Det är få epoker i Europas historia som har bidragit till att forma världsdelen i så stor utsträckning och även orsakat så mycket dödande som 1000-talet och några hundra år framåt. Förutom en antal europeiska krig så skickades ett flertal korståg mot det heliga landet vilka blev några av de blodigaste slagen i historien. Att mongolerna invaderade Östeuropa gjorde inte saken bättre då det ledde till ännu fler korståg mot de trolösa. Creative Assemblys andra spel i Total War-serien, Medieval, utspelar sig just under korstågsperioden från 1095 till 1453.

Seriens etta, Shogun ? Total War, klassas fortfarande idag som det kanske mest realistiska strategispelet som släppts. Utvecklarna studerade gamla böcker om krigskonst för att försöka få med alla element som påverkade de medeltida striderna. Medieval är väldigt likt Shogun, men innehåller ändå en hel del förbättringar. Spelet är uppdelat i två ganska skilda element, den strategiska kartan och striderna. Därför kommer dessa behandlas separat i recensionen.

Den strategiska kartan

Denna delen av spelet kan mest liknas vid ett turordningsbaserat strategispel där man flyttar trupper, tränar nya och ger sig in i strider som avklaras utan att man själv har någon del i dem. Här väljer man den övergripande strategin, utövar diplomati och ser till att invånarna i provinserna är nöjda. Den strategiska kartan kan i sin tur delas upp i ett antal olika element.

Städer och provinser

I varje provins har man möjlighet att skapa en mängd olika byggnader. Vad man bör bygga beror på var provinsen ligger och vad den innehåller. En provins vid havet bör oftast ha en hamn så att man snabbt kan flytta trupper. Produceras det varor i området eller om jorden är bördig bör man satsa på handelsmän och förbättrat åkerbruk. Gränsar provinsen till en fiende bör man sätta upp vakttorn och bygga borgar. Har man istället tänkt producera enheter i staden så måste man uppgradera både borgarna och byggnaderna som tränar soldaterna för att vara säker på att få fram de bästa möjliga.

Provinser är den enda stadiga inkomstkällan och därför bör man se till att de förblir sådana. Det finns nämligen en stor risk att vissa provinser gör uppror vilket leder till förluster i inkomsten och onödiga strider på egen mark. De vanligaste orsakerna till uppror är att man inte har en tillräckligt stor här i en nyligen erövrad provins eller att man beskattar befolkningen för högt. Det finns dessutom vissa provinser som är mer benägna att vara självständiga, som t.ex. Skottland och Portugal. Detta får oftast lösas genom att bekosta byggnader folket vill ha eller stationera trupper i området.

Diplomati är en nyckelfaktor

Alla enheter i spelet är inte krigiska. Även om kungliga söner kan vara att föredra då de blir bra generaler så skall prinsessorna inte underskattas. De kan användas som spioner vid främmande hov och kan giftas bort till andra kungligheter för att skapa bättre relationer till dessa. Budbärare kan också användas som spioner, men oftast till att försöka skapa fred och allianser mellan länder.

Det är viktigt att tidigt skapa allianser med riken som ligger i närheten. Ingen vill behöva utkämpa ett tvåfrontskrig, och det riskerar alla förutom möjligen Egypten och Ryssland. Problemet med allianser är att man ibland måste avstå från att anfalla en lätt motståndare för att risken att få dess allierade emot sig är för stor. Detta leder i sin tur till att många av rundorna enbart utspelas på den strategiska kartan eftersom man måste förbereda sig väl innan man anfaller.

Bland de speciella enheterna finns också lönnmördare. De kan användas för att mörda i stort vem som helst, t.o.m. ens egna enheter. Oftast är det svårt, eller nästan omöjligt att lyckas med ett lönnmord på en stor general, så de används oftare för att bevaka de egna gränserna och ta hand om eventuella prinsessor, budbärare och präster som inte är välkomna.

Religion och Påven

Även religion är ett viktigt inslag i spelet. Det finns muslimer, ortodoxa, judar, kristna och hedningar. Att hålla provinser som tillhör en annan religion än sin egen är svårt då de är benägna att göra uppror. Då får man använda sig av präster, biskopar eller andra heliga män för att se till att de konverterar till sin egen religion. Men att anfalla provinser med samma religion är dock inte lättare, speciellt inte om man är katolik. Påven är nämligen inte alltför glad om katoliker slåss. Om man anfaller andra katolska riken riskerar man att påven blandar sig i och bannlyser en om man inte genast drar sig tillbaka. Det leder i sin tur till att befolkningen gör uppror i ett flertal provinser. Detta kan man enkelt lösa genom att ta över staten påven befinner sig och därmed själv välja vem man sätter på tronen.

