar mig med både en rejäl blodpöl och en cymbal som passar perfekt i soundtracket. Ju fler kroppar jag förvandlar till högar av kött, desto mer intensiv blir körmusiken. Det lockar in mig ett frenetiskt tempo som såklart slutar med att vakterna skjuter ner mig.

Nobody puts gorillis in a corner

Tillbaka i buren: mer glassplitter och nya avslitna lemmar. Men denna gång försöker jag att inte ryckas med, tar det lite lugnare. Testar den andra knappen av de två jag behöver lära mig och inser att jag kan ta vakter som mänskliga sköldar. I paniken över att bli kramade av en förbannad gorilla avlossar de alltid ett skott, vilket jag kan utnyttja för att slå ut andra vakter. Eller så kan jag bara slänga dem på de andra. Ganska snart lyckas jag kombinera tillfångataganden, panikskott och slungandet så att två, tre fiender i grupp inte är ett problem. Vilket skaparna måste ha förutsett för helt plötslig kastar de in några dynamitarder i fiendefaunan. De exploderar såklart när de blir träffade och råkar de hamna i min omilda omfamning fälls ridån för det försöket.

Det som vid första anblicken snabbt kunde bli tjatigt skruvas snart ett varv till, med nya fiender och förutsättningar som att ljuset släcks ner och bara ficklampors sken syns.. Och hela tiden pumpar jazzen på och uppmuntrar mig att klara av konfrontationer på ett snyggt och taktfast vis snarare än kaosigt. Banorna är passande nog indeladei skivor, totalt fyra till antalet och med åtta spår på varje, uppdelade i A- och B-sidor.

Intensivt!

Efter varje spår får du en kort respit som läker dina eventuella sår, för lite stryk tål en gorilla innan den stupar. Eftersom Ape Out helt saknar gränssnitt under flyktförsöken illustreras skada med hur mycket blod du lämnar efter dig på marken. Stora pölar innebär att nästa skott kommer att fälla dig och du får starta om spåret.

Jag är inget stort fan av nötande för nötandets skull så det är smått befriande att svårighetsgraden i Ape Out passade mig perfekt. De svåraste passagerna behöver jag ett ensiffrigt antal försök på och de känns aldrig omöjliga. Oftast kan jag härleda misslyckadet till min egen ystra ivrighet eller rent slarv men framförallt är det inte en käftsmäll redan från början. Du spelar inte Ape Out för att få en Dark Souls-utmaning. Förutom att introducera nya fiender, som kräver olika sorters taktik, är spelet också snabbt med att bända på förutsättningarna och miljöerna. Ena stunden flyr du från ett skepp i storm, vilket får lamporna att slockna då och då, medan du på en annan skiva försöker ta dig igenom flera våningar på en skyskrapa. Här måste jag inflika att det är väldigt tillfredsställande att kasta ut fiender genom fönstren.

Tips! Lek aldrig mörka minuten med förbannad primat

Det kanske bästa med Ape Out är att sluttexterterna rullar innan skaparna fick slut på idéer, min första genomspelning tog två, tre timmar. Och notera ordvalet, det kommer garanterat bli fler varvningar där jag antingen hittar på egna regler eller sätter spelet på “harder” vilket bland annat gör fienderna snabbare med avtryckarfingret. Kort sagt, minst en handfull riktigt underhållande speltimmar för kostnaden av en biobiljett (vilket även gäller på Switch, där spel annars brukar vara dyrare än på pc).

Och då gillar jag inte ens jazz.

Ape Out
4
Mycket bra
+
Jazz blir bättre med våld
+
Självsäker design
+
Stuvar om förutsättningarna
+
Vågar vara kort
Det här betyder betygen på FZ

Ape Put är släppt på pc (GOG och Steam) samt Nintendo Switch (recensionsplattformen) och kostar cirka 150 kr.

Vill hävda att man kan säga palettrensare. Att prata om palett när det kommer till smak är ganska vanligt vid t.ex. vinprovning, cigarrer eller mat. En palettrensare är något man äter/dricker för att "nollställa" smaklökarna för att förbereda dem på en... igår 17:56 Precis - men visst snackar man om smakpalett på svenska? 14/03 Haha, vågade inte dra på den på kontoret så spelade upp den i mina hörlurar på YT. Den här kommentaren sammanfattade infernot ganska bra :D https://i.imgur.com/qj41dkZ.png 14/03 Med tanke på hur simpelt det verkar, så känns även 150kr som för mycket. 14/03 Palettrensare? Palett (måleri) – redskap för måleri Palett (kosmetik) – formegyptisk artefakt för tillredning av kosmetika Antar att du ville försvenska palate cleanser? 14/03 Testa Captain Beefheart (https://open.spotify.com/user/1119340940/playlist/61yhDe91bWWSl2epzt2bj7?si=-4P_yyvMSEyPpTOsY_zaQw), där talar vi utmaning i klass med Dark Souls. Och ändå är det (väl?) inte jazz. 14/03 Skön recension, den tackar vi för :) 13/03 Som med de flesta genres, det finns i princip något bra inom alla! Improvisations-jazz tycker jag dock är hemskt. Alla spelar varsin låt typ, olika stilar och takt. Låter för mig ungefär som alla får ett varsit instrument på musiken utan att kunna spela... 13/03 Glömde att nämna det men banorna är faktiskt procedurellt skapade (utefter vissa parametrar, såklart). Se det som ett Tetris som du kan plocka upp och röja runt i ett tag. 13/03 "Jazz" är ju lika brett som "populärmusik", så det finns goda chanser att hitta nån form man gillar. Jämför gamla stillsamma Louis Armstrong (https://www.youtube.com/watch?v=CWzrABouyeE) med valfritt av väldigt breda Miles Davis, t.ex. detta rätt funkig... 13/03
Skicka en rättelse