Striderna

Då går vi över till själva striderna, den andra delen i spelet. Dessa är de roligaste delarna i spelet, men hade snabbt blivit ganska långtråkiga om den komplexa strategin och diplomatin inte fanns. Till en början utspelas striderna mellan enstaka enheter på vardera 60 till 100 man. Senare så kommer dock de flesta slagen innehålla över 1000 krigare på varje sida. Striderna startas efter att man valt att anfalla en motståndare eller blivit anfallen på den strategiska kartan. Anfallen har fördelen att välja när man skall börja offensiven och kan därmed bestämma vädret. Försvararens bågskyttar blir ineffektiva i dåligt väder och eventuella handeldvapen blir obrukbara. Försvararen har istället möjligheten att placera ut sina enheter precis som han vill.

Det gäller att utnyttja miljön till sin fördel. Har man många bågskyttar bör man försöka placera dessa högt för att de skall få maximal räckvidd och så mycket tid som möjligt innan fienden hinner fram. Möter man en stor riddarstyrka bör man gömma sig i skogar eftersom hästarna då är i stort sett obrukbara. Vissa banor består av en flod med en eller två broar över vilka därför bli lätta att försvara.

Själva striderna går till på så sätt att man med ett enkelt interface förflyttar de olika enheterna på banan. Man har tre grundläggande formationer att välja på, sedan kan man dock oftast använda dessa på olika sätt. Ryttare fungerar t.ex. bäst i wedge där de lätt slår igenom fiendens linjer. Bågskyttar passar bäst i en close formation som bara är 2-3 enheter djup. Andra fotsoldater föredrar oftast en djupare formation som alltså inte är lika utdragen åt sidorna. Blir man beskjuten kan man välja en loose formation som gör att det skapas utrymme mellan soldaterna.

Sedan gäller det att på smartast sätt bekämpa fienden. Det mest grundläggande sättet är att först skicka fram bågskyttarna för att ta död på så många som möjligt, för att sedan skicka fram infanteriet så fort fienden närmar sig. Har man eventuella ryttare kan dessa anfalla från sidorna. Tyvärr fungerar denna taktiken oftast bara om man är överlägsen i styrka. Det finns så många andra element man måste ta hänsyn till för att vara säker på en vinst.

Moral

Förutom ren råstyrka är truppernas moral det viktigaste att ta hänsyn till. Många gånger kan en liten styrka på tjugo kungliga riddare slå en mycket större oerfaren styrka om de bara används rätt. En mängd olika saker kan påverka dina truppers moral. Först och främst bestäms moralen av vilken sorts trupp det är. Elitsoldater har bättre moral än en styrka med bönder. Under själva striden så ökas deras moral om generalen är duktig och befinner sig i närheten. Är flankerna skyddade så bidrar även detta till moralen. Vad som kan sänka den är en stark fiendegeneral, stora förluster, om ens egen general dör eller skrämmande enheter som kamelryttare och musketörer. Sjunker moralen för lågt kommer enheten att försöka fly och risken är att detta påverkar närliggande enheter som då också börjar fly.

Förbättrad grafik

Grafiken i Medieval skiljer sig inte så värst mycket från den i föregångaren. Det finns fler olika miljöer och de som finns ser klart vackrare ut. Enheterna har förbättrats ordentligt men är fortfarande ganska simpla. Detta är dock förståeligt då motorn kan hantera uppemot 25.000 soldater samtidigt. Grafiken är alltså klart godkänd. Ljudet är dock ännu bättre. Förutom en mängd olika ljudeffekter som förstärker realismen så har de lyckats superbt med musiken till både striderna och den strategiska kartan. Under striderna så spelas olika musik beroende på om man mobiliserar sina soldater, om fienden närmar sig och när man väl är i strid. De har därmed lyckats bra med att öka känslan ytterligare i striderna med hjälp av passande musik.

Multiplayer

Multiplayer-delen i Medieval innehåller tyvärr inte den strategiska kartan, utan enbart själva striderna. Det är kanske ganska förståeligt då man lätt kan spendera 5-15 minuter att träna trupper, flytta sina soldater och utöva diplomati varje runda. Striderna i multiplayer går till på så sätt att man får en viss mängd pengar var man kan spendera på trupper. Sedan kan man välja på ett stort antal banor att låta dessa två härar utkämpa slaget på. Även om AI:n är förvånansvärt smart så är det klart roligare att möta en mänsklig motståndare som försöker sig på diverse ovanliga taktiker.

Slutord

Medieval, liksom Shogun, är enligt mig de bästa strategispelen som simulerar medeltida slag. Det är ett spel man kan sitta riktigt länge med då det kan ta några veckor att klara singleplayer-delen med en enda nation, och då har man tio andra att börja på nytt med. Multiplayer-funktionen är tacksam då den ger möjligheten att verkligen se vem av kompisarna som är den bästa generalen. Det måste dock påpekas att många nog kan tycka att spelet antingen är en aning långsamt eller långtråkigt. Ibland går flera rundor utan några slag och i de större krigen kan man råka ut för flera liknande strider i rad som utspelas i stort sett på samma sätt. Spelet är dock ett måste för alla riktiga strategiälskare.

Testat på:

Athlon 1.52GHz
512MB RAM
Geforce3 64MB
Windows 2000

Skicka en rättelse